Killen E

Jag har träffat en kille.

Från ingenstans, kom allt väldigt snabbt.

Vi har setts på jobbet i flera månader, sagt hej och småpratat, som jag gör med fler.
Jag jobbar ju på ett bygge och där kryllar det av andra yrkesgrupper.

En dag så stod han och väntade på att komma förbi mig och min kollega, helt plötsligt såg han mig i ett annat ljus. (har han berättat.)

Efter en stund, när jag var själv, så kom han förbi och började att prata med mig, mer än förut.
Han stod kvar rätt länge och jag började då att tänka: 
"Han pratar rätt länge med mig...hm.."

Under dagen så började jag sen att prata med honom och efter ett tag så bytte vi Messenger.

Dagen efter det så pratade vi i telefon i 4 timmar.
Dagen efter samtalet så träffades vi.

Efter det så har det bara rullat på.

Vi ses väldigt ofta och det är som att vi har känt varandra väldigt länge.
Han var med på midsommar, till en kompis till mig, och alla de trodde att vi hade varit med varandra en längre tid.
Vi såg så bekväma ut med varandra, sa de.

Han är väldigt snäll, vilket jag inte är van med.
Han visar också hur mycket han gillar mig.

Han ska följa med mig i dag, till sjukhuset, för att han vill.
Häftigt och fint.

Fackets beslut

De från ECY eller ELY (från facket) eller vad de nu heter, ringde mig.

De hade kommit fram till att en person får vara borta från jobbet i 300 timmar/år.

Sen hade de kommit fram till massa andra saker.

Min personalchef hade ju skrivit till dem och tagit med all min frånvaro.
De brydde sig inte om enstaka frånvarodagar, det har alla rätt till.

Så de sa att de hade beslutat att jag gick upp till 2 års montör, den 11 februari, i år!

Så det betyder att jag ska få retroaktiv lön.

De skulle renskriva allt och sen skicka det till min personalchef.

Sen får vi se....

Kanske bestrider han det eller inte....

I vilket fall som helst så gjorde jag inte detta för att "sätta dit" jobbet.
Jag ville bara kolla vad som gällde när man har en sjukdom.
Jag kan ju inte lita blint på vad jobbet säger.

Det visade sig att det inte stämde, det jobbet sa.

Så, åter igen, fortsättning följer...

3 dje gången med Inflectra

I dag är det dax för den tredje gången med droppbehandling.

Jag har inte haft några direkta biverkningar.
Det som hände, var att då droppet var klart och jag skulle sitta kvar en timme för observation, var att synen har blev dimmig i 5 minuter.

Sen kom en extrem matthet två dagar senare.
Så pass att jag fick gå hem från jobbet.

Jag var helt slut och kände hur tårarna började att rinna av att jobba.
Då insåg jag, att jag pressade mig själv.
Det är inte värt det.
Så jag åkte hem.

De på sjukhuset visste inte riktigt vad det kunde vara.
"Det måste ju inte vara relaterat till Inflectra." sa de.
En läkare sa att jag kan ha haft början till att bli sjuk men att kroppen klarade av det.

Då jag har kollat med andra på facebookgrupper så var det flera som fick extrem matthet av behandlingen.

Lustigt att vi känner saker som inte sjukvården känner till.
Så är det ofta.

De har sagt att om man får biverkningar så kommer de ofta 2,3 eller 4de gången.
Så jag kan fortfarande inte riktigt slappna av...

Dessutom äter jag Cortiment, en mildare form av kortison, den ska jag böjar att trappa ner nu efter 3dje gången. Det gör man ju sakta, så jag kan inte säga att jag vet om Inflectra hjälper än.

Jag vet ju inte hur kroppen reagerar ensamt på Inflecran.

Så om en månad kanske man vet.

Jag är dock fortfarande frisk, vilket känns helt underbart.
Har fortfarande ledvärk vissa dagar och är väldigt tröt andra dagar.

Men ledvärk kan man oxå få som en biverkning från inflectran.
Men jag hade det innan.