Efterdyningar

"Hej, jag ville bara ringa och kolla läget, sen hoppas jag att det inte är några sura miner mellan oss eller annat ouppklarat" sa jag.

"Nej, allt är helt ok." sa han

"Vi borde kanske egentligen ha gjort slut tidigare..." sa han.

"Jasså? men vi har ju velat detta så därför har vi försökt att få det att fungera."

"Jo det är sant." sa han.

Jag bearbetar detta nu.
Kanske borde vi ha gått skilda vägar tidigare.
Jag vet ju att flera andra skulle ha velat det......
Men jag tror inte det, allt har sin tid, jag har säkert lärt mig något av detta oxå.

Men, vi hade känslor för varandra, vi försökte verkligen att få det att fungera.

Nu, den senare tiden så fungerade faktiskt vårat förhållande bra.

Jag tror att nu när allt jobbigt la sig och allt blev lugnt, jag tror att det då gavs utrymme till att känna efter ordentligt.

Man kunde koncentrera sig på andra saker hos den andre och i relationen än att bara få det att hålla i hop.

Det var väl det som fick oss fundera på olika saker.

Vill jag verkligen ha fler barn än de jag har? Gifta mig, är det något som är viktigt för mig?

Han har 5 barn, hur kommer det att bli sen? Skulder, orkar jag ta det?

Osv.

Jag mår väldigt bra faktiskt. :)

Klart det är sorgligt...det är andra inblandade oxå.... sorgligt att det inte höll fast båda verkligen vill hitta någon att dela sin vardag med.

Men, men.... erfarenheter är bra att ha.

Jag är tacksam för min förmåga att älska!! :)