Tarmsjukdom på, Fråga doktorn.

I går, på programmet, fråga doktorn, så pratade de om Chrons.

Intressant, men måste säga att de bara visar en sida.

Många tror då att det bara är på det sättet de säger att det var.

Det var en tjej som pratade, som har Chrons.

Hon sa att hon blev bra då hon opererade bort tjocktarmen.

Som att problemet "bara" ligger i tarmen...

Nä, det är immunförsvaret som angriper sig självt.

Visst, vårat immunförsvar sitter i tarmen och det är en tarmsjukdom.

Förstå mig rätt, men jag vet också folk som opererat bort tjocktarmen och där sjukdomen har spridit sig till tunntarmen istället.

(Jag vet massor med människor som har blivit friska av att ändra sin kost också)

Sen sa hon, att de med tarmsjukdom har svårare att bli gravid.

Va?!

Aldrig hört det!

Så jag googlade och hittade detta:

http://www.gastrolab.net/s07ibds.htm

Så de tog upp tarmsjukdomar väldigt kort och gav inte all info, vilket i sin tur säkert skrämmer många.

Tycker inte om när de gör sånt!

Min åsikt om filmen, "Fifty Shades Of Grey."

Jag såg nyss filmen "Fifty shades of Grey".
 
Miljoner med känslor for genom mitt huvud och i mitt hjärta efteråt....
 
Det har skrivits så mycket om den, så jag ville se den och känna efter vad jag tyckte.
 
Jag vet inte vad jag tyckte....
 
Jag känner mest tomhet och sorg nu efter att ha sett filmen....
 
Det börjar med att han och hon möts.
Han är rik, charmig och har ett sug i blicken.
 
Vem faller inte för det?
 
Han lockar henne och ger henne gåvor, såsom en bil.
Han kör henne i en helikopter, osv.
 
Ja, vem vill inte ha sånt?
 
Men...
 
Killen har problem med närhet.

Helt klart.
 
Han har ett "lekrum" och har S&M eller vad det nu kallas....
 
Han träffar en tjej som är oskuld, aldrig varit nära en kille.
 
Hon är sårbar, mjuk, känslosam, ömsint.
 
Hon försöker att röra vid honom, smeka hans kind.... hon får inte det.
 
Jag har varit där...
Jag har haft ett förhållande med en kille som också var så pass "förstörd".
 
Han gillade inte när jag skulle smeka hans kind, när jag ville ge honom kärlek...
 
"Gör inte sådär!" suckade han och tog bort min hand.
 
Tjejen i filmen är känslig och han är kall.
 
Hennes sätt, mot honom, gör att han håller på att förändra sitt sätt, vilket han inte gillar.
 
Han vill att hon skriver på ett kontrakt.
I det så står det bland annat hur hon ska bete sig mot honom och att hon är undergiven honom.

Hon säger dock i från, när han gör något hon inte vill.
Hon ifrågasätter också hans sätt, vilket gör honom förvirrad.

Hon undrar varför han inte kan ge och ta emot "vanlig" kärlek.
Gå på dejter, sova i hop, osv. Vilket han inte vill...
 
Ingen annan har lyckats få honom att känna så som han gör för henne.
 
I sexscenerna sitter jag och spänner mig, inte för att det är lustfyllt.
 
Jag gillar inte sådan typ av sex och jag har varit med om tillräckligt mycket maktspel i mitt liv....
 
Då hon, i slutscenen, ligger på ett bord och han slår henne....
(med ett skärp)

Hon grät och härdade ut, när han var klar så sa hon att han aldrig skulle komma nära henne igen.

Så gjorde det ont i mig att se hennes smärta...
 
Jag vet hur det känns att vara ett "offer".
Det var lätt att kliva in i den rollen då jag satt där och tittade på filmscenen...
 
Jag minns hur hjärtat blödde...
Hur det gjorde ont ända in i själen...
Hur jag grät....
Jag tyckte att livet var så ledsamt...
Varför jag....? Varför skulle jag vara i denna sits....?
 
Den scenen i filmen fick mig att slungas tillbaka i tiden...
Minnas alla dessa känslor....

Jag inser att det kommer att finnas tjejer där ute, som ser denna film och tror att de kan ändra en killes beteende med sin kärlek...
Tjejer som inte älskar sig själva...

Jag trodde det då jag var yngre...
Att jag kunde ändra en kille med min kärlek.

Vad leder det till?
Smärta, sorg, tomhet och ingen respekt för sig själv....

Detta var första filmen och det kommer en del två.
Hur många delar som ska göras, det vet jag inte.
 
Men den lämnade mig med sorg och en känsla av tomhet....
 

Killen P, del 8, jobb och skov

På intervjun gick det bra.

