Skola och sång

Nu har jag sökt till elektriker utbildningen och csn!! :)

I går träffade jag de som gjorde musik och ville ha en sångerska.

Jag blev lite besviken och kommer inte att göra musik med dem.

Jag vet inte hur jag ska säga.....

De hade inte sammarbetat tillsammans förut, de bara kände varandra, de två som jag träffade.

De hade ingen studio nu men man kan hyra in sig på medborgarskolan tydligen.

De...hm.....ja.... den ena var tyst och stirrade mest på mig när jag pratade och den andre berättade om sig själv som inte ens hade med musik att göra.

Say no more.

De var dock trevliga, inget ont om det.

Men.... vi är nog väldigt olika både i ålder och så.....

Det ska kännas rätt

Nu har jag talat om för D och H att jag inte har 100% intresse av dem.

E har jag inte ens träffat än, ev nästa vecka.

S, ja...jag vet inte....det blir troligtsvis inget där heller.

Jag tycker inte om att hålla på och känna efter om det finns något eller inte.

Jag vill att det ska kännas direkt.

(Det finns saker i bland med killarna jag träffar, som inte passar mig och i mitt liv. Men jag vill inte hänga ut dem och berätta allt.
Det behöver inte vara något dåligt, det är bara så att det inte passar mig.)

Jag vet att jag skrev förut att jag borde lära känna dem osv...
Men varför egentligen?

Jag vill ju inte hundra och då tror jag inte att det kommer att ändras.

Låt säga att jag skulle vara ensam på en planet med endast en kille.
Om jag inte skulle gilla honom från början så skulle jag med tiden "lära" mig att gilla honom.

För att till slut säkert älska honom.
Men det är för att det inte fanns andra val.

Jag kan gilla en kille jag träffar, men jag vill inte "lära" mig att älska honom.

Jag vill inte bara "nöja" mig med någon.

Jag har upplevt kärlek i livet och jag ska hitta den igen!

Sjunga

Jag skrev ju förut om att jag la ut en annons på en musiksida.

På söndag ska jag träffa två som gör musik tillsammans och söker en sångerska. :)

Man lär sig mer och mer med tiden

Jag vet ju vad som utlöser min migrän.
Det är trötthet.

Så helgen var, som jag skrev tidigare, vädligt aktiv...
Jobba, dansa, konstiga sovtider, bar tungt, stress osv.

Vad leder det till?

Jo, värk i nacke och axlar...och sen då?

Jo, migrän....

Som jag vaknade av i natt och har haft under dan.

Men det förklarar varför jag var så irriterad i söndags.
Jag var JÄTTE irriterad.

Jag är ju sällan sur så jag blev förvånad över att det var så mycket.
Men jag lär mig mer och mer nu om min migrän och symptom/föraningar.

Sen i måndags så var jag fortfarande lite irriterad men var oxå helt matt.
Jag orkade inte träffa någon eller prata med någon.

Och natten till i dag så vaknade jag med migrän....

"Olika slags föraningar

Fler än hälften av alla som har migrän, både med eller utan aura, kan några timmar upp till ett dygn innan huvudvärken sätter in få en föraning av att ett anfall är på gång. Humöret kan svänga, aptiten och tarmfunktionen påverkas. Man kan börja gäspa eller bli onormalt trött och även få en spänningskänsla eller lätt värk i nacken. Vissa känner sig tvärtom alerta, klartänkta och upprymda. Andra kan bli svullna i händer och fötter. Dessa föraningar är ofta diffusa och kan växla."

Källa: http://www.1177.se/Stockholm/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Migran/?ar=True

Killarna A B C D....

Skämt o sido...

Jag brukar inte dejta så här många åt gången...

Fast än så länge är det ganska oskyldigt.

Men med S är det mer, han är ju ofta hemma hos mig på middag då vi ses.

På nåt sätt är det rätt skönt att det går väldigt långsamt med killarna.

Samtidigt är det trist att det går sakta, jag vill ju hitta någon att leva med.

Suck... om jag ändå visste...

Jag brukar ju oftast gå på känslan, som infinner sig efter bara någon sekund.

Men nu tänker jag att jag vill ge dem mer än en chans.
Lära känna dem, umgås som vänner och se hur det utvecklar sig.

Jag vet inte om det är fel...eller rätt...

Jag brukar ju vara så bra på att känna på mig saker, magkänsla, själen...

Men när det gäller killar...
Då blandar jag i hop magkänslan med åsikter, yttre påverkningar osv osv....

Suck.....

Killen, D

Vi träffades på en dejtsida nån månad innan jag träffade mitt ex.
Vi var på en kort dejt då han skulle resa bort dan efter.

Några veckor senare så träffade jag mitt ex.

Detta var alltså 2010.

Sen fick vi kontakt igen då jag blivit singel, vid 2012.

Vi dejtade ca 4 ggr, promenad, bio, restaurang.

Sen backade jag ur, han drack ofta ett glas vin till maten, sa han.
Jag såg det aldrig själv.

Jag tyckte att det var för ofta....
Jag är ju, som vissa vet, helt alkoholfri.

Ett år senare, så tog jag kontakt med honom, utan baktankar, jag var i området där han bor, så jag tänkte på honom och skickade ett sms.

Han svarade direkt och ville träffas.

Jag var hos honom några dagar senare och drack te, vi pratade och pratade.

Han är lätt att prata med och det är en ömsesidig kommuniktaion.

Dock är jag tveksam...för jag tror inte att han har ändrat sitt leverne.

Jag vet inte varför jag hänger mig kvar....
Vi kommer lätt överrens.

Killen, H

Vi fick kontakt på en dejtsida.

Jag gillade verkligen hans sätt att prata på.
Han var lättsam och skämtsam.

Han jobbar i Åre under säsong, sen jobbar han som guide på Sveriges högsta berg, Kebnekajse, under sommaren, dessutom jobbar han med att klättra på väldigt höga höjder och laga/fixa saker.

Vi träffades häromveckan och tog en promenad.
Han var lätt att prata med och var väldigt frågvis ang mig.

Inte riktigt min stil utseendemässigt men OJ vilka ögon! :)
Sen fastnade jag för hans personlighet.