I går var jag och tvättade bilen.
De hade skarvat ihop en slang, högtryckstvätten.
Jag brukar inte tänka på exakt hur den ser ut.
Den drar man runt bilen för att tvätta.
Men lite tänkte jag på att den hängde mer än de brukar.
När jag nästan var klar så upptäckte jag att skarven drogs mot bilen.
Genast kom jag på att skarven var metall!
Jag gick dit och tittade vart den hade nuddat.
Japp, det hade blivit en repa.....
Miljoner känslor gick igenom mig.
Väl inne i butiken på macken, så sa jag som det va, att den hade repat min bil.
Att de borde stänga av den hallen så ingen annan råkar ut för det.
Han sa att jag skulle komma tillbaka i veckan för då var chefen där.
Han bjöd på tvätten.
Upprörd, så granskade jag repan och undrade om den var djup eller om den gick att polera bort.
Mitt i allt, utan att tänka, så ringde jag killen P.
Han bodde ju i närheten.
Jag berättade allt och vi bestämde att mötas och att han skulle kolla vad han ansåg om repan.
När vi möttes och han kollade på den så föreslog han att jag skulle följa med till hans bostad.
Han hade nämligen garage och där hade han putsmedel.
Så vi åkte dit.
I hans garage så letade han fram putsmedel och gick och putsade på min bil med två olika medel.
Det blev något bättre men det försvann inte.
Han sa att det kan kanske gå bort om man putsar med maskin.
Vi stod och pratade och helt plötsligt så tystnade han.
Han tittade mig i ögonen, hade blicken stilla, fixerad på mina ögon.
Helt plötsligt hände något.
Jag såg honom, på riktigt.
Jag blev lite generad och bröt kontakten.
Jag sa det: "Titta inte sådär, jag blir generad och blyg."
Han: "Va? nä, du blir väl inte det."
Tror han att jag har värsta självkänslan vad gäller killar? :)
Vi skildes åt och han frågade vad jag skulle göra i dag, söndag.
Får se om vi ska ses i dag eller inte.
I fredags bjöd han ju på restaurang, i går så tog vi en lång promenad.
Plus att vi sågs ang min bil på eftermiddagen.
I vilket fall som helst, så hände nåt, jag kände nåt för honom. :)
På något sätt känner jag såhär:
Jag saknar inte en kille.
Av flera, flera år av jagande att tillhöra någon/något, att tillhöra en familj, någon som bryr sig om mig.
Rädslan av att vara själv.
Till det jag känner i dag, jag inte behöver en kille.
Jag är jätte nöjd och glad över mitt liv och allt som finns i mitt liv.
Jag känner mig trygg och glad.
Barn kan jag skaffa på egen hand.
Jag har ju klarat av massor i mitt liv på egen hand.
Jag läste nyligen en sak som gjorde mig glad.
När man ätit p-piller sen tonåren så "sover" ens äggstockar.
När man slutar med piller så vaknar de med ett kick.
Det är därför så många som slutar med p-piller blir med barn direkt.
Min kompis hann inte ens få sin första mens från p-piller till graviditet.
(Plus att de säger i dag att äta p-piller är bra för att det skyddar mot cancer och allt möjligt.)
Vilket fall som helst, saknar jag närhet?
Väldigt sällan, det är väl för att det går längre och längre tid utan, så man vänjer sig.
Jag är i alla fall glad över denna känsla som jag har i dag om man jämför med förut.
Jag är även tveksam till att träffa någon...
En kille som man ska anpassa sig till, man ska lära känna varandra..
Känns konstig att ens tänka tanken att man ska kyssas och vara nära varandra...
Hhahahah, känns konstigt att tänka så, att jag känner mig främmande inför närhet.
Någon som kommer in i mitt liv och ska vara i mitt liv bland mina rutiner och saker...
Nja, det lockar inte så mycket. hahhaha
Det känns som att jag har dejtat killar på rutin, att det är något man ska.
Ja, ja... konstigt.. men är som sagt, ändå glad över att jag är så nöjd med mitt liv. :)
Han kom och hämtade mig i sin lilla BMW.
Vi åkte till en mysig restaurang på söder.
Han pratade hela tiden...
Det måste ha sprungit isbjörnar på hans tallrik för han åt inte, han pratade...
Jag var klar med min mat, säkert 20 min före honom. :)
Dock så frågade han mig saker också.
Han lyssnade tills jag pratat färdigt och gav någon kommentar om det jag sagt.
Så där får han pluspoäng. ;)
Men när han väl pratade om sig så var det massor....
Vi var där 19.00 och stannade till 22.30.
Pratade och pratade.
Innan vi sa att vi skulle gå, så frågade han om jag ville fortsätta konversationen hemma hos honom.
Han försäkrade sig flera ggr att han inte menade nåt speciellt, bara att det var trevligt att prata och han ville inte sluta.
Jag sa nej.
Han körde mig hem och vi satt i hans bil, säkert 45 min och pratade.
Vi bestämde att ses i dag igen och ta en promenad.
Han är trevlig, lätt att vara med.
Han har dock ett arg utseende. :)
Vet ej hur jag ska förklara... han ser arg ut.
Det kanske bara är hans utseende eller så är det insidan som speglar sig utåt, Vad vet jag.
Han sa vid nåt tillfälle att han sällan blir arg.
Vi får väl se. ;)
Han messade då han hade kommit hem.
"Hej Rebecca! Tack för en trevlig kväll. Jag fick lite ångest då jag såg din oroliga min efter att ha bjudit hem dig till mig. Tro mig jag önskade bara att fortsätta vår konversation, inget annat!
Hoppas att du inte misstolkade det. God natt och sov gott! Kram
Jag känner inte sån där stark dragning, än, som jag kan göra till vissa.
Dock känner jag något, så helt kört är det inte. ;)
Jag sökte ju ett eljobb på ett bemanningsföretag.
De vill ha nyutbildade.
Jag mailade till facket och frågade dem hur det fungerar ang lärling när man jobbar för ett bemanningsföretag.
De svarade såhär:
"Eftersom de är ett bemanningsföretag kan du inte registreras som lärling, få lärlingskort m m.
Men med det inte sagt att du inte får tillgodoräkna dig lärlingstid.
Det är en bedömning vi gör i efterhand efter intyg där det framgår vad du har arbetat med.
T ex elmätarjobb, om du arbetat med det i 1600 tim får du endast tillgodoräkna dig 600 eftersom det är så enahanda arbete."
Så om jag får jobbet så finns det fördelar och nackdelar.
Nackdelen är det hon svarade.
Fördelen är ju att det inte är ett lärlingsjobb, alltså kan man få normal lön.
Plus att jag får erfarenhet som många elektrikerföretag vill att man ska ha.
Vi får se hur det går.
Min nacke alltså....
Vissa dagar då jag vaknar så är allt bra.
Vissa dagar så har jag migrän.
Vissa dagar så är jag så stel i nacken.
Det knakar, stramar och knastrar då jag rör på huvudet/stretchar.
Det gör ont.
Undra varför jag får så...
Det blir värre med åren också känns det som.
Jag krockade med bilen, körde på en, låg för nära, den framför honom tvärnitade.
Tror att det kan ha varit de första åren jag hade körkort.
Fick det 2001.
Jag blev jätte stel i nacken och blev sjukskriven en vecka.
Jag har hört att det kan komma senare i livet.
Eller fel kuddar.
Eller dålig sömn.
Mens och migrän är vanligt att komma tillsammans också.
Har med hormoner att göra.....
Jag sov jätte bra i natt, jag vaknade och kände en skön avslappnad känsla i kroppen.
Låg och drog mig länge med hunden. :)
Men ont i nacken.
Jag har också ont ovanför ena skinkan också och när jag ska resa mig upp från soffan eller bilen så gör det jätte ont i några sekunder.
Min kompis och jag skrattade gott sist.
Jag reste mig ur soffan och sa: "Aj, aj...." gick framåtböjd några sekunder.
Vi sa det att, "tänk om de på krogen skulle se en nu."
De som tycker att man ser bra ut och speciellt de som tycker att jag ser så ung ut.
Hahhahahahha!!
Kan knappt resa mig upp ur soffan, håret uppsatt på huvudet, tofflor.
Vilken skillnad. ;)
I alla fall så får jag detta i bland och det tar några sekunder av värk innan jag kommer igång och ska gå.
Jag hade ju diskbråck längst ner, är det ju konstaterat.
Utan nervpåverkan tydligen.
Jag har skrivit om detta förut i min blogg, kom jag på, glömska, ytterligare ett ålderstecken.
hhahahahhaha!
Ja, men nacken, värken ovanför skinkan, som jag beskrev nyss och även värk i slutet av ryggen.
Det får jag i bland.
Jag vet nu, att ryggvärk och ledvärk kommer från sjukdomen också.
Men man brukar liksom bli varnad av kroppen dagarna innan man får det.
Sen går det över.
Ja, ja...jag vet inte.... skitsamma. :)
Jag finner väl ute det senare, som allt annat.
Jag ska köpa magnesium.
Tydligen jätte bra mot just värk och annat.
I dag ska jag på dejt.
Bli utbjuden på middag.
Vad jag ska göra på måndag?
Jag ska på intervju!!! :)
Jag blev uppringd i går, av ett bemanningsföretag, jag har sökt ett eljobb hos dem.
De ville ha referenser och jag messade till två av dem jag praktiserade med.
Jag frågade om jag fick lämna dem som referenser och de svarade glatt, självklart!
"Lycka till. Jag håller på dig" skrev en. :)
Man vet ju aldrig med referenser.
Ett jobb som jag sökte förut, ringde mitt extrajobb och pratade med den chefen jag hade då. (han har slutat nu)
Han sa, till den som ringde: "Du vet att hon har en sjukdom va? Har hon sagt det?"
Hon berättade det för mig sen, att han sagt så...Jag fick ändå jobbet.
Men det var fan inte schysst av honom.
Jag kunde få berätta det själv.
Hoppas allt blir bra!
Vilken händelserik dag....
Först var jag på sjukhuset och träffade läkaren.
Det visade sig att jag hade D vitamin brist.
Referensvärdet ligger mellan 74-250 och jag hade 53.
Så hon skrev ut droppar till mig.
Ville inte ha tabletter med socker i eftersom tarmen inte gillar det.
Sen får jag väl kolla på hälsokosten vad de har, då alla egentligen behöver D vitamin.
Det är nog därför jag har varit så trött.....
Hon tyckte också att jag var undermedicinerad.
Av alla avföringsprover jag gjort, Calprotectin, så har det aldrig varit normalt.
Normal är under 30.
Sist hade jag 674.
Så hon ville sätta in kortison eller nåt annat starkt.
Jag sa nej.
Jag sa att jag står ju på benen och är ganska frisk.
Då sa hon att jag skulle gå upp en tablett i min underhålls medicin istället.
Det gick jag med på.
Den löses ju upp i tarmen och går inte ut i blodet på samma sätt.
Dock är hon ny för mig, har ju bytt läkare flera ggr under åren....
De har slutat.
Jag menar, jag har ju haft perioder i mitt liv där jag har mått bra och inte alltid tagit ett prov.
Men då ser hon ju bara proverna?
Jag ska ta nya prover om 3 månader.
Jag har haft sjukdomen i 10 år.
Kan inte fatta att tiden går så fort...
Hon sa att om man har dålig tarm, länge, så ökar risken för cellförändringar, som vi alla vet, kan leda till cancer.
Men, jag har aldrig haft några cellförändringar, sa hon.
Som sagt, de har ju inte tagit dessa prover på mig ofta så...
Det finns ju stunder jag mått bra också.
Killen P messade mig i dag.
"Jag har bokat bord på en grekisk restaurang i morgon kväll.
Jag hämtar dig en kvart innan."
Eh...?
Det var ju trevligt.... men vi har inte pratat om vilken dag och just i morgon är jag bokad.
Alla andra dagar har jag kunnat...
Han har ju varit väldigt sporadisk med sina mess till mig.
Jag skrev i alla fall det till honom och han bad om ursäkt att han bara hade bokat.
Jag sa att det var helt ok, att han inte behövde be om ursäkt men frågade om han kunde någon annan dag istället. Jag poängterade att jag blev glad.
Får se vad han svarar.
I morgon ska jag besiktiga bilen, den går igenom felfritt. ;)
Hoppas jag.
Innan jag gick hem och gjorde mat och tog det lugnt för kvällen så var jag ute med hunden.
Vi stannade till vid vattnet och jag satte mig och bara tittade på allt.
Molnen, vattnet, fiskarna, solen, träden...bara andades.... :)
Min hund är så söt, han sätter sig ofta bredvid mig och tittar också ut på allt.
Måste se roligt ut. :)
Självklart var jag framme med kameran. :)
Jag var ute på krogen i lördags också, men inte själv.
Två killkompisar var med och en nyfunnen bekant/vän var också där med sin kille.
Stämningen på stället var konstig.
Det var några som började tjafsa mitt på dansgolvet och ett flertal la sig i.
En storvuxen kille tog tag i min nacke med ett fast grepp.
Han var kaxig till sättet, burdus och dessutom full.
Han och hans vänner skulle röja järnet, sa han.
Jag skulle vara med, sa han.
"Annars så tar jag dig och kastar dig ut över dansgolvet."
Det var hans sätt att skoja....
Jag var inte så kaxig då med mina 159 centimeter....
Plus att man får välja sina fighter....
När han släppte så log jag bara och flyttade på mig snabbt.
I lördags så messade jag killen från i fredags, killen P.
Han svarade flera timmar senare.
Vi messade ett par ggr bara.
Sen på söndagen så messade han mig igen.
Han frågade om jag ville ses i veckan.
I går, måndag, så messade han att han hade tänkt att bjuda mig på middag, ute, på något ställe.
Jag har aldrig blivit utbjuden, eller?
Nä, inte vad jag minns.
Jo, på en fika kanske men inte på restaurang.
Fortsättning följer....
