Byte av psykolog på Prima

Jag fick göra ett eget test hemma och sen så hade han några följdfrågor då vi sågs.

Jag sa till honom att jag ville ha en kvinna då jag till slut fick gå till någon och detta bedömningssamtal var över.

Han svarar då att den psykolog som har bedömningssamtalen också är den som man fortsätter att gå hos.

Jag blev paff.

Så vaddå, mina terapisessioner har redan börjat?

Vi pratar ju inget om mitt.

Det har ju bara varit fakta om olika terapiformer och tester.

Men, han tyckte att det var bra att jag framförde min vilja om att ha en kvinnlig.

Så nu väntar jag istället på att bli kallad till en ny terapeut.

Antingen så kan man gå i KBT, men det är då 6-12 tillfällen och man får välja en händelse i livet som man vill prata om.

Sen finns det traditionell terapi, psykodynamisk.
Den är upp till 1 år.

Jag sa att jag vill ha det sistnämnda då jag har fler saker att prata om.
Jag kan inte bara välja en sak att ventilera.

Så kommer det att bli.

S.C.I.D test, för boderline

Jag har nu varit på Prima 2 ggr tror jag , eller kan det vara 3?

Vi har bokat in 3 ggr till.

Det är fortfarande bedömningssamtal.

En person som jag känner lite grann tyckte att jag skulle göra ett s.ci.d. test.
Det är bland annat för att kolla om man är borderline.

Om ni undrar så får ni googla.

Jag tycket att det kändes obekvämt, jag har ingen diagnos, kände jag.
Men personen sa att om man har en släng av det så är behandlingen jätte bra.
Folk blir botade av den behandlingen.

Jag tog upp det med psykologen, i fall jag fick göra testet.

Så vi gjorde det i går.

Frågorna var på ett ungefär:

1. Om någon överger dig, blir du helt galen och förkrossad då.
Tex att du hotar med att ta livet av dig eller dylikt.

Eh.. nej, verkligen inte!
Jag kan ju såklart bli jätte ledsen, men vill de gå, då är det deras val.

2. Brukar du känna att du pendlar starkt i känslor för någon.
Tex, att du kan avsky någon.

Ja, när J och jag bråkar så känner jag inga kärlekskänslor alls.
Han kan verkligen dra.
Sen när ilskan har lagt sig så känner jag att det är klart att jag inte vill att han ska dra och att jag visst är kär i honom.
Jag har undrat över hur känslorna kan växla sådär....

Så psykologen satte, ja, på den frågan.

Men sen stod det också, i samma förklaring, att man idealiserar personen då man inte bråkar.
Tex att man höjer dem till skyarna och är jätte kär.

Nej, det stämde ju inte.
Jag gör absolut inte så med J.
Så det blev ett nej.

3. Är du impulsiv, tex missbrukar alkohol och droger, kör för fort, mm.
Söker kickar alltså.

Där skrattade jag lite...
Jag impulsiv?
Nä... absolut inte.
Dessutom är jag nykterist. :)

4. Har du skadat dig själv och försökt att ta livet av dig.

Nej!

5. När du blir arg, är det så att det blir så mycket så du kastar saker, osv.

Ja, det gör jag...
Det är en ny sida hos mig själv som har kommit fram då jag blev i hop med J.

6. Känner du en tomhetskänsla?

Ja, det kan jag göra. Känner mig sorgsen och livet känns tråkigt och meningslöst.
Men det var inte så den menades.
Han sa att man är tom, man gör inget utan bara är tom, har inga speciella känslor mm.

Nä, då stämde inte den heller.

Kommer inte riktigt i håg fler.
Det var inte alls många frågor.

Men jag fick 1 "rätt" av dessa frågor.
Han sa att han hade blivit misstänksam om jag inte hade fått något rätt.
Han sa att alla människor passar in på något.

Det lät ju konstigt.
Varför kan man inte ha 0?

Ja, ja.

Fortsättning följer.

Jag och min ensamhet

God morgon!

Underbart att: kliva upp, koka kaffe, öppna altandörren, mötas av fågelkvitter, sol och en mild bris. :)
Jag blir lycklig i hjärtat.

Hunden hade en fästing som hade satt sig och i går så hittade jag två stycken som kröp runt.
Så i dag blir det fästingmedlet på!

Det är väldigt bra mellan mig och J.
Visst vi tjafsar en del.
Men grundtryggheten finns där.

