Jag och min pappa

Han var lite sur på mig och jag var lite besviken på honom.

Då jag ringde så pratade vi lite grann om allt.

Det kändes ändå inte riktigt bra för min del efter samtalet....

Någon dag senare så var jag ute med hunden och gick förbi min pappa hus.
Då jag hade kommit runt hörnan så hörde jag någon komma springandes med andan i halsen!

Det var Pappa!

Han var jätte andfådd och hade sprungit som bara den för att hinna i fatt mig.
Han gav mig en jätte kram..... :)
Mitt hjärta smälte... :)

Sen pratade vi på som vanligt.

Saker och ting är som de är.
Det känns bra att vi har löst det, att det känns bra nu.

Min pappa är absolut ingen dålig pappa!

Jag har saknat den där nära pappa, dotter relationen men...
Jag har ju oxå saknat en nära och lycklig relation med en kille. (som jag nu har fått)
Jag kan även sakna det med vänner.
(har ju det, men inte med alla, och det kan jag sakna)

(Svårt att han vuxit upp utan trygghet..det färgar en så mycket i vuxen ålder.)

Men, men...jag har lärt mig att saker och ting kan ändras.
Jag vet att folk kan ändra sig.
Även att jag kan ändra min inställning till saker och ting.
Då blir det oxå lättare i livet. :)

Jag älskar min pappa och jag hoppas att de får det underbart i Härnösand då de flyttar i april.