fredag 1 januari 2016

Nyårsafton 2015

Jag och J pratade ut i går på dan.
Jag har äntligen kunnat få ord på mina känslor.

Jag berättade att jag känner att jag inte får något utrymme.
Jag får inte plats.

Han tycker att han prioriterar mig och älskar mig massor.

Jag berättade att det inte handlade om det.
Jag vet att han gör det, jag ser det varje dag, jag uppskattar det.

Han gör sitt bästa.

Han får ta emot mina känslor, barnens känslor och exets känslor.
Jag sa att han inte får glömma sig själv i allt detta.

Jag vet att hans barn kommer först.
Det har inte med det att göra.

Jag har haft massa känslor som stormat runt i mig sen jag träffade honom.

Är detta bra? Dåligt? Vem är han? Osv...

Jag har känt hans exs smärta, hört saker från honom ang henne vilket har fått mig att må dåligt för henne. Men jag har också varit orolig att han ska gå tillbaka till henne, att han bara lekt med mig.
Men jag har också känt igen mig i hennes smärta pga av egna erfarenheter.
Jag har velat avsluta med honom i början för att jag inte vill vålla någon annan person smärta.

Alltså ett virrvarr av känslor.

Hans barns smärta. Jag har tänkt på vilket kaos det blir i dem.
Jag har velat avsluta relationen med J pga dem.
Att jag inte ville vara orsaken till deras smärta.

Han har kämpat för att jag inte ska dra.
Han har tjatat om att det är mig han älskar och detta är hans val.
Det är inte jag som orsakar allt negativt runt dem.

Jag har även velat ta en paus, backa lite för att ge detta utrymme, respekt, även mig själv, han har inte velat det.
Han har envist kämpat för att jag inte ska backa.

I går var första gången som jag verkligen kunde sätta ord på alla känslor som varit.
Det har visat sig på olika sätt och jag har blivit besviken på olika saker men det har inte varit den saken i sig som har varit jobbig.

Han har en väldigt stor/stark personlighet.
Han hörs mycket, han skrattar högt, pratar högt, har stora, starka åsikter.
Han tar mycket plats helt enkelt.

Sen lägger man till det som har varit under tiden vi har träffats.

Det känns som att jag har fått stå vid sidan om och tittat på.
Han tycker att han har gett mig plats och prioritering.

Ja, det har han, när det har passat honom.
När han har kunnat ge mig det.

Annars har det varit mycket han, han, han, och det har förminskat mig på nåt sätt.

Jag har blivit pausad. Jag har fått vänta.

Det tar ut sin rätt till slut och det är skönt att äntligen kunna sätta ord på det.

Nu har man inte kunnat göra annorlunda i allt, det har varit som det har varit och lär säkert fortsätta ett tag till.

Om jag ska sätta bild på mina känslor så är det såhär:

Jag står på en perrong och väntar på ett tåg.
Jag får välja själv vilket tåg och vart det ska gå.

Helt plötsligt kommer killen J springandes.
Rycker tag i mig och kastar upp mig på ett tåg som startar på engång.
Han visar  mig runt och säger hur det är i de olika vagnarna.
Tåget går jätte fort och det finns inte en chans att välja att gå av, inte ens välja vad jag vill se.

Så har det känts. :)

Det har varit jobbigt för mig med.
Vi har inte kunnat träffats "normalt" och dejtat och lärt känna varandra i lugn takt.
Det har varit mycket blandade känslor, på engång, från olika håll.

Sen har det säkert varit jobbigast för hans ex, men det spelar ingen roll vem som har det jobbigast, alla har det jobbigt på sitt sätt.

I vilket fall som helst så pratade vi allvar i går, sen tjafsade han med sitt ex, dottern hade feber så det blev inget nyårsfirande som tänkt.

Vi skulle ha åkt till hans kompis och det skulle vara andra barn där och kompisens tjej.

J var låg pga allt som hänt.

Han tyckte situationen var jobbig och den har väl kommit i kapp honom nu.

Han vill inget mer än att vara med mig på ett avslappnat och enkelt sätt.
Vilket inte har gått sen vi träffades.

Så han var less på allt i går och vi skulle då inte ses som det var tänkt.

Jag gjorde mig och hunden iordning, för att gå på fest.

På väg till festen så ringde han.
Han saknade mig massor och ville inte att det skulle vara såhär.
Han ville ju vara med mig.

Efter mycket om och men så träffades vi i alla fall en timme innan midnatt.
Så vi firade in det nya året tillsammans.

I morgon så flyttar hans ex.

Ett nytt kapitel börjar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar