De jobbiga känslorna jag hade ang. J är borta.
Jag tror att de hade mycket med skovet att göra.
Dock har det dykt upp nya saker.....
Han verkar fortfarande vara väldigt kär i mig, så inget så.
Dock tar detta med hans ex en jäkla massa energi från oss.
Han vill vara öppen och prata om allt.
Jag har velat att han ska dela allt med mig, så jag känner att jag är med i allt.
Men, frågan är om det har blivit för mycket för mig.
Jag känner såhär, allt kretsar kring honom.
Det pratas nästan bara om honom, hans ex, barnen, huset, osv.
Vårat förhållande står stilla.
Vi gör ingenting tillsammans, går på bio, ut och äter, osv.
Han får reda på olika saker nästan varje dag, även på jobbet.
Det pratas kort om det, (håller det kort på jobbet, så det kan vara nåt som sägs i förbifarten.) och jag fortsätter sen att jobba.
Han är spänd, på dåligt humör, sorgsen, osv. Även glad såklart.
Men det är de negativa sinnesstämningarna som fastnar hos mig.
Hon ville träffas och prata en kväll med honom.
Hon ville inte ta det på telefon.
De träffades på tu man hand när barnen hade somnat.
Det kändes väl sådär.....men, men...han har ju valt mig.
Väl där så sa hon att hon hade bestämt sig för att hon ville flytta hem tills huset blev sålt.
Hon vill inte bo i en kappsäck utan komma hem till sitt trygga bo.
Vilket jag kan förstå.
Hon sa vidare att J kunde bo där också, hon skulle sova på en annan våning, men hon ville hem till sitt hem.
Han i sin tur sa att det inte funkade så, vilket i sin tur ledde fram till att han då skulle vara hos mig på heltid, men att varannan vecka så skulle han ta med sig barnen till mig.
Jag bor i en tvåa, som dessutom är lyhörd.
Jag har just nu skov, så jag måste sova ordentligt och äta annan mat.
Jag kände mig lite pressad på hur det skulle fungera, men vi skulle väl få det att fungera.
J kände att han inte ville fresta på mig med allt detta, så efter nån vecka så hade han och exet kommit fram till att de skulle köra på varannan vecka i huset precis som det var förut.
Att hon bor borta när han har barnen i huset och tvärtom.
Dock har han bestämt nu att han inte vill sälja huset.
Han vill bo kvar och köpa ut henne.
Han vill att jag framöver ska komma och bo där.
Så nu pratas det mycket om huset, köpa ut, kommer det att funka? Hur, var när? Prat med jurist, advokat, laglig rätt, tjafs, materiella saker, avtal, osv, osv......
Jag kände häromdagen att det brast.
Jag reagerade jätte starkt på allt detta.
Ville jag vara delaktig och veta allt? Detta färgar av sig på vårat förhållande.
Ville jag vara delaktig alls? Kunde jag backa och han ringa mig då detta var över?
Tusen frågor hos mig och jag kände att det blev jätte jobbigt.
Det tog sådan energi från mig.
Vi pratade om det och han blev känslosam, han ville ju såklart inte att jag ska må dåligt i detta.
Han vill finnas där för mig men samtidigt så händer ju allt detta kring honom och det kan man inte påverka.
Så jag sa väl att jag inte kommer att fråga nåt mer om hans situation just nu.
Han får berätta då han vill och om det känns för övermäktigt för mig så säger jag till.
Vissa relationer pallar inte sånt här har jag hört.
Den andra parten kanske inte orkar med allt och då spricker det.
Vi får se hur det går, vi tar dagen som den kommer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar