Intervjudagen för uppehållstillstånd på migrationsverket

Nervösa satt vi i väntrummet hos migrationsverket.

Det var mycket folk där.

Tillslut var det vår tur.

Vi skulle träffa en kvinna.

Hon var ganska tystlåten och log inte.

Vi satte oss framför henne och hon satte sig framför sin dator.

Hon ville ha hans pass och mitt körkort för att ta kopior.

Sen började hon att ställa frågor till honom.

"Om du skulle få ett nej på din ansökan, skulle du då ställa till problem?
Som att gömma dig mm?"

Hon vände sig till mig: "Är du gravid?"

"Hur bor du i ditt land?"
"Varför kom du hit?"
"Hur kom du hit?"

"Vad gör din tjej, jobbar?"
Han: "Hon pluggar, sen jobbar hon extra."
Hon: "Med vad jobbar hon?"
Han: "Hon fyller på godis."
Hon: "Hur då? berätta."
Han berättade varpå hon började med nästa fråga.
Jag avbröt henne och sa:
"Han sa oxå att jag pluggar, jobbar gör jag bara extra."
Hon: "ok, vad pluggar hon?"
Han:"Elektriker", sa han och log
Hon tittade på honom och sa: "Varför ler du?"
Han blev paff, och tystnade. Hon ställde då nästa fråga, hur länge jag pluggade.

"Hur bor ni, lägenhet, hus?"
"Hur är din hälsa?"
"Har du något problem att återvända till ditt land?"

Korta frågor och sen kom hennes "beslut".

Hon: "Ni får återkalla er ansökan, han får åka hem till sitt land, söka på webben, han blir kallad till intervju i ett avgränsande land". (finns ingen svensk ambassad i hans land)
Hon vände sig till mig, "Du blir kallad till intervju här."

Samtidigt, på både min sambo och mig, började tårarna rulla ner för våra kinder.

Jag fick fram mellan tårarna:
"Är det enda alternativet??"
Hon: "Jag kan ta ett beslut nu oxå."
Jag: "Men vi har väl inget annat val än att göra som du sa först?"
Hon: "Nej, egentligen inte. Ni kan ju överklaga, men då hamnar det hos en domstol och om de säger nej ändå så kan han bli nekad inresa i hela Europa i två år."

Hon: "Om ni vill så kan jag spara hans papper, då när ni ansöker tar det bara 2-3 månader ist för 8-12 mån. Men ni måste söka om."

Jag: "Jag har en kronisk sjukdom som förvärras av stress, detta kommer garanterat att utlösa mer."
Hon: "Får jag fråga vad?"
Jag: "Ulcerös kolit."
Hon: "ok"

Jag: "Han skulle lätt kunna få jobb här framöver, jag har två vänner som har företag."
Hon frågade vad och sa sen bara, ok.

Jag kunde inte sluta gråta:
Jag: "Vi har ju våra liv sammanflätade redan!"
Hon: "Jo, jag förstår det."
Hon hade samlat i hop alla papper och satt på stolen som att vi skulle gå.

Vi kände oss som i ett töcken.... Det var som att någon hade slitit bort mattan under våra fötter.

Hela kvällen så grät jag till och från.
Det gjorde så ont i bröstet.....
Han var sorgsen och nedstämd.

Vi höll om varandra hårt flera ggr den dagen.

Han ringde sin bror då vi kom hem och sa att han måste komma hem och söka därifrån.
Hans bror rådde honom att inte komma hem, det var massor med oroligheter i landet.

Det kändes ju jätte lugnande för mig...Inte!

Jag mailade till kvinnan på migrationsverket, och berättade att hans bror sa sådär och hur man gör nu då.
Min sambo sa sen att det är nog lika bra att vi mailar henne igen och säger att han ska resa.
Han tror ärligt att de inte bryr sig om i fall det är krig eller inte.
Han vill göra allt rätt och vill verkligen att våra liv tillsammans ska börja.

Som ett brev på posten så blev min sjukdom förvärrad samma kväll......

Nöjd med provet och besök på migrationsverket

Fan i går när jag satt sent med att öav inför provet, så höll jag på att slita mitt hår! :)

Sen i dag, i klassrummet, framför datorn, då vi skulle göra provet, då var jag kolugn.

