Han är en jätte fin kille

Det är svårt med relationer....

Det är något jag alltid har velat ha, en seriös relation, sen nu när jag får det så vill jag avsluta den.

Fast jag vill ju inte avsluta den, men jag blir osäker och då är det lättare att bara sticka.

Jag har sårat honom med min osäkerhet...
Han är ju kär och vill dela livet med mig.

Jag trodde inte att det skulle vara så svårt.
Men jag har varit singel så länge, så det sätter ju sina spår.

Sen på senare tid så har jag ju gått på nitar ag killar och då ligger det färskt i minnet och stör...

Men jag kämpar mot dessa negativa tankar och flyktbeteenden jag har...

Han är en jätte fin och snäll kille.

Det gör ont i hjärtat när jag sårar honom.

En första dejt

I dag vaknade jag med hosta, ont i kroppen och allmänt seg i huvudet.

I kväll skulle vi gå på vår första dejt.
Ja, faktiskt, vi har inte haft nån vanlig dejt ännu. :)

Vi ska gå ut och äta och titta på standup.

Får se hur jag mår senare....

I veckorna så jobbar jag och är hemma.
Han är hemma hos sig oftast i veckorna.

En dag i veckan är han dock hos mig, varannan vecka då, eftersom han har barnen varannan.

Han njuter lite av sin ensamhet då han inte har varit själv på 10 år.
Dock vill han gärna att jag är hos honom i veckorna oxå, men han vill vara hemma hos sig ist för hos mig.

På helgerna är jag och hunden alltid hos honom.
Vi håller på att fixa i ordning i hans hus.

Han säger att det är viktigt att jag trivs där och ger mig nästan helt fria händer så att jag kan känna mig hemma.

J vill att jag kollar hundrastare i hans område så att jag kan vara där.
Han vill helst att jag flyttar in, i går. :)

Snart har vi varit i hop i 4 månader.
Tiden springer i väg.

Sura miner

Fan vad sur jag var i morse.

Morgonen började med att jag fick pälsa på mig massa kläder utanpå jobbkläderna. Vilket tog tid....

Det är ju kallt i dag... Nästan -20 grader kallt.

Jag skulle sen starta min bil...
Det gick ju sådär...

Jag prövade säkert 10 ggr utan framgång och samtidigt ringde jag J och berättade läget.

Till slut gav jag upp.

Jag var redan sen till jobbet.
Att åka kommunalt skulle ta ca 1 timme.
Jag vet inte hur man åker på rak arm och jag vet inte hur man betalar för sig.

Allt går ju att ta reda på men det skulle kräva mer tid.
Dessutom sa de på nyheterna att det är strul med SL och de flesta färdmedel de har.

Sen slutar vi jobbet efter lunch i dag.

Så jag tog beslutet, mot min vilja, att vara hemma i dag.

Jag var jag inställd på att jobba och jag ville inte förlora inkomst.
Men så blev det....

Sen ringde J upp mig igen och jag var sur.
Vilket påverkade hans humör och sedan var tjafset i gång....

Suck...

Jag bad sen om ursäkt men då var han redan sur och han är mer långsur än mig.

Så vi lär inte prata med varandra förens arbetsdagen är slut för honom.

Nu har jag en nyckel

Jag fick nyckel hem till honom häromdagen. :)

I natt drömde jag om att jag mötte hans ex...

Vi grät tillsammans.
Hon gjorde det för allt som har hänt, att hon blev sviken och var arg på mig.

Jag gjorde det för att jag kände hennes smärta...

Kändes inte så bra när jag vaknade men ändå lite...

Är väl psyket som bearbetar detta.

Vilken soppa.....

Helgen var bra, till en början.

Jag var hos J med hunden och han hade sina barn.

Vi röjde och städade på nedre våningen i huset.

Han var i väg i nån timme med barnen för att köpa ett par skor.

Jag passade då på att städa och sortera tvätt och tvätta åt honom.

Han var för stressad och ligger efter med ganska mycket i huset.

Sen gjorde jag lunch till dem som var färdigt då de klev in i huset.

Han blev jätte glad och förvånad.

Det ena barnet testade mig lite då vi var själva i bland...

På förmiddagen så ringde hans ex till honom.

Hon ifrågasatte varför han hade tagit bort henne som vän på Facebook och tyckte att han kunde ha sagt det till henne innan han gjorde det.

De är inte i hop längre....
Ska han deklarera allt han gör till henne?

Det gjorde oss lite spända och irriterade.

Man vill ju inte att något utifrån ska påverka oss två, men det kommer åt en i bland.

