Mitt ex på besök

Jag kontaktade mitt ex.
Jag trodde inte att jag ville det.

Men när jag kom på att jag hade lämnat stora krukor hos honom så kände jag att jag ville ha tillbaka dem.

Då vi pratade så frågade han hur det gick på jobbet och hur jag mådde med sjukdomen.

När han började prata om sitt så avbröt jag honom och sa att jag inte ville höra något om hans nygamla tjej. (Han var ju i hop med henne då han var kring 20 år. Han kontaktade henne bakom min rygg då vi var i hop.)

När han väl kom hem till mig med krukorna så dröjde det några minuter tills jag såg att han hade en fet jävla förlovningsring på fingret.

Många känslor for genom mitt huvud.
Mest blev jag arg.

Jag tyckte att det var respektlöst, kunde han inte tagit av den då han träffade mig?
Han vet ju att jag blivit sårad av allt annat som hänt.

Men jag har ju varit i hop med honom och han gör aldrig något av respekt för någon annan.
Han har ingen empati i kroppen. Sen om det är hans personlighet eller hans ADD, ja det vet man inte. Både och skulle jag tro.

Sen tänkte jag på att han inte var förlovad med exet innan mig, de var trots allt i hop i 10 år och hade barn tillsammans. Han ägde också huset helt själv medans hans ex betalade hyra.

Jag hade fått veta en tid innan vi sågs, genom en annan, att hans nya tjej skulle köpa in sig i huset.
Vilket jag tyckte va konstigt då han verkligen höll hårt i sitt hus och skulle aldrig låta någon annan få del av det.

Så nu hade han en ny tjej, som har 2 eller 3 barn, varav ett av barnen är sjukt, (mer vet jag inte) hon ska köpa in sig i huset och de har förlovat sig eller gift sig.

Det har varit slut mellan oss i 8 månader.
De kanske gjorde allt detta efter bara nån månad, vad vet jag när det hände.
Det spelar ingen roll nu.

Antigen har han träffat helt rätt denna gång.
Eller så är hon också impulsiv.
Eller så är hon smart och har dragit nytta av hans impulsivitet.

Inte fan vet jag. Vilket som. Jag bara spekulerar.

Han är impulsiv. 
När vi träffades så sa han att han älskade mig efter bara en vecka.
Han tjatade också på att jag skulle flytta in hos honom på en gång.

Då han var hos mig nu för att lämna krukorna så tog han av sig skorna och satte sig i soffan. Han gjorde sig bekväm. Jag trodde väl att han skulle lämna dem och dra direkt.

Jag kände att det var krystat mellan oss. Trevande.
Jag såg också i hans ögon att de var fyllda med känslor. 
Vilka känslor det var, vet jag inte.

Efter ett tag så jag att tänkte jag att, varför ska han sitta här på min privata mark? Detta är MITT hem, detta är JAG, detta är MITT, som jag har fått bygga upp efter honom.

Så jag slutade att prata.

Hans ord blev då färre och till slut sa han: "jaha... jag ska väl ta och åka då."

Han sa: "Det ser ut som att du mår bra?"
Jag: "Ja, men jag mår väldigt bra."
Han: "Det syns verkligen...."

Vi kramades hejdå och vi höll om varandra en stund.

Det kändes som att det var i går men samtidigt inte.

Då han gick så försvann alla känslor och tankar och det kändes som att det aldrig hade hänt.

Det var skönt, det visar mig att jag har gått vidare med mitt liv.