Några dagar hade gått efter att jag ringde J.
Jag tänkte rätt mycket på honom, barnen, hans "nya" ex, osv.
Jag funderade på den nya tjejen rätt mycket. Även på hans ex innan mig.
Jag stod och diskade och tittade ut genom fönstret.
I samma sekund som jag gör det så ser jag hur J svänger in med sin bil på parkeringen!
Jag blev så paff!
Blev så överraskad!
Jag släppte disken och bara funderade på vad som skulle hända nu.
Några sekunder senare så ringde min mobil. Det var han.
"Hej, jag är utanför, jag tänkte lämna dina böcker."
Jag sa bara, ok.
Han kom upp och då jag öppnade dörren så skakade jag i hela kroppen.
Där stod han. Det kändes så märkligt, det var ju min sambo, fast det var ju inte det.
Han sa att han var i närheten och ville inte posta böckerna då han kunde lämna dem nu istället.
Jag höll distans.
Jag sa: "Men jag ville inte ha någon kontakt alls. Det visste du."
J: "ok...ja jag förstod nog inte att du mena så. Det var nog inte helt genomtänkt."
Hur kunde han ha missförstått det?
Jag tror inte det.
Jag tror att han gjorde som han själv ville, han är envis.
Vi pratade kort, kändes krystat.
Han skulle gå.
En del av mig ville krama honom, en del ville inte det.
"Jag vet inte om man ska kramas eller inte...". sa jag.
"Du kan få en kram." sa han och kom fram till mig.
Vi stod och höll om varandra länge.
Jag kände hans doft.
Jag sa: "Det känns som om det var i går."
"Ja..." sa han.
När vi släppte varandra så såg jag på honom att han tyckte att det var jobbigt.
Sen gick han.
Jag mådde inte så bra resten av kvällen.
Men på morgonen var det som att det aldrig hade hänt.
Jag mådde bra igen och det var jätte skönt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar