Jag har träffat en kille.
Från ingenstans, kom allt väldigt snabbt.
Vi har setts på jobbet i flera månader, sagt hej och småpratat, som jag gör med fler.
Jag jobbar ju på ett bygge och där kryllar det av andra yrkesgrupper.
En dag så stod han och väntade på att komma förbi mig och min kollega, helt plötsligt såg han mig i ett annat ljus. (har han berättat.)
Efter en stund, när jag var själv, så kom han förbi och började att prata med mig, mer än förut.
Han stod kvar rätt länge och jag började då att tänka:
"Han pratar rätt länge med mig...hm.."
Under dagen så började jag sen att prata med honom och efter ett tag så bytte vi Messenger.
Dagen efter det så pratade vi i telefon i 4 timmar.
Dagen efter samtalet så träffades vi.
Efter det så har det bara rullat på.
Vi ses väldigt ofta och det är som att vi har känt varandra väldigt länge.
Han var med på midsommar, till en kompis till mig, och alla de trodde att vi hade varit med varandra en längre tid.
Vi såg så bekväma ut med varandra, sa de.
Han är väldigt snäll, vilket jag inte är van med.
Han visar också hur mycket han gillar mig.
Han ska följa med mig i dag, till sjukhuset, för att han vill.
Häftigt och fint.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar