Erfarenheter förstör och varnar

Jag har haft en annons ute på en musik sida.

Att jag vill sjunga. :)

Efter ett långt tag så var det en kille som hörde av sig.

Han gillade verkligen min röst.

Han gör musik och har studio hemma.
Han hade ett band för flera år sedan, sen låg musiken på is.

Vi träffades häromdagen och tog en fika i ett centrum.

Han är runt 50 år och var trevlig.

Han förstår inte att jag inte har gjort något med sång i livet.

Jag sa att det var ju pga min självkänsla vad gäller sång...

I vilket fall som helst så kunde jag inte slappna av helt.

 Varför?

Jo...skratta inte nu, men...jag tänker ofta att karlar ska typ, våldta mig.

Löjligt kanske... men jag har den rädslan i mig.

Jag tänkte att det kanske beror på vad jag har varit med om i livet.

När jag sen pratade med en kompis så sa hon att hon har samma tankar.

Hennes barndom är långt ifrån min och ändå så känner hon såhär?

Hm....

Vad beror dessa tankar på?

Att vi är oroliga människor och vill att våra liv bara ska innehålla positiva saker?
Så vi är så rädda för att något ska förstöra det?

Jag vet inte.....

Både bra och dåligt, denna känsla, den gör mig inte naiv men kan också hindra mig från saker.

Jag ska hem till honom nästa vecka, jag skulle vilja ta med mig min pojkvän...
Men det känns fånigt för alla parter....

Eller?