Erfarenheter förstör och varnar

Jag har haft en annons ute på en musik sida.

Att jag vill sjunga. :)

Efter ett långt tag så var det en kille som hörde av sig.

Han gillade verkligen min röst.

Han gör musik och har studio hemma.
Han hade ett band för flera år sedan, sen låg musiken på is.

Vi träffades häromdagen och tog en fika i ett centrum.

Han är runt 50 år och var trevlig.

Han förstår inte att jag inte har gjort något med sång i livet.

Jag sa att det var ju pga min självkänsla vad gäller sång...

I vilket fall som helst så kunde jag inte slappna av helt.

 Varför?

Jo...skratta inte nu, men...jag tänker ofta att karlar ska typ, våldta mig.

Löjligt kanske... men jag har den rädslan i mig.

Jag tänkte att det kanske beror på vad jag har varit med om i livet.

När jag sen pratade med en kompis så sa hon att hon har samma tankar.

Hennes barndom är långt ifrån min och ändå så känner hon såhär?

Hm....

Vad beror dessa tankar på?

Att vi är oroliga människor och vill att våra liv bara ska innehålla positiva saker?
Så vi är så rädda för att något ska förstöra det?

Jag vet inte.....

Både bra och dåligt, denna känsla, den gör mig inte naiv men kan också hindra mig från saker.

Jag ska hem till honom nästa vecka, jag skulle vilja ta med mig min pojkvän...
Men det känns fånigt för alla parter....

Eller?

Kvinnan bakom flaskan

Häromdagen var jag och såg en film på bio.

"Mig äger ingen."

Den var tragisk men jag tyckte väl att den var lite tam.

Delvis för att det inte hände så mycket på två timmar, sen för att min erfarenhet av alkoholisthem inte är speciellt tam...

En scen i filmen gick ut på att hon letade fram pappans spritflaskor och hällde ut dem i slasken.

Jag mindes hur jag gjorde samma sak, tog fram mammas vinflaskor från skafferiet och hällde ut dem i slasken.

I en annan scen så öppnade hon kylen som liten, för att hon var hungrig.
I kylen möttes man av den starka lampan och det enda som stod i kylen var några burköl, smör och en ost.

Jag skrattade lite, precis så var det hos mig och mamma.
Smöret, det mindes jag, det fanns alltid där, inte mycket annat.

På väg hem så började jag att fundera.....

På min barndom, fast mest på min mamma.

Jag tänkte på att jag faktsikt inte kände henne.

Jag var ju ett barn då och såg bara henne som min mamma.

Hur var hon som person?
Varför började hon att dricka?
Vad tänkte hon?
Vad kände hon?
Hur kände hon inför mig, att vara mamma?

Alla dessa tankar framkallade ledsamhet hos mig, tårarna började rulla nedför mina kinder.

Jag kände ju inte min mamma...
Vad kände hon egentligen inför allt?

För första gången på över 20 år, så kände jag en saknad.

Saknad, som ett barn efter sin mamma?
Eller vad det så att jag kände saknad efter att få lära känna henne i vuxen ålder?

Ja, det sistnämda träffade mer rätt....

Jag undrar vem hon var och varför hon valde det liv hon levde.....

"Släpp honom lös"

Vi var hos veterinären.

Han klämde och kände och sa:

"Hunden säger ju inte ett pip. Jag tror inte att något är fel, sluta med medicinen och släpp honom fri igen."

Han sa oxå:

"Om något är fel så tvingar vi fram det nu genom att han får promenera som vanligt.
Hör av dig om något förändras."

Så min hund får äntligen springa lös och gå långa promenader efter 2 månaders stillhet.
Även jag har saknat att få promenera. :)

Ord som värmer

Häromdagen så sa han:

"Jag är så lycklig med dig och hunden." :)

Killen, skolan och hunden

Jag skriver inte lika ofta nu som förut.

När man är singel så har man mer tid för funderingar, eller vad då?
hahhahaha

Nä, jag vet inte.

Här går det bra, jag är faktiskt sambo nu och det flyter på.
Fortfarande mycket kärlek och han är så snäll så. :)

Dock har jag, som i vanliga fall är så organiserad och ordningsam, blivit "strulig".
Glömmer saker, kommer försent till saker osv...... :)
Beror det på kärlek?
Hoppas att det går över snart... :)

Skolan är tuff, denna kurs i allfall.
Läraren kan ju inte ordentlig svenska så då är det svårt att hänga med.
Speciellt när han pratar om saker som man inte har hört talas om förut.

Sen är det mycket matte, många säger att man inte behöver detta när man väl är ute och arbetar som elektriker.
Men det kommer ju på provet....

Jag kommer att hoppa över den mesta matten på provet, för jag kan inte.
Så får vi se hur jag klarar mig, annars får jag bara göra om provet.

Min hund går fortfarande på medicin för sitt ben, han har gjort det i 3 veckor nu.
Ingen skillnad....
Ska till veterinären i dag igen för återbesök.

Skumt alltså.... Hans ben....Om det inte har gjort någon skillnad att ge honom antiinflamatoriskt och lite smärtstillande i tre veckor.

Jag undrar ju vad det är med benet, eller foten, eller vad det nu är.
Får se vad läkaren säger i dag.

Nästa vecka ska jag till en dietist på sjukhuset.
Vill se hur hon är, om hon är insatt i det här med att avstå från gluten hjälper folk med Ulcerös kolit.
Då kan det bli intressant.
Annars kommer jag nog inte att fortsätta att gå.

Samma dag ska jag till öron, näsa, hals läkare.
Minns ej om jag skrev om det för länge sedan i bloggen...
Skulle ju kolla mina polyper mm med en kamera genom näsan, då upptäckte hon att jag hade en lite cysta i halsen.

Det var ett år sedan, nu ska jag tillbaka för att se om den är kvar.

Jaha...då är det bara att plugga och plugga..har prov på fredag.