Senare på dagen så fick J reda på av ena barnet, som testar mig i bland, att deras mamma pratar skit om mig.
Till barnen.
Säger fula saker.

Det resulterar i att barnen inte vet hur de ska vara mot mig....
De gillar mig, J gillar mig, men deras mamma gör inte det.
Då förstår man ju genast.

Det resulterade sen i att barnet sen blev jätte ledsen och grät och grät i hans famn.
Det var ju bra att barnet fick ur sig alla känslor.
Att gråta ut är bra.

Men det är synd att det ska behövas hos barnen....

(Tillägg:
Hon har tydligen inte pratat skit om mig, sa hon.
Våra teorier är att barnet såklart ändå snappat upp saker.
Hon stänger in sig i ett rum, gråter och säger saker i sin ensamhet, men då har väl barnen hört ändå.)

J gick och tänkte på detta hela kvällen och då till slut när fick en stund för oss själva framför brasan, när barnen lagt sig, då var han inte närvarande.

Jag förstår det, absolut, jag kan själv känna smärtan som de upplever, men det påverkar vårat förhållande dåligt.....

Det är inte första gången det händer.
Jag har tröstat J, framför allt i början av vår relation, när det varit jobbigt för honom.

Det gör ont i mig....hans frånvarande gentemot mig.
Jag blir lite ledsen och känner mig avvisad av honom.

I bland känner jag att han kanske borde ta hand om allt detta innan han involverar sig med mig.
Han räcker ju inte till just nu.

Men han vill inte det.

Jag vet inte vad jag ska göra....

Det är mycket känslor hos alla.

Ena stunden känner jag att jag vill dra mig undan lite, andra stunden inte.
Blir arg för att detta påverkar oss och vi borde inte låta det göra det, men det slingrar sig in ändå...

Önskar att barnen inte behövda ta del av exets smärta...
De har inte gjort nåt fel.

Tror därför att de sagt att de vill bo med oss...
Det är lugnare och gladare.

Tycker synd om exet också.

Jag har mycket olika känslor och vet inte vad jag ska tycka, känna och göra just nu.

En nytändning

I går träffades vi själva.

Det känns som att det var länge sedan vi umgicks.

Det blir ju annorlunda när barn är med.
Man är med varandra men det är inte så mycket kvalité.

Hans barn tyckte att jag skulle flytta in där nu. :)

Härligt att de gillar mig och jag gillar dem.

Vill ge mer av mig själv till dem men tänker också på hans ex....

Hon tycker att det är jobbigt att jag ens umgås med hennes barn.

Så jag känner att jag backar lite, är inte lika framåt som jag vill vara.
Jag skulle tex vilja måla ena barnets naglar, fixa frisyrer, osv.

Men då visar det sig hos deras mamma sen och det är nog inte så kul för henne.
Så jag känner mig lite kluven där.

Men det kommer väl.

J kändes lite fundersam till sättet i går, tyckte jag.

Vi pratade om det och han sa att det nog är allt som har hänt, sen vi träffades, som kommer i kapp honom nu.

Han vill absolut ha mig och vet att han har gjort ett rätt val, men en separation gör ont ändå, trots att man var den som valde att lämna.

Det är vardagen som har sett likadan ut i så många år, som helt plötsligt blir annorlunda, det blir konstigt en stund.

Han vill att jag flyttar in där omgående.

Men det kommer jag inte att göra.

Vill vara med honom men vill inte göra något förhastat.

Det är en process det också.
Hyra ut min lägenhet, fixa ny hundvakt, osv.

Jag kände det lite som en nytändning i går.

Jag har på senaste tiden blivit lätt irriterad på honom.
Jag har inte vetat varför och har även frågat mig om jag kanske inte är så kär i honom.....

Men i går hände något, som sagt var det första gången vi umgicks själva efter att hans ex flyttade.
Allt det jobbiga är över nu, på nåt sätt, ett nytt kapitel har börjat.

Jag fick i alla fall en nytändning och såg på honom så som jag gjorde i början då vi träffades.
Jag kände att jag var kär.

Nyårsdagens städande

I går fick jag nåt ryck. :)

Jag plockade undan granen och de få juldekorationen jag hade framme.
(Nu har jag bara kvar ljusdekorationer i fönstren.)

Jag dammsög, diskade, vattnade blommor, tvättade hunden, tvättade, osv.....

Hur vore det att ta det lugnt?

Ligga i soffan och slappa till en film eller två?
Jag har alltid haft svårt för det. :)

Men det kändes skönt i själen i alla fall. :)

Nyårsafton 2015

Jag och J pratade ut i går på dan.
Jag har äntligen kunnat få ord på mina känslor.

Jag berättade att jag känner att jag inte får något utrymme.
Jag får inte plats.

Han tycker att han prioriterar mig och älskar mig massor.

Jag berättade att det inte handlade om det.
Jag vet att han gör det, jag ser det varje dag, jag uppskattar det.

Han gör sitt bästa.

Han får ta emot mina känslor, barnens känslor och exets känslor.
Jag sa att han inte får glömma sig själv i allt detta.

Jag vet att hans barn kommer först.
Det har inte med det att göra.

Jag har haft massa känslor som stormat runt i mig sen jag träffade honom.

Är detta bra? Dåligt? Vem är han? Osv...

Jag har känt hans exs smärta, hört saker från honom ang henne vilket har fått mig att må dåligt för henne. Men jag har också varit orolig att han ska gå tillbaka till henne, att han bara lekt med mig.
Men jag har också känt igen mig i hennes smärta pga av egna erfarenheter.
Jag har velat avsluta med honom i början för att jag inte vill vålla någon annan person smärta.

Alltså ett virrvarr av känslor.

Hans barns smärta. Jag har tänkt på vilket kaos det blir i dem.
Jag har velat avsluta relationen med J pga dem.
Att jag inte ville vara orsaken till deras smärta.

Han har kämpat för att jag inte ska dra.
Han har tjatat om att det är mig han älskar och detta är hans val.
Det är inte jag som orsakar allt negativt runt dem.

Jag har även velat ta en paus, backa lite för att ge detta utrymme, respekt, även mig själv, han har inte velat det.
Han har envist kämpat för att jag inte ska backa.

I går var första gången som jag verkligen kunde sätta ord på alla känslor som varit.
Det har visat sig på olika sätt och jag har blivit besviken på olika saker men det har inte varit den saken i sig som har varit jobbig.

Han har en väldigt stor/stark personlighet.
Han hörs mycket, han skrattar högt, pratar högt, har stora, starka åsikter.
Han tar mycket plats helt enkelt.

Sen lägger man till det som har varit under tiden vi har träffats.

Det känns som att jag har fått stå vid sidan om och tittat på.
Han tycker att han har gett mig plats och prioritering.

Ja, det har han, när det har passat honom.
När han har kunnat ge mig det.

Annars har det varit mycket han, han, han, och det har förminskat mig på nåt sätt.

Jag har blivit pausad. Jag har fått vänta.

Det tar ut sin rätt till slut och det är skönt att äntligen kunna sätta ord på det.

Nu har man inte kunnat göra annorlunda i allt, det har varit som det har varit och lär säkert fortsätta ett tag till.

Om jag ska sätta bild på mina känslor så är det såhär:

Jag står på en perrong och väntar på ett tåg.
Jag får välja själv vilket tåg och vart det ska gå.

Helt plötsligt kommer killen J springandes.
Rycker tag i mig och kastar upp mig på ett tåg som startar på engång.
Han visar  mig runt och säger hur det är i de olika vagnarna.
Tåget går jätte fort och det finns inte en chans att välja att gå av, inte ens välja vad jag vill se.

Så har det känts. :)

Det har varit jobbigt för mig med.
Vi har inte kunnat träffats "normalt" och dejtat och lärt känna varandra i lugn takt.
Det har varit mycket blandade känslor, på engång, från olika håll.

Sen har det säkert varit jobbigast för hans ex, men det spelar ingen roll vem som har det jobbigast, alla har det jobbigt på sitt sätt.

I vilket fall som helst så pratade vi allvar i går, sen tjafsade han med sitt ex, dottern hade feber så det blev inget nyårsfirande som tänkt.

Vi skulle ha åkt till hans kompis och det skulle vara andra barn där och kompisens tjej.

J var låg pga allt som hänt.

Han tyckte situationen var jobbig och den har väl kommit i kapp honom nu.

Han vill inget mer än att vara med mig på ett avslappnat och enkelt sätt.
Vilket inte har gått sen vi träffades.

Så han var less på allt i går och vi skulle då inte ses som det var tänkt.

Jag gjorde mig och hunden iordning, för att gå på fest.

På väg till festen så ringde han.
Han saknade mig massor och ville inte att det skulle vara såhär.
Han ville ju vara med mig.

Efter mycket om och men så träffades vi i alla fall en timme innan midnatt.
Så vi firade in det nya året tillsammans.

I morgon så flyttar hans ex.

Ett nytt kapitel börjar.