Virrvar av tankar och känslor

J ringde dagen efter och bad om ursäkt.

Han sa att det var för mycket känslor att hantera i fredags.

Jag var kort i ton och samtalet avslutades ganska snabbt.

Jag sa till J att det var såhär han ofta gjorde i vårat förhållande.
Sårade mig på ett eller annat sätt och sen bad om ursäkt.

På lördagen så kändes det fel att sitta själv i soffan.
Jag ville ju till min familj....

Men den har jag ju inte kvar.

Fick påminna mig hela tiden att detta inte är ett vanligt bråk mellan mig och J.
Han vill faktiskt inte ha mig.

På lördagskvällen så var jag ute med några vänner.
Jag kände mig ganska osäker men ändå var jag mestadels glad.

Jag fick en del uppmärksamhet när vi var ute och jag kände mig lite förvånad men ändå glad för det.
Man får ju ganska dålig självkänsla efter en sådan här grej....

Sen var jag också på bio med en kompis.
Det var skönt att göra saker i helgen, känna att livet rullar vidare.

Men i morse fick jag ett bakslag.

Kroppen var så tung... Jag mådde inte alls bra.
Släpade mig till jobbet men det kändes inte bättre där.

Ett grått moln hängde över mig i dag...
Jag tänkte på allt negativt som J har gjort i vårt förhållande.

Sen gjorde han slut helt plötsligt.
Utan att jag eg fattar riktigt varför.

Sen så händer det som hände i fredags, att han i princip kastade ut mig.

Det är mycket känslor att sortera just nu.
Ena dagen känns det bättre och andra dagen känns det sämre.

Just nu för stunden så tänkte jag:

Det är som att jag har försvarat honom hela tiden.
Hans sämre sidor.

"Jo men han är ju en go person." Brukar jag säga.

Må så vara, men han är också en jävla skitstövel!