De kommer att matcha mig mot kunder/jobb som kommer in.

Oftast brukar tydligen elfirmor ta över personen sen efter nåt halvår.

Jag fick ett litet skov...
Suck...

Kan vara Alvedon och migrän eftersom jag redan hade en känslig slemhinna i tarmen.

Kan också vara en kombination med potatis chipsen jag åt...

Innehåller bara potatis, salt och fett.
Men fettet är dåligt och dessutom upphettat.

Jag avbokade träffen med killen P i onsdags.
Det kändes inte alls bra.

Kändes nästan som att jag var på väg att bryta helt.

Sen i går, torsdag, så pratade vi på telefon.

Han hade förståelse för sjukdomen och hur man kan må, att man inte känner sig social, mm.

Då kände jag att jag tyckte bra om honom.

Jag vet inte varför jag pendlar....
Får se vad som händer.

Killen P, del 7

I går pratade jag och killen P i telefon.

Vi kom in på min pappa och jag kände att jag ville berätta hur det låg till.

Jag sa att min pappa är gift, med en man.

Han sa:

"Ja, ok? Jag har inget emot det."

Jag svarade då:

"Du, jag skiter fullständigt i vad folk tänker!
Detta är en del utav mig och jag älskar min pappa och min styvpappa."

Han blev nog lite ställd och jag kom på mig själv om att vara lite sträng.
Men skitsamma! :)

Jag förekom honom, istället för att få frågan om att gå ut och äta i veckan, som han föreslog förut, så frågade jag om han ville komma upp till mig i kväll.

Jag vill se hur allergisk han är.....

Jag har kommit på att jag försöker hitta saker som är svåra att hantera för honom.
Så svåra så att vi inte kommer fortsätta dejta.

Varför vill jag inte det?

Varför försöker jag hitta anledningar till att dejtande ska ta slut?
Hitta anledningar till att han inte längre ska vara i mitt liv?

När jag gjorde så förut i mitt liv, så var det för att jag verkligen ville att det skulle ta slut, med ett förhållande. Jag kunde inte bara, göra slut.
Jag försökte hitta anledningar till att vi inte kunde vara i hop.

Är det så nu? Eller är det något annat?

En del av mig är tveksam..... vet inte riktigt varför...

Jag är en glad person, lättsam.
Då jag pratar med honom så dör mitt lättsamma, glada ut...

Det ska alltid pratas så allvarligt med honom, typ.

Så vi får se, om det är något som går över, eller inte.

Man kan och ska absolut vara allvarlig, men jag tar inte så hårt på saker jämt.
Man kan prata om allvarliga saker, på ett glatt sätt, ett lätt sätt.

Vet inte hur jag ska förklara....

I vilket fall som helst...
Jag vill inte att min personlighet dör ut pga någon annan.

Jag vill vara den jag är. :)

"Hoppas att du dör av din sjukdom!"

Då jag vaknade i dag så kom jag att tänka på ett ex till mig.

När vi nådde våran kulmen, eller vad man säger.

Jag hade verkligen stålsatt mig och höll fast vid att det var slut.
Att jag ville att det skulle vara slut.

Han hade väl gjort slut varje gång vi bråkade, men denna gång var det jag som stod för beslutet.
Det tänkte jag hålla fast vid.

Min mobil ringde.

Han: "Jag är framme nu, vart är du? Ska inte du hämta mig?"

Han hade varit på kryssning med jobbet.

Jag: "Nä, varför skulle jag det? Vi har inte sagt något om det."

Jag kämpade mot rädslan.

Han blev sur och vi la på.

Jag hade gjort slut och han skulle bo kvar några dagar tills han visste var han skulle ta vägen.

Jag minns inte hela denna kväll, bara de jobbigaste sakerna.

Vi satt i soffan efter att han hade kommit hem.
Jag pratade med honom och han svarade inte.

Efter några försök utan respons så tog jag min fot och petade till honom i sidan och sa:

"Jag pratar faktiskt med dig."

Han vände sig om snabbt, lyfte sin hand och tog sats.

Han bromsade handen precis innan mitt ansikte så örfilen blev inte så hård som den kunde ha blivit.

Jag minns inte vad som hände där emellan, men sen sa han:

"Jag hoppas att du dör i din sjukdom!!"

Jag kände hatet i mig, växa, jag ville att han skulle ut ur mitt hem.

Jag skrek åt honom att han skulle: "Ut, bara ut!!"

Tårarna sprutade.

Han skulle börja packa och jag var på krigsstigen.

(I detta förhållande så lockades min ilska fram, jag hade aldrig visat min ilska tidigare.
Så det var både bra och dåligt...)

Minns att han stod i badrummet och jag blockerade utgången.

Han tog tag i mig och lyfte mig för att flytta på mig.

Dock så klämdes min arm i dörröppningen, så jag skrek:

"Min arm! Min arm!"

Han var så upprörd så han hörde inte det, varpå jag borrade in alla mina naglar i hans arm.

Han hade ett ärr i flera månader efter det....

Jag vet inte om han åkte den kvällen, men det var slut i några månader efter detta.
Dock hade vi lite kontakt och gjorde ett försök igen.

Det var något som hade hänt.

Tiden utan honom hade börjat få mig att inse, att jag inte skulle vara med honom.
Jag hade börjat bli stark i mig själv.

Vi höll väl i hop några veckor, men sen ville jag att det skulle vara slut.

Jag minns den dagen då han tog sina saker och gav mig min nyckel tillbaka.
Allt gick lugnt till.

Jag minns...

Att stänga dörren efter honom.

Att se honom från fönstret, hur han gick till sin bil med sin packning.

Att hålla min extranyckel, som han hade haft, i min hand och låsa dörren efter honom.

Vilken känsla det var.
En sten föll från mitt bröst.

Jag kände mig "räddad" på något sätt...

Drömde om mamma

I morse drömde jag om mamma.

Vi låg i samma säng och skulle till att sova.

Hon: "Mina smalben alltså...
De är helt gula och vattniga, nästan kladdiga.
Det klibbar av sig på lakanen."

Jag: "Jag fattar inte att du inte går till läkaren!" sa jag upprört.

Hon: "Jag går inte till nån läkare!!" skrek hon.

Jag skrek tillbaka: "Jag har fan varit här och hälsat på i två månader, och du har inte varit hos läkaren en enda gång!!"

Hon: "Men jag vet ju vad det är!! Mina ben kallas alkoholistben!!"
(Finns väl inte ens något sådant i verkligheten....)

Jag blev jätte förvånad och mållös.

Sen vaknade jag.

Jag vågade höja rösten till henne och hon visste om sin alkoholism i min dröm....

Då jag låg vaken efter drömmen så kändes det bra.

Killen P, del 6

I går så svängde jag förbi och hämtade honom.
 
Jag fick en snabb titt i hans lägenhet.
 
Vilken jäkla ordning!
 
Dessutom såg det inte ut som en ungkarls lya.
Det var snyggt inrett.
 
Vi åkte sen till ett köpcentrum.
 
Vi avslutade med att gå in på Ica för att jag skulle ha två saker.
 
Vid kassan sa han att han tar det, han trängde sig före mig och tog fram pengar.
 
Jag sa att jag hade pengar men han sa bara nej.
 
Då vi gick ut från Ica så frågade han om vi skulle äta något där vi var.
 
Jag sa nej, då det var en liten avstickare hemifrån och jag behövde åka hem till hunden.
 
Jag körde honom hem och vi satt i min bil ca 30 min och pratade.
 
Han har inte vetat om min sjukdom och i bland så har det kommit upp grejer där jag har sagt att jag inte äter gluten och gärna eko osv.
 
Förr eller senare måste det komma fram och då fanns det ett tillfälle att säga som det var.
 
Så jag berättade allt.
 
Han var tyst och lyssnade noga.
 
Han sa, att han förstod att det var något men han var ändå tveksam då det är "inne" att äta glutenfritt och eko.
 
Han tog det jätte bra och vill absolut fortsätta att träffa mig.
 
Dock pratar han massor....

När han ska säga något så gör han stora utlägg och kan prata om en sak i en halvtimme.

hahaha!
 
Men jag har pikat honom om det flera ggr.
Han vet det, hans kompisar klagar också. ;)
 
Dock finns det en tydlig sak som kan bli ett hinder....
 
Han har allergi.
 
Han vet att jag har hund.

Jag har varit tydlig med att min hund sover i sängen, är i soffan osv.
Jag har haft min hund i 9 år och jag tänker INTE ändra saker i hans liv för någon annan.

Hunden har ju sitt liv och har sina rutiner.
Jag älskar min hund och vill att han ska må bra. :)

Men det är upp till honom nu, killen P.
Han vet allt detta men vill ändå lära känna mig, säger han.

Hans allergi är olika beroendes på djurslag och päls mm.

Han har inte gjort något som helst närmanden, inte ens lagt armen runt mig, ingenting.
Han kramar inte ens mig länge då vi kramas, då vi ses eller ska skiljas åt.

Jag sa till honom att han får krama mig ordentligt, det är helt ok. :)
Han svarade att han inte har vågat riktigt, att han inte vill skrämma mig.
Att han inte vet vad jag har velat.

Så han är väldigt respektfull.

Han ville att vi skulle ut och äta i veckan.