Tänk att det man har varit med om i livet sätter sina spår så djupt.....
Även då jag har bearbetat massor från förr så finns det vissa saker som är svåra att bli av med.
Tex, en annan person kan inte skoja med mig och sätta sin hand runt min hals, inte ens en arm av misstag kan ligga mot min hals.
Jag stelnar direkt och känner obehag.
Eller om jag är med en kille, om han är intensiv när han kysser mig så börjar min kropp att stelna och backa, kroppen känner "fara". ( i början av ett förhållande, det blir bättre sedan då jag lär känna personen mer.)
Jag har ju varit med om killar, då jag var yngre, som varit våldsamma, hotat mig, strypt mig, jag har blivit slagen som barn i samma veva fått höra,
"jag älskar dig."
Jag har ju även blivit sexuellt utnyttjad, inte grovt men mot min vilja, då jag var ung och då jag var barn.
På olika sätt har jag blivit utsatt för maktmissbruk och det har lämnat kvar sina ärr...
Även då jag har kommit över det psykiskt och inte är ledsen för det i dag så sitter spärrarna kvar i kroppen.
Jävligt trist att man får lida för vad någon annan människa har gjort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar