Killen J och hans son

J var hemma från jobbet i dag.

Det kändes lite tomt utan honom där.

Han ska vara hemma i morgon också.

Pga. sin son som är 9 år.

Han har tagit det ganska hårt att hans pappa har gjort slut med hans mamma.

Så J tar några dagar ledigt och umgås med sin son.

Sen, sent, på kvällarna så åker han hem till mig och sover över.

Killen J och ledsna känslor

Han kom till mig i går.

Vi har haft en jätte bra lördag och söndag.

Ätit gott och promenerat.

Han höll om mig under hela promenaden som varade i en timme. :)

Båda vi vill prata öppet om allt som händer nu, om vad vi känner, även jobbiga saker.

Vi båda sa att man inte behöver komma med en lösningar utan bara att finnas där och lyssna.

Hans ex messade i morse och frågade när han skulle komma hem i dag, söndag, för att prata.
De hade bestämt det.

Han svarade, i kväll, varpå hon ringde upp och pratade på hans mobilsvar.

Han lyssnade av det och jag hörde allt....

Hon grät och sa: "Hur kan du göra såhär? Hur kan du bara lämna allt och barnen?"

Han blev tyst efter att han hade lyssnat och jag höll om honom.

Tårar började försiktigt rinna ner över hans kinder.

Jag frågade vad han tänkte.

"Det känns jobbigt att höra detta, jag vill ju verkligen inte såra nån."
"Men det är ju som det är, jag vill ju detta." sa han

Vi pratade lite om det och sen gick det över, han sa sen:

"Jag har en present till dig."

och sträckte fram ett litet inslaget paket.

Jag öppnade det och fann en liten gubbe i paketet.

Han sa:

"Du gillar ju att dricka te, så jag tyckte att den passade, den var lite rolig.
Det är en tesil"

Vad söt han är som har registrerat det, att jag gillar te. :)

Eventuellt, varannan vecka, så ska han hämta barnen från skolan, köra hem dem, fixa mat, läsa läxor, mm och sen lägga dem. Därefter så kommer han till mig och sover här.

Vi får se vad de kommer fram till i dag.

Han är ju redan klar med allt och ligger på ett helt annat plan än sitt ex.
Han vill ju prata praktiska saker medans hon säkert vill ha mer klarhet i varför han har lämnat henne.....

Killen, J och hans beslut som gjorde mig paff.

Jag kände mig helt förvirrad i morse.....
Kan inte förstå att det är sant.

Nu börjar det sakta att sjunka in och då känner jag att jag saknar honom massor.

Jag ska gå tillbaka och berätta från början.

Ett litet tillägg oxå, han vet om min sjukdom, min migrän och även det där med håret.

Han har då sagt, när jag tvekade, att: 

"Jag vill ha dig!!Med eller utan hår! Med migrän, med din sjukdom, försök att tro mig och mina känslor för dig."

I torsdags, på jobbet, så sa han helt plötsligt att han funderade på att berätta hemma, i helgen, att han ville göra slut. Han har tänkt på det nästan varje dag och har fått ont i magen bara av tanken på att säga det.

Tanken på allt jobbigt som kommer, i fall hon reagerar jätte starkt och det blir ett himla liv.

Han vill inte göra henne ledsen men måste ändå och allt gör att han får ont i magen bara av tanken.

Jag fattar det, de har varit i hop i 10 år.....

I fredags kom jag till jobbet och kände mig beslutsam över mina tankar som jag hade haft över natten.

Han märkte att det var något och frågade och gav sig inte förrän jag berättade.

Jag sa till honom att jag hade tänkt och kommit fram till ett beslut.

Jag tänkte att jag skulle backa lite, att han får fixa sitt på hemmafronten först.
Att vi inte ska träffas mer privat, utan backa en hel del.

Delvis för att jag tänker på henne, visst skadan e redan skedd men man behöver inte göra det värre.
Sen till stor del för mig själv.
När han hörde vad jag sa till honom så förändrades hans blick och kroppsspråk helt.

Han blev jätte orolig och tog tag i mina händer.

"Vad säger du?!" "NÄ, inte backa! Jag vill inte det! Absolut inte!"

Jag sa till honom att detta påminner så mycket om en kille jag sprang på innan honom.
Sen var jag där, sviken, för att han hade gått tillbaka till sitt ex.

Jag sa att jag INTE vill vara med om det igen.
Jag sa att jag inte orkar mer.

Det är något jag har känt mer och mer på senaste, att jag inte orkar, jag är väldigt nära från att lägga ner allt vad killar heter. Jag orkar verkligen inte mer, jag vill INTE bli sårad igen.

Det räcker nu med sånt.

Allt det sa jag till honom.

Tårarna började att tränga upp i mina ögon.

Han tog tag i mig och slet ner mig så jag hamnade i hans knä där han satt på en stol.
Han omfamnade mig hårt och sa:

"Jag vill inte att du backar, lite, mycket, vad det än är, jag vill inte. 
Jag vill dela mitt liv med dig."

Vi satt tysta en stund och höll om varandra.

Till slut sa jag, "ok...... jag ska inte backa...men nu vet du.... jag klipper direkt om det blir jobbigt."

Han kramade om mig och sa att jag skrämde honom som fan och att han var nära på att börja gråta för att han blev så rädd. (känslig kille...;)...)

Dagen lunkade på i jobbet, vi skildes åt och han ringde mig på kvällen en kortis.

"Jag har bestämt mig att jag ska säga det till henne."

Jag blev paff.

"Men jag måste vänta tills ungarna har somnat, jobbigt, jag vill ju bara säga det nu då jag har bestämt mig, inte behöva vänta." sa han.

Han messade mig sen på kvällen.

"Jag har nu gjort slut. Hon tog det ganska lugnt."

Han ringde upp mig kort.
Han hade sagt att han inte var kär i henne längre.
Hon frågade om han hade träffat någon annan.

Han svarade ja, på det.
Hon hade åkt över till en vän, behövde få vara i fred.
Hon hade sagt att hon ändå var glad för hans skull.

Han hade sagt att det var jag......
Det kändes väl inte så bra att hon vet det...

Vi hann väl bara prata i 10 min sen ringde hon och vi la på.

Han messade sen sent, vid ca 00.30 på natten.

"Vi pratar fortfarande, saknar dig."

Sen messade han mig i dag på morgonen:

"Vi har nu berättat för barnen."

??? Värst vilka snabba puckar....
Jag blev överrumplad......

Vi ska försöka att ses i dag.

Spänd över att få höra allt.

Han har redan sagt de tre magiska orden till mig......

Killen J

Varje morgon börjar med att vi träffas.

Håller handen och pussas lite i smyg.

Sen går jag och jobbar.

Vi ses till och från under dagen och båda skiner upp då vi ses. :)

Han försöker att stå nära mig då, nudda vid mig, utan att någon ser.

Jag har bromsat honom, han däremot vill berätta för hela världen.
Jag vill vänta, jag är ju ny på jobbet, känns lite skumt pga det.

När vi äter lunch så ser han till att sitta mitt emot mig, han slingrar in sina ben i mina.

Ingen ser vad som händer under ett bord.

Vi ser varandra djupt i ögonen och ler när ingen ser på.

När dagen är slut så möts vi på parkeringen en stund, i någons bil.
Där pratar vi om allt, håller handen och tittar ömt på varandra.

Sen under kvällen så ringer han i bland, annars messar vi hela tiden.

Han har länge velat gå i från sitt förhållande.

De har prövat parterapi för flera år sen.
De har pratat om att bryta upp förut ett par ggr.
Det var många år sedan han slutade att vara kär i henne.

Vardagen har bara rullat på.

Han säger att han aldrig har mött någon under dessa år, som har påverkat honom såhär så som jag gör.

Han känner massor för mig, han är som förtrollad.

Han pratar framtid med mig, han pratar så långt fram i tiden som att köpa gemensamt boende.

Han vill ha mig till varje pris.
Han har väldigt starka känslor för mig.

Jag stänger honom ute lite grann.
Jag vågar inte släppa in någon.

Han kom på mig med att jag stöter bort honom.
Jag säger små saker som ska ge honom anledningar till att inte kliva in i mitt liv.

Men han har genomskådat mig och säger att det inte biter på honom.

Han sa:

"Va fan! Jag är kär i dig. Jag vill vara med dig. Jag tänker på dig hela tiden. 
Du får helt enkelt bara ta emot mina känslor för dig. 
Det är kärlek till dig, bara dig. Försök att tro mig och mina känslor för dig."

Han vill dela sin vardag med mig men hans situation kommer att vara en långdragen process.

Därför är han ofta osäker på att jag ska backa ur och avsluta allt med honom.

Både han och jag tycker att det är läskigt.

Men..... ska jag vara ärlig så känner jag mycket för honom oxå....

Jag håller febrilt emot en vacklande vägg framför honom medans han gör allt för att riva den.....

Jag bröt mot mig själv

Jag har varit tveksam till att skriva detta...
Men en del av mig vill...

Jag är öppen av mig, jag är en bra person... jag är stolt över att jag är så rätt och riktig.

Jag menar..... 

Jag har aldrig haft onenightstand.
Jag har aldrig hånglat med någon på krogen, nä fy, det kan man ju inte göra....
Jag brukar aldrig ge mig i lag med upptagna killar, aldrig!

Jag är jätte snabb med att såga killar som inte verkar bra.
Nä, usch, bort med honom.
Han är ju inte "perfekt."

Jag ser oftast saker som svart eller vitt.
Jag har starka åsikter i vissa saker och kan inte se det på något annat sätt än mina åsikter.

"Så kan man INTE göra, det är så fel, så dumt, så respektlöst, så omoraliskt." osv....
Så starka åsikter som inte betyder ett skit egentligen....
Det enda de gör är att hålla mig tillbaka.

Jag menar att, jag är öppen och dömer inte andra, tycker att de får leva sina liv som de väljer själv.

Men JAG skulle aldrig göra si eller så, nä det går ju inte, jag måste ju vara felfri....
Jag dömer mig själv jätte hårt.

Jag håller mig själv i väldigt hårda tyglar...

Jag har insett detta nu... att det inte behöver vara så som jag skrev nyss.

Jag har sett en sida hos mig själv som jag aldrig har sett förut......

Det tog mig 40 år att börja tänka annorlunda....
Att släppa kontrollen.

Sen om det är rätt eller fel, vet jag inte... Det är nog bara mänskligt.....

Jag har insett nu, termen: ingen är perfekt... det är det jag har strävat efter, att vara perfekt.
Det går ju inte....

Jag har insett nu att en stark åsikt kan vara onödig tills den dagen man befinner sig i situationen.
DÅ, kan man uttala sig. 
Man vet aldrig hur det är förrän man är i allt.

Jag har träffat nån.

Som jag träffar nästan varje dag.

Han blev förtrollad av mig första gången han såg mig.
Det var i våras.

Jag visste inte det.
Jag har sprungit på honom ett flertal ggr.
Vi har pratat varje gång.
Jag har känt mig dragen till honom, jag har drömt om honom.

Men....

Jag stängde av så fort jag visste att han hade tjej och två barn.......

Men det gick inte att stänga av till hundra procent, en del av mig var fortfarande dragen till honom...
Även om jag stängde av så drömde jag om honom på nätterna.

Detta var nytt för honom men han kunde inte släppa mig ur tanken så han samlade mod till sig och kontaktade mig.

Vi träffades.

Jag kände något direkt våra ögon möttes.

Han var nervös, osäker på sig själv.

Men vi pratade öppet om allt vi tänkt och känt hittills trots att båda var nervösa.

Jag vet inte vart detta leder.

Jag har haft tusen tankar på att detta är så jävla dåligt gjort.
Han är upptagen och jag borde respektera det.
Jag brukar ju göra det....

Han ger sig inte, han är helt förtrollad av mig.
Han säger ofta hur mycket han tycker om mina egenheter, hur fin jag är, att han gillar att jag verkar så snäll, att han verkligen gillar min personlighet, han uttrycker känslor om mitt utseende, vad han gillar om min näsa, mina tänder, han är engagerad i min sjukdom och i mitt liv och vill att jag ska må bra.
Osv, osv... 
Han verkar helt förtrollad.

Han är väldigt "på" och pratar försiktigt redan framtid mellan oss.

Jag har tusen tankar...

Är detta bara en lek från hans sida?
Är jag bara en bricka i hans spel?
Det kanske bara är nyhetens behag från hans sida.

Gör det något egentligen då? 
Kan jag inte bara njuta av stunden och av det som bjuds just nu?
Spela roll om det inte blir något framöver, jag får något just nu.

