Första dagen utan sorg

Varje morgon, i några veckors tid, har jag legat kvar i sängen då jag har vaknat.
För att få reflektion.
Låta tankarna vandra.
Lite som meditation.

I morse då jag låg kvar i sängen så kände jag mig glad och nöjd med livet.
Skön känsla då jag har haft mest sorg och förvirring i flera dagar.

Jag kände ingen saknad för J.

Jag kom på i dag att jag alltid, mer eller mindre, inte varit så nöjd i förhållandet.

Jag tyckte att det dracks för mycket.
Han hade en helt annan inställning till saker och ting än mig.

Visst kan man få en relation att fungera ändå.
Det var ju det jag ville. Pröva.
Att inte vara så hård i mitt tyckande.
Alla är ju olika.

Jag var inte nöjd med att inte få djupare diskussioner. Att sitta ner och prata om saker i livet.
Jag var inte nöjd med att han aldrig visade intresse för mig och mitt dåvarande liv och nuvarande.
Att han inte tog hand om mig då jag var sjuk. tex. erbjöd sig att laga mat eller gå ut med hunden.
Han blev bara irriterad när jag var sjuk även då jag aldrig klagade.
Dessutom stod jag och lagade mat till honom och barnen ändå, trots att jag var dålig.
Visst han har sina dåliga erfarenheter av sin uppväxt ang sjukdom.

Men även om man förstår en annan människa och vet varför de gör saker och ting så betyder det inte att man vill leva så.

Vi gjorde aldrig nåt i hop heller. Jag tror att vi gick på bio 3 ggr på 2 år.
Jag föreslog saker men det hände liksom inget från hans sida.

Han pratade aldrig framtid med mig.

I början av vårat förhållande så fick jag slå mig in i hans liv.
Även då han sa att han ville ha mig i hans liv.

Han bjöd över vänner eller barnens vänner utan att kolla med mig först.
Jag bodde ju också där.
Jag var inte redo alla gånger för besök bara sådär.
Hade inte gjort mig ordning, det var ju jag som lagade maten jämt, fanns det möjlighet att ha nån på middag? osv.

Minns att vi pratade och tjafsade om det.
Jag försökte få honom att inse att vi var två och då måste man komma fram till saker tillsammans.

Jag sa ofta i början att han borde vara i hop med någon som passade honom bättre.
Men det ville han inte! Han blev sur när jag tog upp det.
Jag sa då att om du envist vill ha mig, varför kan du då inte kompromissa och mötas?
Ta hänsyn till mig och mina känslor också?

Han blev bättre med tiden, men inte helt.

Som sagt förut...han är inte en elak människa. Han är jätte go. Men vi är nog väldigt för olika.