Dag 7

Nu hörs vi iallafall 2 ggr om dagen.

Det känns bättre och även han sa i går att det känns mycket bättre att kunna prata oftare med mig.

"Jag skickar dig lite pengar så att du kan köpa dig något." sa han.

Det var ju gulligt. :)

Frukt och grönsaker från Årstiderna?

Jag mailade ju till Årstiderna:

"Hej!
 
Det är väl inte meningen att det ska vara dålig kvalité på frukt och grönt även då det är ekologiskt?

En morot var dålig i påsen så de andra var kladdiga.
Några äpplen var skadade och då jag smakade på ett så smakade det omoget.
Salladen var brun och slemmig i kanterna.
Bananerna var brunfläckiga.
Apelsinerna var torra då jag kände på dem (har ej smakat än) och en apelsin var möglig på en sida.

Skickar med bilder som jag tog direkt.

Inte kul när jag förväntade mig att det skulle vara bättre."

4 dagar efter jag fick leveransen så skulle jag använda mer av morötterna och jordärstkockorna.
De var flera i påsen som var dåliga...

Jag fick svar av Årstiderna i dag:

"Tack för ditt mail.

Beklagar att du har fått en del dåliga varor I din senaste leverans.

Jag har krediterat detta förutom bananerna som jag inte anser för att vara dåliga utan bara har lite fläckar vilket är en mognadsprocess och inte ett fel i sig.

Apelsinerna har jag inte heller krediterat (förutom den som var rutten) då du inte har smakat dem ännu och därför inte vet om det är något fel med dem."

 

Jag smakade apelsinerna och de var något sura, de var torra och skrumpna i skalet och jag skulle aldrig välja att köpa dem i en butik.

 

Jag var inte ute efter att få pengar tillbaka eller likn men jag tycker att svaret var vädligt dåligt.

De verkar inte så rädda om sina kunder.

 

Jag tänker iallafall aldrig mer beställa i från dem.

 

Dag 6

Han ringde mig i förmiddags via Viber. (internet, mobilapp.)

Han hade stannat utanför ett internetcafé och upptäckte att han hade internet på sin mobil utan att behöva gå in. :)

Så vi pratade en stund.
Så jäkla skönt och lugnande. :)

Han sa att han alltid skulle parkera där utanför nu. hahhaha

Jag sa:

"Tänk om de säger nej, vad gör vi då?"
(Migrationsverket)

Han: "De säger inte nej."

Jag: "Men tänk om, vi har inte ens pratat om vad vi gör i sånt fall."

Han: "Du har nämnt detta flera ggr, även innan jag åkte, sluta nu.
Du vet att jag är galen i dig, så det är klart att vi löser det."

Ok... jag ska sluta att tänka katastroftankar... ;)

Lever/solfläcken

Jag har haft en leverfläck eller solfläck i ansiktet i ett par år.
Vet inte vilket det är.

Dock den senaste tiden så har den börjat klia, den har blivit lite större och nu helt plötsligt så har den fått en annan färg på sin ena sida.

Jag ska till läkaren nästa vecka och kolla den. 

Dag 5

Fan varför kan inte jag vara lite mer rationell, lugn och logisk??

Han ringde mig kort i dag, han skulle fixa en massa saker.
Han ringde vanligt och internet fungerade inte......

Han hann säga att han skulle hoppa på en utbildning som gav pengar.
Det är något oljeföretag som fixar detta.

Man skulle börja att plugga Engelska och data.

Om nån månad så skulle man göra ett prov och går det bra så får man plugga vidare i Kanada eller Italien.

Jag blev paff?

"Va?...Men vaddå, innebär det att vi ska göra slut nu?"
Det här med att ha tålamod och inte måla fan på väggen, det kan inte jag...

Han sa:

"Näää, detta var ju på tapeten innan jag åkte till Sverige och jag hade inte så stort intresse av det då. Jag måste ju försöka att få in pengar under tiden vi väntar på beslutet från migrationsverket."

Sen var han tvungen att sluta samtalet och jag blev alldeles känslomässigt svag.

"Va?! Vad betyder det här? Ska han lämna mig? Få andra tankar nu och lämna mig?"

Jag blev ledsen och gjorde allt jag kunde för att rädda mascaran då jag var tvungen att gå till skolan precis då.

Efter skolan så köpte jag telefonkort och ringde upp honom.
Äntligen efter 5 dagar så fick vi prata ostört i 20 minuter.

Han sa:

"Vad skulle du säga om att bo i Kanada? Jag får ju väldigt bra betalt om jag fortsätter utbildningen."

(Det fick mig att tänka på hur det är i Sverige. Pluggar man i Sverige så måste man låna pengar, inte fan får man nåt gratis här....hm....)

Jag blev jätte nervig och sa gällt med gråten i halsen:

"Men jag har ju satt ett mål, jag ska bli elektriker, jag har ca ett år kvar, sen måste jag gå som lärling 1-2 år efter, jag har inga som helst planer på att lämna Sverige, inte alls... Min hund, min lägenhet....Lämna Sverige..."

Han avbröt mig.

"Om du inte vill vara i Kanada utan i Sverige så har vi vårat liv där, Ok?"

Jag sa:

"Men...Nu gör ju jag det jag kände att jag ville göra, plugga till elektriker, så om detta är vad du vill göra, att plugga för detta företag i Kanada..."

Han avbröt mig:

"Jag vill vara med dig!! Jag älskar dig, jag älskar dig!
Då släpper jag dessa tankar, det var bara en tanke och jag ville fråga dig, såklart vill jag vara med dig!!"

När vi la på så kändes det mycket bättre....

Men... hans internet fungerar inte...
Så att inte ha kontakt mer i kväll är lite jobbigt.

För det väcker tyvärr en jävla massa rädslor i mig....

Finns det människor som tänker?:

"Äh, han sa ju som han sa, inte har jag nåt att vara orolig för, jag tänker inte ens på det." Wow! Hur gör ni?

Kunde vi haft mer kontakt på dagarna så hade det kännts bättre.

Nu är jag ju inte bara spänd och orolig för beslutet, nu är jag oxå orolig för att han ska komma på nya tankar...

Ja, jag vet att jag i ett tidigare inlägg skrev:

"Jag måste ha tilltro till att allt ordnar sig för mitt bästa, saker och ting har en mening."

Jag vet......

Det kommer ett lugn hos mig om ett tag, just nu så springer det fullt med vilda hästar runt mig och det tar ett tag för att lugna dem, för att komma i samklang och harmoni med dem.

De vilda hästarna är mina känslor, men det förstog man väl...? ;)

Tillägg:

Lustigt...
Efter att jag har skrivit inlägget så känner jag lugn i mig till en viss del.

Jag tänker:

"Det löser sig, klart han vill göra nåt medans han väntar, detta stod med dörren öppen just nu. Han vill ju verkligen vara med mig och vill han inte det sen, ja, då löser det sig."

Koppla i hop

Den senaste kursen i skolan var Elektromekanik.

Förutom att löda så fick vi koppla, det var kul!

 

Först skulle jag koppla kablar så att det blev ström på olika sätt.
Det hade jag svårare för.

Sen skulle jag göra samma sak fast med riktiga kablar på en vägg.
Det var kul och fungerade bra!

*En lampknapp gick till en lampa. Enpolig strömbrytare.
*Två lampknappar tände och släckte en gemensam lampa. Trappkoppling, om man tex har en lång hall och inte vill behöva gå tillbaka till början av hallen för att släcka.
*Mellan dem, se ovan, så kan man ha en till lampknapp. Korskoppling, som oxå tänder och släcker samma lampa.
*En lampknapp hade två knappar och tände två olika lampor från samma strömbrytare. Kronkoppling.

Jag skulle ta bort alla och sen sätta tillbaka dem korrekt.
Jag hade lagt upp allt på ett bord, i ordning för att underlätta när jag kopplade i hop dem igen.

Men då kom min lärare och blandade allihopa....

Men det gick riktigt bra ändå!

Dag 4

Fy fan vad det går upp och ned.

Dagen efter att han åkte, kände jag inget, var ganska matt och tom på energi.

2 dagar efter så blev jag jätte osäker och rädd och trodde det värsta om honom. (Bara helt vanliga hjärnspöken av dåliga erfarenheter i livet...)

3 dagar efter kände jag mig glad och trygg i mig själv. Kände att jag verkligen trivdes med mig. (Kände detta efter att vi hade pratat i telefon.)

4 dagar efter var jag stressad, spänd och känslig. Kände mig sorgsen.
(Då jag pratade med honom så blev jag ledsen.)

I dag är dag 4.
Det känns förjävligt.

Visst man ska tänka positivt, oj vad mycket positivt det finns att tänka!
Låt mig se efter....

*Det kommer att bli en underbar sommar för då är han ju tillbaka hos mig.
*När han kommer tillbaka så är han ju tillbaka för att stanna.
*Det är ju bara 2-3 månader och det är ju för en bra sak.
*Jag kan verkligen koncentrera mig på skolan nu.

Eh......?

Visst, fråga mig i morgon så kommer jag nog hålla med om dessa meningar.
Men i dag?

Nä, inte ett skit!
Jag saknar ju honom!!
Jag saknar honom så att det gör ont!
Ofrivilligt har jag separerats i från honom och det handlar inte bara om en vecka utan varandra...
Längtan, fy fan, har ni kännt den så vet ni. Det kan göra så ont!

Mycket mer kontakt trodde jag att vi skulle ha...men nej då...

Internet fungerar på kvällarna hos honom, japp... men inte på dagarna.
Så vi kan inte messa varandra eller ringa via internet på förmidagarna.

Han har inte Internet i mobilen heller, bara i hemmet och han är ju inte hemma hela tiden.
Ringa kostar multum, mer för honom verkar det som...

Men han ringer en gång per dag iallafall, i ca 10 min,
det kostar honom typ 200:-

Jag köpte ett telefonkort för utland, 50:- för 20 minuter.
I allfall nåt....
Skulle jag ringa med mitt mobilabonemang så kostar det ca 15:-/minut

Nä i dag är ingen rolig dag....
Inte för honom heller, han lät väldigt låg och sa att han saknade mig så mycket.

Varför ska det behöva vara såhär??

Regler, jag vet.... Men varför?

:(