De flesta tjafsar

Vi har faktiskt inte guld och gröna skogar jämt.

Jag och killen.

Klart att vi tjafsar, det gör de flesta.

Förlåt till mitt ex, men då jag var tillsammans med honom så dök det upp sidor hos mig som jag inte hade sett förut.
Enorm ilska bubblade upp inom mig.
Jag kunde bli skogstokig på en sekund och explodera.

Han lockade fram den sidan hos mig.
Eller ja, man tar ju fram sina egna känslor, man väljer dem.
Med mitt ex så dök denna ilska upp i allafall som jag aldrig haft förut.

Bra eller dåligt, det vet jag inte...

Bra att visa sina känslor men dåligt att jag inte kan kontrollera ilskan än.

I detta förhållande så kan jag därför explodera på en sekund.
Jag skriker inte och så, men det är som ett krig i min kropp och jag visar det i blicken eller har hetsig röst.

Vilket inte är bra, det lockar ju fram ilska hos min nuvarande, han gillar ju inte det då han tycker att man inte ska såra varandra.
(Alltså han blir inte jätte arg, om ni nu uppfattade det så.
Men jag ser att min ilska väcker mer arghet hos honom.)

Som du bemöter, blir du oxå bemött.

Så jag jobbar på det och det går faktiskt framåt. :)

Saken är den att känslor verkligen är konstiga....

När vi tjafsar så kan jag verkligen känna en tomhet i mig.
Att jag inte bryr mig om han drar.

Några minuter senare så känner jag hur mycket jag älskar honom och känner att jag skulle gå i tusen bitar om han försvann.

När vi har tjafsat klart så visar vi varandra enorm kärlek och säger till varandra att vi aldrig vill släppa den andra.

Skumt hur det kan vara. :)