Livet är bara, "okej"

J har precis åkt i väg för att prata med sitt ex.

Det känns lugnt men samtidigt skumt.

Jag har sagt att man kan hitta tillbaka till varandra, men han bara fnyser.
Han är väldigt kär i mig och ser inget annat.

Jo, jag vet... Men jag är ändå inte naiv.
Saker och ting kan förändras.

Så vi får väl se hur det går.

Jag har ett helt ok liv med J.

Men i bland frågar jag mig om man bara ska nöja sig med, "okej".

Det är inte jätte kärleksfullt....
Han känns ofta som en främling då det kommer till närhet.

Vi har inte så jätte mycket närhet och för mig är det konstigt.
Han tänker inte ens på det.

Vi har en fungerande vardag och funkar bra i hop i hemmet.

Vi gör dock ingenting tillsammans.
Han har åkt i väg nästan varje barnfri helg och gjort något med vänner.

Jag känner bara att jag är hemma, lagar mat, styr upp hans liv och ja... inget mer.

På sistone har jag börjat fråga mig själv vad jag vill.

Vad vill jag?

Jag vet inte svaret på det men jag känner mig inte nöjd.
Jag känner mig inte lycklig.
Jag är inte så jätte glad heller.

Jag känner mig ensam i relationen.
Mest bara..."okej" med livet.

Ska det vara såhär?
Nej det tror jag inte.

Men det kan vara en period också.
Jag tror inte att livet är ett lyckorus hela tiden.

Jag känner att mitt liv är att serva Js liv.
Hans barn, hans skola, hans jobb, hans vänner, hans hem, osv....

Jag undrar vad jag vill?

Jag tänker alltid på andra och vad jag ska göra för dem.
När vi har barnen så tänker jag jämt på:
När kommer de hem? Vad ska vi äta till middag? När de kommer hem ska de....
Bara för att ta ett ex med barnen.

Jag har svårt att tänka på mig själv och bara vara närvarande i stunden.
När jag åker från tex, jobbet så går min tankeverksamhet åt planering och problemlösning.

Jag skulle vilja tänka typ: "Nu sitter jag på tunnelbanan, vad är jag sugen på för mat? Jag orkar inte laga mat direkt då jag kommer hem, jag tror jag ska ta en långpromenad med hunden och bara va."

Tänk om jag kunde släppa saker och låta J sköta mer.

Jag är inne i ett ekorrhjul som bara snurrar på.
Jag hinner inte stanna upp och känna efter vad jag vill.

Det är och har varit så mycket J hela tiden.

Jag ska acceptera/hantera:
Hans sätt att leva, hans ex, hans barn, uppfostran, konkurrens från hans barn, kommunikationen oss emellan, brist på närhet, hans hem, osv...
Listan kan utvecklas men jag pallar fan inte.
Blir matt bara då jag skriver detta.
Det har varit så jäkla mycket.

Vem är jag? Vad fan vill jag?

Ja, detta har smugit sig på mer och mer.

Jag får väl ta upp detta med psykologen och se vad jag kommer fram till.

J ska prata med sitt ex...

Min kille ska ha ett samtal med sitt ex om några dagar.

Hon ville det.

Han säger att han inte har behov av att prata med henne.
Men hon har behov av det.

Jag fattar, jag skulle också vilja snacka.

De har ju också barn i hop så saker och ting måste redas ut.

De kommer antagligen att prata om sitt gamla förhållande.
Varför han stack och träffade nån ny.
Vad som hände, hur de hade det i sin relation, osv.

Jag förstår, jag har själv haft det behovet med ett ex som bara stack.

Men, det känns jäkligt olustigt ändå att de ska träffas på tu man hand och prata igenom allt....

Högt provsvar men ändå friskare?

Sjukdomen har hållit sig i schack.
Inge symptom från tarmen.

Men jag har varit matt, trött som fan och orkeslös.
Som vanligt då...

Jag lämnade ett prov i våras som visade 28.
Sen gjorde jag ett nytt prov nån månad senare och det visade 34.
Har man under 50 så är man typ frisk.
Jag har därför, med läkarens inrådan, trappat ned på cortiment. (Kortison.)

Sen för några veckor sedan så lämnade jag ett nytt prov.
Även en massa andra prover på hur kroppen mår.

En dag så ringde de från sjukhuset.
Det var en läkare som gjorde bevakning åt min läkare som var på semester.

Han berättade för mig att mitt värde från tarmen hade stigit till 576!

Jag kunde inte fatta det!?

När jag var väldigt sjuk i vintras och hade blod mm och var helt sjukskriven, då hade jag 534.

Va??!!

Jag fattar fortfarande inte.

Har de skrivit fel?

Har jag fått skov men att rökningen (ja, jag har börjat röka...) skyddar och låter det inte bryta ut?

Nån måste ju ha skrivit fel siffror på svaret.

Jag chattade med en grupp på fb om detta.

Det var någon som berättade att det provet kan visa fel om man tex har gått på värktabletter (NSAID), haft mens eller annan infektion.

Jag gick på Alvedon i en hel vecka innan, (migrän) fast de tillhör inte nsaid gruppen.

Så jag fattar ingenting....

Jag väntar på att min egna läkare ska ringa.

Läkaren som ringde föreslog att jag skulle komma in för en undersökning eller höja dosen kortison.

Eftersom jag mår bra i tarmen så sa jag att jag ville vänta tills min egna läkare kom tillbaka och prata med henne istället.

På blodproverna noterade jag avvikelser på:

Erc (B)-MCV
Mitt var: 102
Referens är: 82-98

Erc (B)-MCH     Mitt var: 33 Referens: 27-33 Försökte att googla men man blir ju inte klokare på det alltid. Anemi, b-12, vad vet jag. Jag får helt enkelt vänta på att läkaren ringer.

Skrivkramp

Jag har inte skrivit på länge nu...
Har inte haft någon lust...

Det har hänt en del sen sist.

Relationen har gått upp och ned, mest upp.
Ingen har en perfekt relation.

Just nu är jag hemma och förkyld.
En biverkan av kortison antar jag...

Jag brukar nästan aldrig bli förkyld och blir jag det så håller det i sig i 2-3 dagar. Sen brukar det inte bli så kraftigt heller.

Nu har jag varit däckad i flera dagar.
Haft tandvärk och öronvärk av förkylningen.

I dag är jag något bättre men känner mig fortfarande sänkt...

Jag hann jobbar i 3 dagar efter semestern sen så blev jag sjuk.
Skrattretande...