Kvinnan bakom flaskan

Häromdagen var jag och såg en film på bio.

"Mig äger ingen."

Den var tragisk men jag tyckte väl att den var lite tam.

Delvis för att det inte hände så mycket på två timmar, sen för att min erfarenhet av alkoholisthem inte är speciellt tam...

En scen i filmen gick ut på att hon letade fram pappans spritflaskor och hällde ut dem i slasken.

Jag mindes hur jag gjorde samma sak, tog fram mammas vinflaskor från skafferiet och hällde ut dem i slasken.

I en annan scen så öppnade hon kylen som liten, för att hon var hungrig.
I kylen möttes man av den starka lampan och det enda som stod i kylen var några burköl, smör och en ost.

Jag skrattade lite, precis så var det hos mig och mamma.
Smöret, det mindes jag, det fanns alltid där, inte mycket annat.

På väg hem så började jag att fundera.....

På min barndom, fast mest på min mamma.

Jag tänkte på att jag faktsikt inte kände henne.

Jag var ju ett barn då och såg bara henne som min mamma.

Hur var hon som person?
Varför började hon att dricka?
Vad tänkte hon?
Vad kände hon?
Hur kände hon inför mig, att vara mamma?

Alla dessa tankar framkallade ledsamhet hos mig, tårarna började rulla nedför mina kinder.

Jag kände ju inte min mamma...
Vad kände hon egentligen inför allt?

För första gången på över 20 år, så kände jag en saknad.

Saknad, som ett barn efter sin mamma?
Eller vad det så att jag kände saknad efter att få lära känna henne i vuxen ålder?

Ja, det sistnämda träffade mer rätt....

Jag undrar vem hon var och varför hon valde det liv hon levde.....