Jag är singel och kan styra mitt liv precis som jag vill.
Men det är ju egentligen fel mot hans vardag.....
Eller?

Fast är det min huvudvärk då?
Det är ju hans val.

Ja, tusen olika tankar.....

Mitt gamla sätt att tänka strider mot mitt nya sätt att tänka.......

Jag har börjat känna att jag skiter i vissa saker.
Jag har börjat bry mig mindre, jag har fallit lite mer åt det impulsiva.

Jag skulle ju ha sån jävla kontroll jämt i mitt liv och man får inte bryta mot något. Absolut inte!

Nu känner jag lite, att jag gör det som faller mig in just för stunden.
Jag har insett att jag mår ganska bra ändå av att göra så.....

Det var inte så farligt, att göra sånt som man vill, utan alla "svart eller vitt" tankar, det känns bra.

Det kanske är såhär det känns att leva på riktigt?

Jobbet och liftutbbildning

Jag trivs verkligen på jobbet. :)

Min ena kompis sa till mig att hon inte kan fatta hur det kan vara roligt då hon ser bilder från jobbet. ;)
Hahhahah!

Jag nästan längtar till jobbet på kvällarna.

Jag har också varit på liftkurs så att jag får köra skylift i jobbet.
Det var lite läskigt. :)

Vi prövade två olika, den ena var stor och gick väldigt högt upp.

Jag fick ett eget, nytt sele av chefen.
På vissa arbetsplatser så krävs ett sele i korgen i liften.
Så om du ramlar ut så hänger du kvar i ditt sele.

När man står och jobbar i en lift så händer det att den blir påkörd av gemene man.
Det hände nyligen på ett företag och hela maskinen välte och killen i korgen fick hela maskinen över sig....
Han dog.... :(

Här får jag hjälp av en kollega att justera mitt nya sele. :)

Vi skulle åka mobil arbetsplattform, som det egentligen heter, 

(skylift är egentligen ett märke) och byta armaturer i taket.

Först skulle vi åka upp i taket och koppla ur strömmen.

Några av armaturerna vi skulle byta.

Det var ganska högt upp..... :)

Kraftkablar som är 240 i omkrets måste sågas av för hand. 

Säkerhets grej på det stället vi jobbar på.

Annars finns det ju elektriska sågar att använda.

Ganska jobbigt att såga av dem, men det går. :)

Min kollega tryckte i hop dem som blev över, lättare att bära tillbaka skräpet så.

De är så tjocka och kraftiga så han låg på dem för att få i hop dem. :)

Chockad kille på krogen

Han: "How old are you, i guess you are about 27."

Jag: "Im 40 years old."

Han: "NO!! Really?? What? NO......"

Jag: "Yes i am."

Han: "Really? What do you do, i mean you dont look like 40. 
You are not like other girls."

Jag: "Ok..."

Han: "So what do you work with?"

Jag: "I am a elecrician."

Han tittade på mig.

"You are strange..... Can i be your friend on Facebook?"

Jag: "Why?"

Han: "Because you are strange and i like strange people."

Nä, vi blev inte fb kompisar.

På jobbet

Än så länge har det varit kul och tråkigt i bland.

Jag får ju göra saker men mer att jag tittar på och det är det som är tråkigt.

Men jag är ju ny så det tar tid innan man lär sig.

Det jobbiga just nu är att jag går och lägger mig 20.30 och går upp 04.30

Det känns som att det blir stressigt hela tiden.

Stressa hem, jag ska hinna handla nåt eventuellt. 
Stressar hem till hunden, han ska ut direkt, det blir en längre promenad.

Sen hem och laga mat, laga mat till frukosten, (omelett), ev diska 
(som jag inte alltid orkar.)
Ladda kaffebryggaren, mata fiskarna, mata hunden, leka lite med hunden.

Sen då jag har ätit och kollat på tv i en timme så är det dags att gå ut med hunden och sova igen.
Ungefär så.... :)

Första dagen så la vi tjocka kablar på en stege under golvet.
Man sätter fast kablar på stegar för att för att det ska ligga i ordning, inte huller om buller.

Sen åkte vi väldigt högt upp i en skylift.
Vi hade ett sele på oss med en stor krok som man sätter fast i räcket.
I fall man ramlar ur korgen så sitter man fast i korgen.

Där uppe tog vi ner belysning.
På en av lamporna satt det en spindel....

Jag är ju rädd för spindlar och vi var högt uppe i luften...

Hade ingenstans att ta vägen...

Den var mönstrad och min kollega kollade upp den sen, det var en korsspindel! 

Dagen efter så var jag i ett kompressorrum och det var oväsen.
Fick ha hörselskydd hela tiden.

Vi skulle skala en tjock kabel och få in den i en central.

Jag sågade även i aluminium. Det har hänt flera ggr.

En elektriker är ju både snickare, plåtslagare, osv. :)

I dag har jag gjort lite olika saker.

Drömma om döden

Vi var tre stycken i ett rum.

Jag undrade hela tiden vad som skulle hända med oss, kände en stark oro.

Kanske kan vi komma härifrån? Rymma?

Det var några i rörelse, som fixade med saker.
De var killar från företaget där jag jobbade som vaktmästare.

Efter ett tag så dök det upp en kvinna.

Hon var jätte trevlig och med sitt trevliga leende ansikte sa hon:

"Ni tre ska dö."

"Vi kommer att avrätta er."

Jag blev alldeles blek och fick panik!

Folk i min närhet vet inte ens att jag är här, ingen vet vad som kommer att hända.
Jag som alltid annars hittar en väg ut.

Livet tar slut nu, NU! Jag ska dödas! Panik!

De började att föra bort de andra och jag ställde mig och skrek.
Jag skrek och skrek!

Jag insåg att jag skulle dö nu! 
Det var bara några sekunder kvar tills de hämtade mig.

NU! Mitt liv skulle ta slut NU!

Jag skrek och skrek! Om någon sekund skulle de döda mig, avrätta mig! Panik!

Jag väcktes av mitt kvävda skrik från drömmen.

Hade en obehaglig känsla i kroppen men somnade tillslut om.

Nu satt jag mig vid datorn och googlade om det, att drömma om döden.
Kände mig lite lugnare nu när jag fann vissa saker om dödendrömmar. :)

Att lägga något gammalt åt sidan
När man drömmer att man dör är det ofta en fråga om att man lämnar "något gammalt" bakom sig. Att en del av dig, kanske en egenskap eller tidigare beteende, försvinner. Det kan också vara så, om du genomgår en stark utveckling t.ex. som tonåring eller om du jobbar mycket med dig själv, att det känns i Livet som att du dör. Detta är ofta ett gott tecken, då det lämnar plats åt något nytt istället. Källa: http://www.orkanensoga.se/news-dd.htm#Jag dör i drömmen…

Att dö i en dröm är alltså rätt positivt. Men då ska man ju alltså dö, inte bara vara döende. 
Det betyder att man mognat. Det finns en aspekt som man "kommit över", eller mognat ifrån. källa: http://www.dromtydningen.se/arkivet/2901.html

Drömmar om sin egen död kan naturligtvis ha med den egna dödsångesten att göra men drömmen kan också varna för en livssituation som är direkt farlig för dig. Det kan vara en ohälsosam relation som riskerar din hälsa, eller att ditt liv har gått i stå och är stillastående, att du är som en ”levande död”. Det kan också vara inre krafter som känner av att allt inte står rätt till med dig och att du kanske borde göra en läkarundersökning.
Om man drömmer om död i olika skepnad är risken naturligtvis stor att man ser det som ett omen men det måste självklart inte innebära ett förebud om att du själv eller någon i ens omgivning ska dö. Ofta symboliserar den här sortens drömmar förvandlingsfaser i livet – att någonting dör för att ge plats åt någonting annat. källa: http://dreamguide.se/vanligaste-drommarna/

Jobbkläder

Åkte till mitt nya jobb i dag för att hämta kläder. :)

Nästa vecka får jag en egen skruvdragare och en egen borrmaskin. :)

Sen kommer det mer verktyg. :)

Kål, kål och mera kål ;)

I går lagade jag enkel mat.

Stekte köttfärs, blandade i grädde, krossade tomater, vitlök, kryddor och grönsaker.

Sen hade jag surkål till.
Även grönkål som jag hade olja och salt på och en kort stund i ugnen.
(Blir så gott!)

Jobbskor

Jag har fått nya skor av jobbet, skyddskor.

Stålhätta, trampskydd, (spikar och annat) och antistatiska. :)