Trots händelserik helg, ingen framtida man i sikte ;)

Helgen var så intensiv men rolig! :)

I fredags var jag på en nattklubb som hade öppningspremiär.

Det var en nykter nattklubb, Sober, och en komiker, Mårten Andersson har öppnat den.

Det var helt sjukt kul!!

Alla var så himla glada, alla dansade hela tiden och folk log mot varandra fast man inte kände varann.

Det var sån bra stämning! :)

Sen i lördags så kom det hit en makeup artist och sminkade mig för ett bröllop.

Svårt att hålla sig från tårar genom ceremonin. :)

Tyvärr så hittade jag inte min framtida man, varken på nattklubben eller bröllopet...... ;)

Isolerar mig

Jag har inte skrivit här på ett tag.
Jag bör ju skriva något inlägg oftare, så ni har något att läsa. ;)

Det händer inte så mycket i mitt liv just nu.

Jag har gjort lite små ändringar.
Jag har numera ljudet avstängd på min mobil på kvällarna.

Jag vill inte känna stress och tvång att jag måste kolla fb så fort det plingar till.
Vill inte heller höra sms ljud.

Dock så är det ganska tyst på den fronten också.

Det började nog med att det stressade mig men nu känner jag nästan att mobilen har blivit nåt jobbigt överhuvudtaget.

Angående Facebook....
Jag har börjat ledsna, jag tycker att det är samma sak hela tiden.
Folk lägger upp bilder på sina bebisar, kul för dem, tråkigt för mig...
Jag är dock glad för deras skull, förstå mig rätt.
Bilder på folks mat, diskussioner om träning, politik.
Folk lägger ut artiklar från aftonbladet eller liknande.
De delar slagord att man ska vara stark och lycklig mm. mm. mm. mm. mm.
Känns som att det är samma sak hela tiden.

Det har varit som en besatthet att kolla sin jävla fb varje gång man inte har nåt att göra, det kan handla om några sekunder som man inte har nåt att göra.

Jag kom på mig själv häromdagen, bröt det direkt och kastade, försiktigt såklart, mobilen till andra sidan av soffan. Där kunde den få ligga.
Jävla besatthet.

Jag har nog isolerat mig från folk, på senaste tiden.

Jag går till skolan, hem, ut med hunden, gör middag, tittar på mina inspelade favorit serier och äter något gott efter maten.

Har känt mig otroligt glad över små saker i mitt liv.
Kan verkligen känna lycka i bland då jag kör min bil.
Att den fungerar, att jag har den och kan köra.

Känner lycka då jag tittar på min hund.
Han är så fin!
Jag är glad att ha honom som sällskap.

Jag kan bli så glad då jag kliver in i ett rum i min lägenhet, jag känner verkligen att jag trivs.

Skolan stressar mig en del....
Fast jag upptäcker sedan att jag inte behövde stressa upp mig.
Men det kräver en del av en, och så ska man hinna jobba extra också....
Vet inte hur de har tänkt.

Så.... Jag vet inte om det är bra eller dåligt att jag börjat isolera mig och stänger av ljudet på telen.
Jag ringer nästan ingen heller, förutom min pappa.
Ingen ringer mig heller direkt.

Jag är inte heller så aktiv på dejtsidorna, känns inge kul längre.

På fredag ska jag i alla fall på en nykterhets nattklubb!
Jag hade själv iden för flera, flera år sedan.
Blev glad att det äntligen ska öppnas en.
Det är en känd person som har den och de satsar på grymma djs.

Sen på lördagen ska jag på bröllop.
Jag ska ha klänning och jag undrar hur mycket jag kommer att frysa...
Vädret vände ju här i dagarna.... ;)

Jag ska då, inför bröllopet, bli sminkad av en makeupartist!
Spännande!

Tänkte att jag kunde unna mig sådant. :)

Killen från dejtsidan

Jag bytte ju nummer med en kille från en dejtsida.

Vi har pratat i telefon två ggr och han messar mig varje dag.

Vi skulle ses om några dagar.

Men har ryggat lite då han hela tiden skriver:

"Smaklig måltid, fina."
"Du är vackrast."
"Vilken vacker kvinna du är."
"Sov gott finaste."
"Jag har saknat dina sms."
"Jag har tänkt på dig i dag."
"Du behöver nån som tar hand om dig, jag är bra på massage."

Varje dag skriver han något sånt....
Vi har inte ens träffats än....

Om han skrev sms och jag inte svarade direkt så gick han till en annan sms site och messade mig där....

Sen det jag reagerade mest på var att han skrev varje kväll:

"Jag vill ha det mysigt...Trist att dricka te själv..."
"Sugen på mys?"
"Saknar närhet."
Osv....

Varje kväll kom det något om "mys..."

Jag skrev till honom att det inte känns speciellt seriöst från hans sida
Vissa kanske bygger sin relation kring sex, men sån är inte jag.
Då är vi helt enkelt inte samma typ av person.
Då kan han hitta nån annan som är med på hans noter.

Klart allt sånt är viktigt men det är inte viktigast.
Det kommer sen.

Han lovade att han var seriös.

Det finns massor med andra saker en kille kan fråga om.
Min familj, min skola, min hund, osv....
Nä, bara "mys"....

Sen dagen efter:

Jag: "Jag ska gå och sova nu, gå och lägg dig också, det e bra att sova i tid."
Han: "Jag ligger redan, vill du komma och joina mig?"
Jag: "Suck.. där kom det, IGEN."
Han: "Men man kan göra andra saker än att ha sex i en säng."
Jag: "Vaddå, ska vi äta kakor i hop eller!?"
Han: "Man kan hångla."
Jag: "Du, jag tänker INTE hångla med dig."
Han: "Nej jag menade inte så..."
Jag: "Du, god natt."

Jag messade  till honom dagen efter, att vi inte skulle ses när vi sagt.
Han undrade varför.
Jag skrev att det är en känsla jag känner bara.
Han skrev då: "Vi träffas."

Eh.... Va?
Nej.... det känns inte alls som att jag vill.
Måste säga det tydligare.
Fortsättning följer.....

Dejt med killen från krogen

I går var jag på dejt med honom som jag träffade ute.

Jag försökte att få min hund att gå fot, han är inte så bra på det,
jag har inte tränat så mycket på just, fot.

Vi hade bara hunnit gå ett par meter då han frågade:

"Hur länge har du haft din hund?"
"I 8 år." svarade jag.

Han sa: "Ok, och du har haft honom i 8 år och han kan inte gå fot..."

Sen under promenaden så sa han två ggr att jag borde skaffa mig en riktig hund.
Han hade minsann haft både schäfer och rottweiler.

Då jag kom hem och tänkte igenom allt och blev lite irriterad över det han sagt om min hund.

I vilket fall som helst så blir ingen mer träff med honom.
Fanns ingen attraktion eller så för honom.

Så nöjd med mig själv!

Jag blev så glad i dag!

Denna kurs vi har i skolan just nu, den får mig att vilja slita mitt hår.

Jag känner inte att jag kan något och att vi ska kunna efter en förklarning en gång.

Har varit stressad över detta och är fortfarande.
Har prov nästa vecka och inlämningsuppgifter.

Dock, har vi kopplat efter schema i ett par dagar.

Den sista labben vi hade, ville jag vara själv, men att ha två duktiga killar i klassen bredvid mig.

Alla i klassen var två och två.

Jag såg framför mig att vi skulle vara tre personer på två stationer.
Men så blev det inte.

Jag fnulade på själv och det bara rullade på.
Efter nästan två dagar så var jag klar
(Den tar så lång tid att göra. Lite fortare om man är två.)

Nervös som fan inför lärarens bedömning och hur mycket fel det skulle vara....

Många klasskamrater tittade på min labb i bland och sa:
"Vad snyggt du har gjort."

Blev jätte glad av det, det var ju viktigt att få det snyggt gjort.
Alla kablar skulle ligga ordentligt och vara lika långa, rätt färger osv.

När läraren tittade på min labb så sa han att den var snygg, han till och med tog in en annan lärare och sa att han skulle kolla på hur snyggt jag hade gjort det. :)

Sen testade han....
Jag hade två fel, ett slarvfel, hade ej skruvat fast en kabel ordentligt.
Det andra felet var att jag inte hade bytt plats på kablarna i motorns strömbrytare.

Den skulle starta i ett läge och efter 9 sekunder så skulle den övergå i ett annat läge.

Det var allt, sen funkade den galant och läraren gjorde en "high five" med mig! :)

Han sa: "Du har gått från omdöme E till ett C."

Var så glad så jag nästan grät! ;)

Hur det såg ut då vi började.

 

 

 
Ska ju sitta kapsling på, lock, på knappsatsen och strömbrytaren mm.

Skulle få denna motor att gå på ett visst sätt.

Tom på känslor...

Jag har bytt nummer med en av killarna på datesidan.

Vi har messat lite och han vill ses snart.

I går var jag ute, en kille fanns ofta där jag var och tittade ivrigt på mig.

Han var ganska söt, och absolut ingen "tuff" kille.

Tillslut kom han fram och vi började att prata.

Hans lugn och snälla personlighet fångade mitt intresse.
Jag tänkte att, denna kille kan man absolut ta hem till pappa och man får nog ett lugnt liv. ;)

Sen kom det fram att han hade ett barn.

Inget fel med det, men...
Jag är rädd för att det ska blir strul att träffa någon med barn.

Deras ex, har sina åsikter, han har uppfostrat på ett sätt, redan i flera år.
Ska vi få ett barn i hop med mina och hans åsikter som inte stämmer överens med det tidigare barnet?

Mest rädslor antar jag, det kanske skulle funka jätte bra.

Vi bytte i allafall nummer.

Då jag skulle gå var det en annan kille som fångade in mig.
"Hej, vart ska du?"

Vi började prata och jag sa att jag skulle gå, hade inte tid att prata och ville han så kunde han ta mitt nummer.
Han sa att han hade en regel nuförtiden, att tjejer får ta hans nummer,
han tar inte deras.

Varför, frågade jag.

Jo, han ville inte att det skulle bli så att han ringde om nån dag eller två, berättade vem han var och tjejen undrade ändå vem han var....

Men han fick ta mitt nummer ändå, för jag hade inte min mobil med mig.

Han hade sig själv som bakgrundsbild i sin mobil.
Det kändes lite skumt...Brukar folk ha det?

Då jag åkte hem så tänkte jag på alla de tre killarna och tänkte:

"NÄ, jag skiter i det här. Vill inte ha nån av dem!"

Jag vill ju så gärna träffa nån och så dyker dessa tankar upp?

Eller är det så att jag kanske inte känner så stort intresse av någon av just dem?

Eller börjar det gå för lång tid med att vara singel så att jag börjar bli lite rädd/bekväm?

(Visst jag har inte varit singel så länge sen sist, typ 3 månader, men det var ju ca 5-6 mån vi var i hop och sen var han borta i 3 månader. Innan det var jag singel i över ett år.)

Ja, ja får låta tiden utvisa...

Plugg, plugg och lite till...

Nu är det torka i min blogg.....

Händer ju inget direkt.....

Går till skolan, är trött och irriterad ofta....

Eller neutral...

Denna kurs i skolan är jobbig.

Vi ska koppla en motor, med start och stop knapp och sen kommer det mer, såsom back. mm

Koppla är väl inget problem, grejen är att man ska följa ett schema, inte heller så svårt.
Det svåraste är vi själva ska rita schemat.

Blir inte schemat rätt så blir inte kopplingen rätt....

Jag sa till läraren häromdagen att jag inte kan rita scheman.
Jag fattar inte hur man gör.

Då fick jag svaret: "Jag har ju redan gått igenom det...."
Jag sa då att jag inte är den enda som inte kan, vi är flera stycken.

Bara det att ingen vågar säga nåt.

Man lånar scheman av varandra istället och kopplar.

Jag berättade för några killar vad läraren hade sagt, de suckade och sa:
"Vaddå? Han har visat oss EN gång."

Det känns stressande.

Vissa lärare tror verkligen att vi redan kan allt. :(

För att prata om något annat, min hund är bra på många sätt.
Han har dock lagt till sig med fula ovanor det senaste året.

Jag tror att det kan ha varit för att jag var så ledsen en längre tid.
Så jag struntade i honom, alltså han fick göra lite som han ville.
Jag hade inga regler direkt.

Det får jag sota för nu, men sånt är väl livet...

Så jag har kontaktat en tjej som ska hjälpa till med privatlektioner.

På killfronten händer inte så mycket....
Pratar med 2 st på en dejtsida, men jag är inte helt nöjd...tveksam....
Känns inte som att mitt engagemang är 100.

Nu ska jag ska plugga.......