Det kändes jätte bra!

Jag blev verkligen imponerad av mig själv! :)

Sen att det inte blev hundra rätt, det tror jag inte, men för att vara första gången så är jag jäkligt nöjd!

Det här lämnade jag in till läraren:

I morgon ska jag och min sambo till migrationsverket!!

Hon sa att jag oxå var välkommen.

Undra om de då intervjuar båda?

:)

Elritning i CAD

I dag har jag "prov".

Det vi har övat på i några dagar ska vi rita från ett tomt papper, på datorn såklart.

Vi har två timmar på oss.....
I går kväll gjorde jag det på på 2, 5 timme och då var jag inte klar än...

Först gör man en ruta, skalet på en lägenhet:

Blev lite dålig bild ser jag... :)

 

Sen börjar man fylla i uttag och lampor. Vi får ett papper av läraren där det står vad han vill ha för typ av lägenhet och vad det ska vara för kontakter och lampor i den.

Lägenheten får vi designa själv, han bara skriver att han vill ha ett kök, ett sovrum, mm.

 

 

 

 

Fast jag gjorde fel i går kväll. Diskmaskin och kyl/frys mm ska dras direkt till stamledningen.

Sen så behövs det göras snyggare.

 

Men vi får se hur det går i dag.

 

 

Gymcross

Jag och min sambo har börjat på en träning som heter gymcross.

Herregud vad tungt det är! :)

Uppvärmningen är nästan värst. hahahha

Kul att göra saker tillsammans med sin sambo. :)

Vi är i en vanlig gympasal i en skola.

 

Sen finns det olika stationer som man gör olika övingar på.

Situps, ryggböj, hoppar, armhävningar, mm, mm

Tufft, men det får mig att bli glad.

Oljud

I morse vakande jag 07.00 av att fönsterrutorna i sovrummet vibrerade.

Jag hade ställt kl på 08, det är en skoldag även då den börjar sent.

Men att vakna av detta.... det var inte kul.

De ställer upp en byggnadsställning mot mitt hus för att de ska riva balkongerna.
Så de behöver en lastbil till detta.

De ska bila bort varje balkong....

Vilket oljud det kommer att vara, de kommer säkert att hålla på ett par månader.
Jag måste flytta på mitt akvarium till ett rum på motsatt sida av lägenheten.
Det kommer ju att vibrera massor då de bilar.

De sa oxå att man måste ta bort allt man har på fönsterbrädorna eller på väggarna i de rum som är på samma sida som balkongen.

De skrev i sitt första brev om att de skulle börja och då skrev de att de skulle göra allt för att minimera störandet.

Då de tillslut stängde av bilen som gjorde vibrationerna i rutan så lyckades jag somna om en liten stund.

Men bara för att vakna en kort stund senare för att de hade en radio på, på hög volym....

Minimera störandet? hm.....

Muntlig utredning

Vi fick ett brev i måndags av migrationsverket.

Han ska på, "muntlig utredning av ditt ärende", som de skrev.

Vi ska dit på fredag.

Vilket innebär att jag inte kan göra omprovet på fredag.
Jag fick tid om en månad igen.
Bra! Då hinner jag plugga mer. :)

Jag tror inte heller att jag får vara med på intervjun, det stod ju bara hans namn. Vi får se.

Spännande... :)

Stormen har lagt sig

I dag mår jag bra.

Redan dagen efter började det att kännas bättre.

Jag tror att dödfallet gjorde sitt, jag var ledsen inombords.
Det var många år sedan som någon runt mig gick bort så det kanske var svårt att veta var smärtan kom i från.

Sen att jag oxå fick ett litet återfall i tarmen, drog bort mattan under mina fötter.
Men dock så var det lite blod i 2 dagar, det var allt.
Började direkt med lokalbehandingen och det börjar gå mot bättring.

Stressen tar ut sin rätt till slut...

Jag öppnade skafferiet för att leta efter saker att ha i matlagningen.

Min hand fastnade på en konservburk, där vilade den och jag stod stilla.

Helt plötsligt kände jag hur tårarna började leta sig fram.

Handen hade jag kvar på konservburken och armen vilade på hyllplanet.
Jag la sakta min panna mot armen och började att gråta tyst.

Min sambo kom in i köket efter bara några minuter.
Han agerade direkt, tog mig om axlarna och ledde mig till soffan i vardagsrummet.

Där satte han mig i hans knä med sina armar runt mig och frågade:

"Vad är fel?"

Mellan tårarna fick jag fram:

"Jag vet inte..."

Jag vet faktiskt inte....
Det känns som att det bara har varit mycket saker runt mig.

I vanliga fall så brukar jag kunna ta mindre "nederlag" runt mig och ändå vara glad, men inte nu....

*Min pappa är ledsen för att hans sambo kanske är allergisk mot husdjuren de har haft i många år.
Det gör ont i mitt hjärta att höra honom ledsen.

*Min kompis har fått reda på att hennes sköldskörtel producerar för lite hormoner, hon har alltså fått en autoimmun sjukdom. Hennes pojkvän har helt plötsligt fått MS, som oxå är en autoimmun sjukdom.
Vad säger man egentligen?

*Min andra kompis är gravid, på naturlig väg, som läkarna sa var nästintill omöjligt, hon förlorade en son då hon var i 9:e månaden förut och redo att föda...
Jag är jätte glad för hennes skull, att hon blev gravid igen och på naturlig väg.
Men jag är även lite orolig då hon tydligen mår fysiskt väldigt dåligt.

*Min sambo är hemma hela dagarna och väntar på besked.
Han vill inget hellre än att arbeta.
Det gör att han vissa dagar är mer lättretlig och frånvarande.
Vem skulle inte vara det, det är som att pausa sitt liv.
Vi retar oxå upp oss på varandra för skitsaker.

*När jag pratar med folk så känner jag att jag blir andfådd eller att jag försöker andas in luft men det känns inte som att det kommer in tillräckligt.

*Jag har blivit dålig i tarmen igen.... :(
Tror att godiset, jag åt då jag skulle ha mens, är boven i dramat.
Inge mer godis!!
Sen hjälper såklart stressen till.....
Rädslan kryper på en i bland, speciellt då man ser blodet, "Nu ska du tappa hår igen, naglarna går av, starka mediciner".....

* Min hund har fått en liten böld på sitt ben.
Den sitter utanpå, som att något är inflammerat.
Ska ge det ett par dagar, sen åker vi till vet. om det inte blir bättre.

*Jag var på begravning i fredags.
Det var tungt... och känns fortfarande tungt....

*Jag har börjat en ny kurs i skolan som är på två veckor.
Vi ska rita en lägenhet, dra kabel till flera uttag mm.
Man ska då veta vad för kablar man drar och hur man drar.

Vilket vi inte direkt har lärt oss....

Jag har hamnat i en dum situation...
Jag öppnar inte käften och frågar saker då jag undrar.
Varför?
Jo, för att jag tror att alla ska sucka och tycka att jag är trög....

Det kom fram förra veckan då jag pratade med några killar i klassen, att de är flera som inte förstår.
Men ingen frågar... "Så skulle du fråga läraren saker så skulle nog många bli lättade." sa en kille.

Sen sket det sig oxå på omprovet, (från förra kursen) så jag får göra om det igen....

Så om 4 dagar ska jag göra ett "prov" och lämna in till läraren, rituppgiften, och jag ska oxå göra omprovet i det andra ämnet.

Detta med skolan skapar en stor stress hos mig.

Jag jobbar extra, jag är oxå kontaktperson och behöver avsätta tid till att ses, jag har min hund som jag måste gå ut med och sysselsätta, jag måste laga mat, vara en bra flickvän, var en bra kompis, fixa med mediciner från apoteket, beställa nya linser, osv osv.

Det känns som att vissa saker av dessa är småsaker, att jag inte behöver lägga så mycket energi på dem.
Men det är väl för att jag mår som jag gör just nu och då blir allt jobbigt....

Allt detta tyder på stress och jag kan inte sätta fingret på någon speciell händelse som drog i gång allt....

Min sambo tröstade mig, sa att jag visst är en bra flickvän, en underbar flickvän och han är så glad att han träffade mig, att vi små tjafsar sa han bara var bullshit, "vem tjafsar inte under vissa perioder i livet." Han sa oxå, "Börja att ställa frågor i skolan, skit i det andra!
Du har ju tagit csn lån för att gå denna utb, det är dina pengar och din framtid!"

Matt....det är vad jag känner mig nu......
Jag ska gå och lägga mig och låta sömnen göra sitt.

Åldern

I dag var jag hos optikern.

Årlig koll för linser.

Jag har börjat få svårare att fokusera blicken på liten text.
Även att köra bil på vägar utan belysning är svårare, speciellt i regn..

Vad svarade optikern på det?

Hon kollade mitt födelseår på datorn och sa:

"Det är åldersrelaterat."

Kul........... ;)

Uppehållstillstånd

Min sambo var ute på resa, besökte vänner i Sverige och "sprang" på mig.

Han har alltså inget svenskt medborgarskap.

Vi har sökt till migrationsverket, de har mottagit ansökan och vi väntar ivrigt på vidare instruktioner.

Det kostar 1.500 kr bara att ansöka.....

Jag har hört att det kan dröja lääääänge innan man får svar.

Det blir oxå intervjuer och besök mm.

Spännande!

Han föll genom isen

Jag har köpt en pulka, ja, jag är snart 39 år...men vaddå, det är kul! :)

Jag och min sambo bestämde oss för att pröva pulkan.

Vi gick till en väldigt brant och hög backe.
Hunden var med.

Jag och min sambo turades om att åka, vi hade väl åkt 2 ggr var då det var hans tur igen.

Han började åka, jag stod kvar och tittade.

Jag såg hur han åkte fortare och fortare ner för backen.
Jag tänkte, "nu borde han väl ändå sätta ner fötterna i marken för att bromsa?"

Saken är nämligen den att nedanför backen så finns det en sjö.....

Men min sambo bromsade inte!
Han fortsatte rakt fram, han försvann ur sikte och jag hörde ljudet av is under pulkan!

Jag började att småspringa ner för backen och då hörde jag, "Krasch!"
Jäklar!!!

Jag sprang ner för backen och då jag kom ner till vattnet så såg jag ett jätte stort hål i isen....
Dock stod min sambo på land och tog av sig jackan.

Han var dyngsur!

Jag visste inte om jag skulle skratta eller inte...

Vi gick hem i rask takt, i 8 minusgrader....

När vi kom hem så kunde han inte känna sina fingrar, hans jeans var stelfrusna.
Jag fick hjälpa honom av med kläderna och så duschade han varmt.

En stund senare så kunde han röra på fingrarna igen.

Jag frågade min sambo varför han inte bromsade?
"Jag tänkte inte på att det var vatten där!"

Han var nästan på väg att krocka med ett träd, jag såg det oxå, men då styrde han lite så att pulkan gick förbi trädet och rakt ner över isen istället, som brast!

Han fick simma lite grand för att komma i land.

Nu såhär efteråt så skrattar vi åt det flera ggr. :)

Hahhahahahha!

Underbara morgnar

Finns det något härligare än vissa morgnar med min sambo? :)

I morse då jag vaknade så kom hunden fram till mig, där jag låg i sängen, som han alltid gör.

Han sträcker lite på sig, viftar på svansen, och lägger sig tillrätta hos mig för att somna om.

Min sambo vaknade, vände sig om mot mig och drog mig intill sig.

Jag hade ont i nacken och han märkte det, direkt började han att massera min nacke med sin ena hand, sedan fortsatte han att massera min rygg lite grann.

Till sist så strök han mig över håret och vi slumrade vidare. :)

Han får mig att må väldigt bra. :)

Begravning

På måndag börjar skolan igen.

Det verkar vara mer denna termin.
Längre dagar.

Nästa fredag är det begravning.

Jag har varit på tre begravningar i mitt liv.

Den första, var min mammas.
Den andra, var en killes kompis som körde ihjäl sig på motorcykel.
Endast 18 år gammal.
Den tredje, var en kompis 9 månaders bebis, han dog i magen på henne. :(

Det var 1 år sedan jag var på begravning sist.

Bröllop var oxå länge sedan jag var på.
Det var många år sedan, jag har bara varit på ett bröllop i mitt liv.

"Mormor" har gett sig ut på en ny färd

I natt så drömde jag att jag befann mig i en lägenhet.

Helt plötsligt så uppenbarade sig en kvinna i ca 50 års åldern.
Hon var klädd i vitt.

Jag visste att hon var ett spöke, en ande.

Från ingenstans så dök det upp en till kvinna mitt emot henne.
Hon var ca 70 år, oxå klädd i vitt.
Hon var oxå en ande.

Den äldre kvinnan var mamma till den yngre.
De var jätte fräscha.

Båda tittade på mig och log.

De utstrålade värme.

Jag vaknade och kände någon form av närvaro i mörkret.
Det skrämde mig lite men jag somnade om ganska fort.

När jag vaknade så hade jag ett missat samtal från min nära vän.

Jag fixade mitt morgon kaffe och satte mig vid datorn.
Väl framför datorn så kopplade jag upp mig på facebook och skrev till henne där.

Efter bara några få ord med varandra så skrev hon:

"Mormor dog i natt."

Jag blev helt tom.

Jag har kännt hennes mormor i över 20 år.

Jag har varit med hennes släkt nästan varje midsommar, på andra tillställningar och de senaste åren så firade jag och min vän nyår hemma hos hennes mormor.
En stillsam middag med, mig, min vän, hennes mormor och hennes man.
Och min hund såklart.

Jag visste att hon var sjuk...
Hon hade cancer i hela kroppen och det blev värre.

Jag har inte sett  "mormor" på väldigt länge.

Min vän sa att hon var hos henne flera ggr på sistonde och då låg hon bara i sängen.
Hon had sån smärta och var borta pga morfinet.
Hon sa att det inte var hennes mormor som låg där.

Som att hennes mormor redan hade lämnat.

Hon hade somnat in i natt, stilla....

Det gör ont i mig....
En del av mig vill gråta.
En del av mig känner mig tom.

Men ändå på nåt sätt så känner jag ett lugn i kroppen.....

Jag visste att detta skulle hända snart, jag vet nu att hon inte lider mer.

Plus att jag tror på att vi går vidare, hon har lämnat sitt skal.

Lycka till på din färd mormor!
Jag kommer att sakna dig!

2013 i killar

Vad hände under 2013, på killfronten?

Februari, träffade jag killen från Malmö.

Jag kände mycket för honom.
Han lyfte mig genom ord, han gillade verkligen min person, sa han.

Vi träffades i lite mer än en månad sen så försvann han.
Svarade inte i telefon eller hörde inte heller av sig.

I slutet av mars så gick jag en promenad med en kille som jag hade fått kontakt med på nätet.
Dagen efter så var jag ute på en bar och då jag gick runt där så passerade jag killen från promenaden.
Han höll en tjej i handen.

Jag sprang på en kille från förr, vi hade gått i samma skola.
Vi träffades 2 ggr efter varandra, på ett fik, och sen försvann han, utan att ringa och svarade inte heller i telefon.

I maj träffade jag en kille.
Vi träffades ca 3 ggr.
Han sa sen att han inte ville ha ett förhållande, men vi kunde ju träffas ändå.
Eh...nej, skulle inte tro det.

Sen i juni så träffade jag en kompis, kompis, som var elektriker.
Vi träffades ett flertal gånger.
Han hade dock gått ur ett 12 årig förhållande med barn för ett par månader sedan.
Så han ville inte samma sak som mig.
Så jag avslutade allt.
Det var svårt.

Träffade sen en kille ca 3 ggr, som var jätte gullig, men det fanns inget intresse från min sida.

I augusti så fick jag kontakt med en från förr, han från Australien.
Jag trodde verkligen att vi skulle ses igen efter 13 år.

Dock, i september, så sprang jag på min nuvarande sambo så det blev inget återseende med Mr. Australien.

År 2013 avslutades underbart med min kärleksfulla sambo. :)