Dock känner jag mig ensam.

Han pluggar hela tiden, varje kväll och varje helg, hela tiden.

J kommer bara upp på övervåningen för att äta middag.

Sen nu så har han bokat in att göra saker med vänner, när skolan börjar ta slut för gott.
Vilket är helt ok.

Men.

Han har råkat boka in varje helg i flera veckor, de helger vi är barnfria.
Så vi kommer inte att ha någon tid tillsammans, en hel helg, förens i slutet av juli.

Han tyckte inte att det var så kul när han insåg det.
Jag tycker definitivt inte att det är kul....

I går så skulle vi gå på bio men J ville att vi gick till matstället i närheten och åt istället.
Där kunde vi umgås tyckte han, mer än att gå på bio.

Väl där så kunde jag inte riktigt slappna av...
Det har väl varit för mycket små tjafs mellan oss och sen så visste jag att han sticker i väg dagen efter.
Så jag kunde inte slappna av.

Jag kände att han kunde dra redan i går egentligen....
Jag vill ju vara med honom, ha kvalitéts tid.

Jag ska i alla fall njuta av min ensamma helg, shoppa upp mitt presentkort, tvätta min hund, grilla och fixa i trädgården.

Jag älskar att fixa i trädgården! :)

Proppmaskin och Irwing borr

Det är kul på jobbet!
Lite jobbigt att åka kommunalt.....
Rent mentalt.

Jobbigt med så mycket folk sen så är det så många intryck i stan.
Överallt!
Olika slags ljud, massor med folk, skyltar med reklam, firma namn, mycket trafik, cyklar, mm, mm.

Blir överväldigad av allt.

Plus att det är mycket att ta in på jobbet.
Men det är också kul, när allt går bra.
Jag har dock dålig självkänsla så det tar ett tag innan det går över.

Jag har fått borra i golv mest.
Har även bilat upp golv.

Även dragit slang under golv.

Såhär ser det ut innan de har lagt golv.
Då kommer man åt och kan dra slang (kablar) under golvet.
Till allt man har i hemmet, tex, diskmaskin, micro, spis, mm.

 

Jag har full mundering. :)

Hjälm (saker att slå i huvudet överallt), hörselkåpor (sådant oväsen, folk bilar överallt, hamrar, borrar, osv), skyddsglasögon (det skvätter när man borrar mm), och mask (det dammar jäääätte mycket, små partiklar man drar ner i lungorna).

 

 
Min "lilla" borr, för betong och tegel. 
I bland stöter man på trä i golvet och då måste man ha en Irwing borr.
(den som är mindre.)

 

 Såhär ser det ut när det redan finns golv sen innan. Då måste man bila upp väggarna så att man kan få in kablar. Sen måste vi borra i golvet ner till andra våningen.

F-Kalprotektin. Referensvärde 50 - under 50= Frisk!

Jag lämnade ett prov...
F-Kalprotektin.

Läkaren ringde mig häromdagen.

"Grattis!" sa hon.

"Du har ett normalvärde i tarmen.
Det har du inte haft det så länge jag har varit din doktor."

Deras referensvärde är 50, på provet.
Har man under 50 så är man typ frisk.

Sist svaret kom på provet, i julas, då hade jag över 500.

Jag hade nu 28!!!

Fatta, 28, det är helt galet!!

Dessa prover kan dock visa fel.

Men har de sett med ögat att man inte har någon inflammation i tarmen och samtidigt gjort detta prov, som också visar lågt, ja då är det tillförlitligt.

Så jag ska trappa ned på cortimentet, kortisonet.
Ta en tablett varannan dag istället för varje.

Det känns läskigt. Jag vill ju förbli frisk.
Hahahha, jag minns att jag tyckte det var läskigt att börja ta medicinen.
Nu är det tvärtom.

Jag ska göra det i en månad, till att börja med, och sen ta ett nytt prov för att kolla så att värdet fortfarande är lågt.

Är det fortfarande lågt så kommer jag att trappa ned på medicinen ännu mer.

Läkaren sjukskrev mig i 6 veckor till på halvtid.

Det passar mig.
Är fortfarande helt slut och orkeslös.

Hon vet ju inte om det beror på att jag varit sjuk i sjukdomen i så många år.
Att kroppen har tagit stryk.

Eller om det är något annat.

J tycker att det är helt galet.
"Det är ju fan inte normalt." brukar han säga.

Jag blir andfådd då jag går upp för en trappa och benen är helt slut.
Typ som mjölksyra.

Men sen kan jag bära tungt och gå rakt.
Eller promenera långt.

Men att cykla...eller trappor, det gör mig helt slut av ingenting.
Det känns konstigt.

Men, som jag sa till läkaren, mitt normala tillstånd är trött och orkeslös.
Har haft så flera år, så jag blir lycklig och det känns som en speciell dag då jag orkar lite mer.

Den orken är oftast bara på besök...

Jag har börjat jobba

Jag har börjat att jobba!

Jag arbetar 4 timmar varje dag just nu.
Jag har också börjat åka kommunalt som jag inte har gjort på flera år.
Jag brukar undvika det.
 
Det var jätte jobbigt att var bland så mycket folk...
Jag fick verkligen kämpa för att inte börja att gråta på tunnelbanan.
Buss går bättre.

Jobbet var helt ok, det kändes faktiskt bra.
Jag hade inte så mycket ork, men den har blivit bättre för varje dag.
Jag ska jobba 4 tim per dag i en månad.
Sen får vi se.
Jag känner starkt att det är kul att jobba, men, jag orkar inte mer än de timmar jag har just nu.

Jag har även lämnat ett prov som visar hur mycket inflammation jag har.
Det får jag reda på nästa vecka.
Väntar spänt....

Exet H hörde av sig igen.

2008 så träffade jag en kille på nätet.

Vi blev jätte kära och han flyttade in rätt snabbt.

Efter 1 år så bytte vi min lägenhet till ett hus.

Efter 3 månader i huset så gjorde han slut med mig.

Det tog jätte hårt, då jag trodde att vi skulle gifta oss.
Jag kände mig trygg med honom.
Det kom från ingenstans, att han gjorde slut.

Jag hade inte fått några förvarningar innan.

Detta har alltid varit en känslig punkt för mig.

Han messade till mig för nån vecka sedan.

Det kändes jätte konstigt.
Han skrev jätte mycket om det som har varit.

Det visade sig att han hade mått dåligt då vi var i hop.
Han visade inte det.

Han har mönster och hans relationer brukar hålla i nåt år, tills han gör slut.

Våra skriverier var intensiva tills de började ebba ut....
Det visade sig att han var i en relation nu och hans mönster hade börjat kicka in.

Jag scrollade fram våra konversationer och såg att han hade skrivit till mig för nåt år sedan. Vi hade då skrivit om ungefär samma saker.

Jag skrev till honom att han kanske skulle pröva att vara kvar i det ändå hos tjejen. Även berätta för henne att han hade dessa mönster.

Att saker och ting brukar bli bättre om man är öppen, då kan man lösa saker i hop.

Han sa att han hade tänkt det, och även sagt detta till henne.

Detta gjorde mig fundersam, jag funderade på honom och J i flera dagar.

Men, kontentan av allt detta gjorde mina känslor för J starkare.
Jag kände ganska direkt att jag vill vara i hans liv och att jag trivs där. :)

Det första bedömingssamtalet på Prima

Jag har nu äntligen fått gå på bedömningssamtal på Prima.

Jag fick träffa en kille.
Han berättade nästan på en gång varför man har bedömningssamtal.

Det är många som har en tillfällig kris och inte behöver terapi.
Det finns också dem som hoppar av och inte fullföljer terapin.

Han sa också att det inte brukar räcka med ett samtal för att bedöma.
Mycket riktigt, det räckte inte, så vi bokade in två ggr till.

Jag ska dit nästa vecka igen.

Jobbintervjun föll på sjukdomen

Oj nu har jag inte skrivit på länge. :)

Jag har hittat nya rutiner på morgonen så det är nog därför.

Förut satte jag mig med en kaffekopp och skrev blogg.

Så jag gjorde det i dag. :)

Intervjun gick inte så bra.
Den gick jätte bra först.

Dock så lät inte jobbet så spännande som han hade fått det att låta då han ringde.

I slutet så frågade han om min hälsa.
Då sa jag som det var.

De papper han hade i händerna, la han i från sig på bordet.
Den gesten sa det mesta.

Det var över.

Han sa att det inte kommer att fungera.

Jag sa att jag i alla fall ville ge mig själv en chans.
Visa mina andra kvalitéer.

Men det gick inte.
Då hade jag i alla fall prövat och slapp gå och undra.