J har lång semester just nu.
Jag har kunnat vara mer hemma hos honom än tidigare, eftersom han är hemma och då kan passa min hund på dagarna då jag jobbar.
Det känns väldigt bra.
Jag har ju bott här ca en månad i sträck.
Vårat förhållande har bara djupnat mer och mer och vi känner verkligen att vi har ett starkt band emellan oss.
Jag fick en prövning för någon vecka sedan....
Han var i väg i 4 dagar, med en kompis, på festival i en annan del av Sverige.
Jag hade bestämt att jag inte ville prata med honom då.
Det är lättare att hantera för mig.
Ja, jag är orolig.
På något sätt så litar jag på honom.
Jag har aldrig känt ett sådant lugn som jag gör med J.
Men jag är inte perfekt.
Han messade mig ett par ggr varje dag.
Jag svarade bara kort på hans mess.
Annars höll jag mig undan.
Det gick bra.
Jag njöt av att vara själv och var inte orolig ang honom.
Sen en dag så kände jag faktiskt för att ringa honom.
Så jag gjorde det och vi pratade.
Efter samtalet så messade jag ett par ggr vid olika tillfällen.
En fråga fanns bland messen.
Han svarade inte.
Det var helt ok.
Sen ringde jag en gång för jag behövde fråga en sak som jag letade efter.
Inget svar.
Flera timmar senare så skickar han ett mess och svarade på den där frågan jag hade.
Jag ringde upp honom några sekunder efter hans mess, inget svar.
Då och där brann det i huvudet på mig.
Då kom alla mina gamla mönster fram.
Alla gamla minnen på en del killar man har träffat förut som sket i mig.
Han sket i mig!
Han sket i att jag hade ringt, han svarade bara kort och la i från sig mobilen.
Så jag reagerade starkt och skrev ett mindre trevlig mess till honom....
Dan efter så hade jag lugnat mig, mitt humör går ofta över på 30 minuter.
Han ringde upp och vi pratade lite.
Han var på festival.
Det händer saker där hela tiden.
Han är omringad av folk hela tiden.
De skulle dra i väg och äta då han svarade mig.
Jag fattar.
Han sa detta som jag skrev nu, plus att han sa att han inte hade någon lust att ringa just då.
Jag tog det personligt, men jag vet ju innerst inne att det inte är personligt.
J sa det att om han vill vara i ifrån mig så har det inte med hans känslor för mig att göra.
Sen när han kom hem så späddes allt på då han berättade att de blev vänner med ett par och att de blev Facebook vänner.
Jag kollade ju såklart upp dem på Facebook.
Tjejen var jätte snygg....
"Paret" bodde inte ens i samma stad.
Dessutom var tjejen och kille inte ens vänner på Facebook.
Hur kunde de då vara i hop?
Så jag blev misstänksam och mådde dåligt i ett par dagar....
Det resulterade i surhet och att jag drog mig undan.
Vi hade inte ens kramats och pussats hej sen han kom hem från festivalen, för att jag inte ville.
Vi pratade om detta flera ggr och han bedyrade att paret visst var i hop men han visste inte varför de inte var Facebook vänner.
J sa också till mig: "Du är bara lite vilsen och det är ok, jag älskar dig ändå."
Efter ca 2 dagar så la sig allt.
Det är därför jag älskar honom.
För att han har så himla bra sidor.
Men... tarmen gillar inte riktigt när jag mår dåligt psykiskt.
Allt hänger ju i hop.
Så jag har fått ett litet skov igen...
Men det är bara att sova mycket och vara noga med medicinen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar