Exets tankar om mötet

J hade pratat med sitt ex dagen efter.

Hon hade sagt att jag verkar vara en bra person och att jag verkar snäll.

Hon tyckte att jag var bra med barnen.

Hon är också glad att det blev jag som var med barnen.
Det kunde ju ha varit någon annan som inte gillade dom och tvärtom.

Hon var sammanhållen då vi var där, för att hon hade tyckt att det var jätte jobbigt innan vi kom dit.
Hon visste inte hur hon skulle reagera.

När vi sedan var där så var det inte så hemskt tyckte hon.

Hon sa att hon inte var arg på mig.

Hon och J pratade lite om sin dåvarande relation.
De sa båda två att kärleken sedan en längre tid var död, och att de var som syskon den sista tiden.

Att hon tyckte så, visar ju att hon har gått vidare tycker jag.
Det tyckte J också.

Jag tror att den sista grejen var att träffa mig, sen visade det sig att det inte var så farligt.

Mötet med hans ex

Barnen ringde på dörren.

Jag stod längst ned i trappan, sist.

Hon öppnade dörren och klev inte fram, så jag såg inte henne.
Jag gick sakta upp för trapporna och fram till dörren.

Där stod hon...

Jag räckte fram handen och förmedlade vänlighet, dåligt samvete och medlidande i min blick till henne.
 
Det kändes som att hon förmedlade lite ironi, att hon sa:
"Jaha.... då ses vi då, under dessa konstiga omständigheter."

Hon sa att vi skulle komma in.

Jag och J tog av oss skorna och jag gick sakta in i barnens rum.

På vägen dit passerade jag vardagsrummet och sa till henne:
"Oj, det var jätte snyggt här."

Utan att se henne i ögonen, jag kände mig osäker och ville inte kliva henne på tårna på något sätt.

Det var verkligen jätte snyggt.

Sen hängde jag mest med dottern som var i sitt rum och visade sina leksaker för mig.

Det kändes jätte spänt och jag kände kyla och avsky i luften.

Jag förstår henne.

Vi var väl där en kortis och när vi skulle gå så kramade barnen på mig flera ggr.

Dottern höll om mig och lutade huvudet mot mig.

Jag tänkte att det säkert är bra för henne att se att barnen gillar mig och att det samtidigt måste göra ont.

När vi gick därifrån så var J glad och lättad.

Han tyckte att det var så skönt att det var gjort, att vi har setts.
Att allt nu är avdramatiserat.

Jag kände mig lite lättare inombords jag med.

Min syrra

Min syster och jag har alltid haft en speciell relation.

Jag har tyckt att hon har varit egen och tassat lite på tå kring henne.
För att inte reta upp henne.

En dag fick jag nog och skrev det till henne.

Så vi har inte haft kontakt sedan 2012.
Det är alltså 4 år.

Nu under jul så tänkte jag på henne.

Jag funderade på om jag kunde bli vän med henne igen.

Jag kände att jag ville stryka ett streck över allt.
Jag tänkte på hur hon mår och hur livet var för henne.

Så jag har funderat på hur jag ska närma mig henne.
Jag tänkte att jag skulle börja med att läsa igenom de mailen hon hade skickat mig då 2012.

Jag hann bara läsa nån mening...
Det högg till i bröstet av hennes ord.

Hon må vara besviken men det gjorde ont att läsa.
Vissa kanske skriker högt men inte menar de dom säger till 100%.

Men, det spelar ingen roll.
Hennes ord var hårda och jag har svårt att stryka ett streck över detta än....

Det gör ont att läsa hennes ord.
De är långt i från sanna.

Hon känner inte mig.

Men visst, detta är hennes verklighet om mig.

Den dagen hon kontaktar mig, förklarar allt, osv, så tänker inte jag vända henne ryggen trots allt.
Jag lyssnar gärna.

Men jag är inte redo att kontakta henne.

Planerat möte med exet

Jag har ju uttryckt att jag vill vara mer delaktig i barnen.
Jag vill tex. kunna komma till skolan, mm.

MEN jag fattar Js, ex känslor....
Det kan ju inte var lätt.
Men det verkar som att hon inte saknar J utan mer en familj, en tillhörighet. Sen att träffa kvinnan, jag, som ens sambo valde istället, ja...det kan inte var lätt.

Visserligen var ju hon och ringde på i huset för att lämna något som barnen hade glömt hos henne för nån månad sen.
Men då var inte jag redo.

Jag har försökt att vara fredlig och avdramatisera allt.
Jag har sagt att barnen skulle ta med pepparkakor till henne som de bakade här.
Jag sa också till barnen att de kunde göra en julklapp till sin mamma.

J har i alla fall pratat med sitt ex ang. att jag vill vara mer delaktig.

Jag föreslog för J att vi kunde åka till henne och lämna barnen nästa vecka.
Då skulle hon få vara på hemmaplan och känna sig mer trygg.
Plus att vi bara står i dörren och hälsar.

Det kan vara bra för en första gång.

Han föreslog det för henne och hon sa ja till det.
Så nästa vecka ska jag träffa hans ex....

Julen, bubbelpoolen, sjukdomen och jobbet

Jaha, snart är det julafton.

Jag, J och hans barn ska fira med mina pappor.
Vi ska vara hos min styvpappas exfru (sen lääääääänge tillbaka)  som han har 2 barn med.
Hon är dessutom gift.

Tomten är far till alla barn. ;) typ. hahahaha
Kunde ha varit en film. :)

Min styvpappas son brukar säga att han har 3 pappor.
Inte alla som har det inte. :)

J kommer att gilla dem och tvärtom.
Han är lätt att tycka om, J, och enkel som person.

Apropå J.
Vi har ju haft ett ordentligt snack.

Började prata i soffan, gick sen och satte oss i bubbelpoolen på altan och fortsatte att prata.

Vad skönt det var att sitta där!
Några minusgrader i luften och månen sken. :)

Han är bra J.
Han vill verkligen att saker ska vara bra.

Det han är sämre på, jobbar han på och anstränger sig för att det ska bli bättre.
Jag med såklart!

Jag vill börja jobba i dag!
Jag är otålig.

Men samtidigt så är jag nojjig att magen inte är hundra.

Jag ställde alarmklockan i morse.
Hade då sovit i 9 timmar.
Men jag hade så svårt att gå upp ändå.
Hade behövt mer sömn...

Så jag undrar då hur det ska gå att jobba.
Men vi får se.

Jag ska bli flyttad tillbaka till det stora företaget jag var på förut.
Där J och jag jobbade i hop.

De har rivit en kontorsbyggnad där, så bara de yttre väggarna är kvar.
Allt ska göras om.
Så jag kommer att få göra saker jag inte har gjort förut.

Dock så är de ca 9 st killar där nu.
5 st nya.

Så jag känner mig lite nervös.
Jag vet ju inte hur dom är och vad det är för jargong.

Dessutom så har jag fått en ny chef.

Min chef var sjuk ofta, så han har börjat på entreprenadsidan istället.
Då basar man över mindre antal projekt än om man är på servicesidan.

Jag pratade kort med min nya chef.
Jag fick ju berätta allt från början då ang. min sjukdom, mm.

Det kändes väl inte så bra...
Vet inte om han förstod, vi får väl se.

Han däremot (min nya chef) sa att de aldrig har haft någon som har gått in på servicesidan som lärling, så som jag gjorde.
Alla har fått börja på entreprenad och sen kanske gått över till service.

På service så jobbar man ju själv.
På entreprenad så jobbar man i en grupp.
Service är även mindre jobb, alltså på kontor, mm.
Medans entreprenad är på byggen.

Så han vill flytta mig till byggen så att jag lär mig saker.
Jag vill ju det, men är rädd för att fastna.
Jag vill ju vara på service framöver.

Han sa att man ofta går 4 år på entreprenad.

Medans jag kan tycka att det är individuellt.
Alla behöver ju inte samma tid på sig att lära sig saker.
Vissa behöver mer och vissa mindre.

J säger det, att om någon inte fattar min sjukdom så ska han prata vett med dem.
Hahaha.
Det var länge sedan jag hade någon som stred för mig.

J avslutar sin praktik denna vecka.
Sen går han tillbaka till skolan.

De har en till praktikperiod i vår.
Skolan slutar först i augusti.

Chefen på hans praktik ville att han skulle komma och jobba där på riktigt sen när skolan har slutat.

Återbesök hos läkaren

Jag var hos läkaren i går.

Proverna jag hade tagit för lite mer än en vecka sedan, visade fortfarande på inflammation.
Hon sa att det var högt, inflammationsvärdet, över 500, men inte så högt som det kan vara tycker jag.

Sen är det ju lite bättre i dag, i tarmen, än vad det var då.

Jag kände mig ledsen och sa det till henne.
Jag sa att jag för engångs skull var rädd för att gå tillbaka till jobbet för tidigt.

Så många ggr i mitt liv har jag kämpat mig, sjuk, till jobbet....

Hon sa att hon skulle sjukskriva mig i 2 veckor till.
Om nu försäkringskassan beviljar det. 
De har ju blivit hårda ang det där.
Nya regler.

Jag kände mig ledsen över hela besöket.
Funderade på varför...

Massa olika tankar snurrar.

En del av mig hoppas på att det blir bättre i veckan, i sjukdomen.
Så att jag kan gå tillbaka till jobbet.

Jag funderade på om jag kan jobba på 50% sista veckan ist för att vara sjukskriven helt.

Tänker att jag borde komma tillbaka lite sakta och inte 100% på en gång.

Hon ville att jag skulle pröva en ny sort av kortsion.
Den läser upp sig i tarmen istället för magsäcken.

Därav så får man inte så mycket biverkningar.

Så den är utskriven och kan hämtas på apoteket.
Jag ska fortsätta med det jag tar nu, blir det inte bättre under dessa två veckor så ska jag börja med den andra medicinen.

Kycklingköttbullar och trauman

Js pappa och fru var hos oss på middag i går.

Det var jätte trevligt!

Jag gjorde stora kycklingköttbullar med Kanel, chili, kummin, salt, peppar och vitlök.
Sen fick de puttra i grädde och krossade tomater.

De tyckte att det var jätte gott och det tyckte jag med.
Blev lyckat! :)

Samtalet spårade in på mig, (både Js pappa och fru är ju psykologer/terapeuter.)

Vi pratade om min barndom.

De fick bara höra lite grann.
De sa att jag var ett typiskt maskrosbarn.

(Källa wikipedia: Maskrosbarn är barn som har det svårt hemma men som klarar sig ändå, ungefär som en maskros kan växa upp genom asfalten.)

De sa också att jag har hittat en styrka i att kunna prata om de trauman jag har gått igenom, utan att känna så mycket för dom.

I bland så ger de sig till känna, mina trauman, och jag skulle väl behöva prata om dem med någon.

De sa att det är tungt att bära själv.
De sa också att det är svårt att tro att jag har haft det så jobbigt.
Jag ger inte alls sken av en någon som har haft det jobbigt.

Ja, jag har fått en styrka av det istället.
Har blivit omtänksam och kärleksfull av det som har hänt.

Jag och J hade ett långt samtal i går om vår relation.

Det blev bra, vi nådde varandra och vill att denna relation ska fungera.

Man kommer väl alltid till vägskäl i ett förhållande.
Pratar och löser det.
I bland pratar man och går skilda vägar.

Livet är i ständig rörelse.