I ny skepnad

Dagen då min hund blev anfallen och biten så var mitt ex med.
Det hände något mellan oss då.

Han har varit efter mig i ca 2 månader och sagt att han har och vill ändra sig.
Han ville att jag skulle ge honom en chans.
Jag sa nej.

Dagen då hunden blev biten så var han med mig under hela händelseförloppet.
Det fick mig att öppna ögonen för honom långt senare under kvällen.

Jag insåg att han hade ett beteende som inte var likt honom.
Han var otroligt stöttande, hjälpsam, ödmjuk och kärleksfull mot mig och hunden.

På sitt eget håll hade han:
*Läst böcker om självkänsla
*Funderat länge och väl på om han bara var rädd för att vara ensam eller om han verkligen ville leva med mig.
* Funderat över sitt beteende, varför han haft det och hur han ska få det att försvinna.
* Att han ska gå och prata med någon
*Insett att han har/har haft dålig självkänsla och det har gett honom många tankar om hur han ska kunna ändra sig till det bättre.

Efter den dagen så gav jag honom en liten chans att visa vad han hade åstadkommit.

Han hade verkligen förändrats!
Jag blev så paff, inte som förut alls, den här gången märks det så himla tydligt.
Han behandlar mig som han aldrig gjort förut.
Man ser i hans ögon att han verkligen är jätte kär i mig. :)

Även jag har förändrats i mitt sätt att tänka och vara.
Det har gjort att vi har ett helt annat möte med varandra än vi någonsin har haft. Vi skrattar och kramar varandra ofta. :)
Vi har inte direkt skrattat i hop förut....

För en gångs skull känner jag mig lycklig med honom och jag är kär....
Tänka sig! :)
Vi är verkligen ny kära i varandra!

Vi umgås ofta, vi ringer och messar varandra hela tiden.
Vi saknar varandra så fort vi inte ses, han gör saker för mig, oss hela tiden!
Han är verkligen engagerad i oss!
Vi har träffats i snart en månad och han är fortfarande likadan. :)

Han sa att, då jag gjorde slut på riktigt och höll fast vid det,
gjorde att han insåg saker och ting.

Från att han aldrig pratade om sina känslor och tankar förut så gör vi inte annat nu. Vi glömmer bort tv program för att vi babblar så mycket.
Det är så mycket som är förändrat. :)

Häromdagen var vi på fest och det var några som sa: "Ni ser så kära ut!"
Häromdagen träffade vi en av mina vänner och hon sa att det märktes verkligen tydligt att det var annorlunda mellan oss. Något positivt har hänt.

Nu är det nästan ombytta roller. Ha hahaha
Han pratar nästan mer än mig, han är hela tiden mån om mig tex, i fall jag åt min lunch och att jag måste gå och lägga mig i tid för att orka upp till jobbet osv osv osv.

Nu är han nere och byter mitt bilbatteri....
Vi båda är väldigt lyckliga...
Det är som att jag har träffat en ny kille :)