I går skulle J byta barnen med sitt ex.
Han brukar lämna dem hos henne eller så möts de vid skolan.
Oftast så sker bytet bara vid skoldagens slut.
Den ena lämnar på morgonen och den andre hämtar. på eftermiddagen.
Han frågade henne häromveckan om hon var redo att träffa mig.
Hon sa att hon var det om det inte var i huset.
Jag kände då att hon inte är redo alls då just nu.
I går var det dags för barnbyte.
Han hade pratat med henne och sagt att hon kunde kommat till huset och hämta dem.
Han sa också till henne att jag inte var hemma då, utan på jobbet.
Det kändes lite konstigt.
Att de planerade att ses när jag var borta.
Jag fattar ju varför, men det blev konstigt ändå.
Hon hade på eget bevåg gått in i huset, det trodde jag inte att hon var redo för.
Dessutom hade hon gåt runt och tittat.
Hon hade även gått in i det rummet som numera är J:s och mitt sovrum och tittat.
Mina saker finns ju lite här och där i huset.
Hon hade sagt att det var lite konstigt.
Jag tyckte också att det kändes konstigt.
J hade också tyckt det.
Så alla tre och säkert barnen, tyckte att det kändes konstigt.
Barnen ville visa sina rum och sina saker.
Min hund var ju kvar hemma hos J när jag jobbade i går.
Så det var ju som att en del av mig var i huset sa J.
Det var starkt av henne.
Jag blev lite svartsjuk.
Ja, jag vet att han lämnade henne för mig, men, man har ju en rädsla att de ska hitta tillbaka till varandra.
De har ju ändå delat 10 år med varandra och har barn i hop.
De har flera band som jag inte har med honom än.
Han skrattar då jag säger det till honom.
Han säger att även om det skulle ta slut mellan oss så skulle han inte gå tillbaka till henne.
De är klara med varandra.
Ofta tror jag honom, men i bland kommer osäkerheten smygandes.
Allt var så konstigt i går.
Det brukade ju vara hon och J som bodde här.
Ja, det var starkt gjort av henne, att gå in i huset.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar