Förvirrad och bitter

De senaste två veckorna har jag inte varit på topp, humörmässigt.
Jag har reagerat snabbt negativt på saker som jag egentligen inte brukar bry mig om.

Mitt humör har varit lågt.

Jag har inte en aning om vad det är.
Jag har inte kännt mig lycklig...

Det konstiga är att allt är bra, jobbet, förhållandet, osv. jag har inget direkt att vara låg för.

Men det har jag varit.
Allt har kännts väldigt tråkigt...

Häromdagen så tänkte jag "Är det såhär mitt liv har blivit, ska det vara såhär??"
Sen kände jag att allt är bajstråkigt! Allt!

I går kände jag jätte starkt, jag har aldrig känt så stark förut...Jag vill ha barn!

Det har krupit sig på de sista dagarna, att jag har tänkt på barn och sett barn.
Men i går, då kände jag verkligen att jag vill ha egna!
Det blev så jobbigt så jag blev låg igen och sur...eller bitter kanske är rätt ord.

Jag har aldrig kännt så förut....tillomed kände jag avundsjuka över en gammal vän som väntar barn.
Jag? jag som brukar vara så förstående i det mesta...
Nä, jag kände avundsjuka och bitterhet.

Fy fan...jag hoppas att mitt gamla jag kommer tillbaka snart.
Inte brukar jag gå runt och vara såhär.

Mitt förnuft vet att det inte är försent med barn.
Jag vill att allt ska vara ganska säkert med den jag lever med innan barn.
Så... det är det, vi ska bara vänta lite till för att se hur allt artar sig, har vi bestämt.

Om det nu inte skulle bli vi två..då är det fortfarande inte försent.
Det går alltid att få barn och skulle det skita sig på naturlig väg pga ålder, ja då får man adoptera.

Men... jag vet inte vad detta är, det som händer med mig nu...
Är jag förrvirrad i mig själv om vad jag vill i livet eller vart jag befinner mig nu?

Jag vet inte....