Killen, C

Jag pratade med killen i söndags.

Vi pratade väl sammanlagt 2 1/2 timme.

Jag vet nu exakt: var han bor, vilken gata och hur man åker dit.
Vad han jobbar med, vart han jobbar, vad han jobbat med tidigare, varför hans förhållande tog slut efter 8 år, vad han har för tatueringar, hur en del av hans vänner är, osv....

Vad han visste om mig?

Vart jag bodde och om jag var en kvällsmänniska eller morgonmänniska?

Det var det han frågade, annars pratade han på, massor, om sig själv...
Jag frågade inte ens allt han berättade för mig.....

Det kändes sådär....

Vill ju gärna träffa någon som är nyfiken på mig också.

Men, jag tänkte att jag ska ge honom en chans då vi ses.

Så får jag se då vad jag tycker.

Recept - Kycklinggryta

I går lagade jag mat med lite rester.

Jag tog bladspenat, grönkål, färsk ingefära, färsk vitlök, soltorkade tomater, färska champinjoner, grönsaksbuljong och purjolök.

 

Stekte på dem lite i en kastrull.

 

 

Sen hade jag i kyckling.

 

 

Efter det så hällde jag i vispgrädde och lite vatten.

 

 

 Sen lät jag det puttra lite så smakerna blandades. Kryddade med salt, peppar och lite chili. Jag stekte champinjonerna vid sidan om och la på dem sedan.

Mums!

 

 

 

Killen på krogen från dejtsidan

I går var jag något piggare, inte heller något blod.

Så jag väntade in i det sista med att faktiskt ta beslutet att gå ut på nattklubb.

Jag och min kompis gick ut på vårat stammishak.
Vi var väl där i ca 2 timmar.

Jag orkade att dansa några gånger. :)

Kände mig så himla glad hela kvällen, som att jag inte hade varit ute på länge.
Det har jag ju inte heller, för att vara jag. :)

Sen var ju självkänslan i botten, varit hemma hela tiden, utan pengar och dessutom sjuk.

När jag gjorde mig iordning så var jag på väg att ställa in, men när jag såg resultatet av smink och kläder, då blev jag glad.

Väl ute så var jag inte längre osäker, jag fick ju faktiskt uppmärksamhet av killar.
Det var ingen som såg mig som "arbetslös och sjuk."

Man kan verkligen tappa självkänslan....

Helt plötsligt fick jag syn på en kille som jag kände igen.
Jag vände mig till min kompis och sa:

"Honom känner jag igen, måste bara säga hej, det är en kul grej."

Jag stoppade honom nästa gång han gick förbi.

"Hej, känner du igen mig?" frågade jag.
"Från dejtsidan." sa jag.

Vi började att prata lite.

Vi har sett varandra på en dejtsida, men ingen har skrivit till den andre.

Han var onykter och jag kände bara för att säga hej, inget mer.

Han började att prata lite mer och jag hörde knappt vad han sa i den höga musiken.

Jag brydde mig inte heller så mycket.

Till slut gick han.

Jag tänkte inte mer på det.

Efter ett tag så kom han förbi igen.
Han cirkulerade och jag tittade åt ett annat håll, jag ville dansa, inte snacka.

Men det berodde väl också på att han inte var så intressant i mina ögon.

Nästa gång han kom förbi så stannade han vid mig, väntade på ögonkontakt och gick då fram till mig.

Han började att prata igen, massor.
Han sa, bland annat, att han gärna ville träffa mig på en fika.

Jag svarade, att vi kunde väl höras på nätet.

"Jag hittar dig där." sa jag.

Gud vad nonchalant det lät! tänkte jag....

Kanske vågar jag inte något längre, vad gäller killar, även fast jag vill träffa någon.

När jag åkte hem så tänkte jag på honom.

Han var ju inte alls ful.
Han var bara inte den typen av kille som jag brukar titta efter.

Så när jag kom hem så letade jag upp honom på dejtsidan och skickade en flört.
För att visa mig, så han kunde hitta mig lätt.

I dag hade jag ett mail från honom.
Han frågade hur det var och om vi kunde träffas på en fika.

Jag frågade om han hade kik, så får vi ta det därifrån.

Han verkade normal i går, dock onykter, det maskerar en del om hur man är.
Eller ja, ni förstår säkert vad jag menar.

Så jag ska ta reda på hur han är som nykter också så får vi se...

Stor snopp

I går, på dejtingsidan, fick jag ett mail av en kille.

Han sa att jag såg bra ut.

Jag tackade och skrev att han också såg bra ut.

Han frågade vad jag jobbade med och jag frågade då honom.

Han svarade:

"Jag jobbar med tv-produktion. rätt osäker bransch så jag fyller på med modellande då och då.
Senast var det för en konstnär.
Konstnären fotar olika människor har utmärkande fysiska drag.
Typ extremt ljusa ögon, eller jättestora händer, eller jättestora öron, eller hår som går ner till fötterna. Han tyckte att jag hade ett utmärkande drag så jag fick vara med."

Jag tänkte för mig själv.... Vaddå stor snopp eller?
Han vill säkert att jag frågar, det är som upplagt för nåt knäppt. Tänkte jag.

Man ska ju inte ha förutfattade meningar...men det kändes inte helt ok...
Men, jag frågade.....

"Vad för nåt är det då?"

Han svarade:

 "Ja det är lite pinsamt att säga. uhm. jag är typ ovanligt välutrustad."

Jag skrev inget mer till honom....suck...

I bland blir jag rädd...

Jag såg en på tv häromdagen som hade stomipåse....
Det fick mig att tänka på hur viktigt det är att vara frisk.

I går såg jag en film
En i filmen hade tarmcancer.

Han läckte från tarmen och fick cellgifter....
Det kändes i hjärtat....

Jag pratade med en kompis på telefon i mitten av filmen.

Efter en liten stund så sa jag......"I bland....... blir...."
Jag tog en paus och tårarna började att rinna...

"I bland blir jag rädd....... speciellt när jag blöder....."

"Jag pratar ju inte med någon om detta..... jag har visserligen varit bra på sista tiden...."

"Men då jag blir dålig så blir jag rädd...."

Jag grät lite och hon lyssnade.

Hon sa att hon själv blir rädd när jag blir dålig men hon brukar slå bort det.

"Bara tanken på att det skulle hända dig nåt....usch...vill inte ens tänka på det."

Det var skönt att ventilera detta.

Jag pratar ju sällan med mina nära om sjukdomen.
Fast jag har inte haft behovet då jag varit ganska bra på sistone.

Man kan ju dö av denna sjukdom.
Dock är vården så pass bra i dag, men risken finns.

Man kan få starka mediciner som gör att andra organ i kroppen slås av.
Man kan få stomipåse.
Man kan behöva operera bort tarmen.
Man kan få cancer, vilket är väldigt vanligt för folk med denna sjukdom.

Inte bara det, kul att träffa någon kille när man är dålig....
Hur och när ska man berätta?

Vissa förstår inte heller hur orkeslös man blir.

"Suck, Du måste alltid få din skönhetssömn."
"Tråkig du är som inte orkar att Jogga, promenera, gå ut, osv"

Sånt har jag fått höra flera ggr i livet.
Svårt för vissa att ta in det jag förklarar.

Ang maten....
Många tycker att det är "jobbigt" att göra mat till mig.

"Du äter ju ingenting. Det är svårt att laga nåt till dig då man måste tänka på allt."

Jag äter massor med saker men det finns också saker jag måste välja bort pga sjukdomen.

Det är ingen liten grej, om jag äter sånt jag inte ska.

Äter jag något som är dåligt för min tarm...ja...då kan jag få cellgifter eller andra starka mediciner.
Stomipåse, cancer osv.
Jag vill inte ta den risken för konsekvenserna kan bli stora.

Det måste jag upplysa folk om, det är inte så att jag blir lite dålig i magen en gång av det jag stoppar i mig.
Det kan bli ganska allvarligt.

Men likaså som jag har lärt mig genom åren, så måste väl andra få sin tid att lära sig ang sjukdomen också.

Tänk att kosten har så stor betydelse vid tarmsjukdom...

Jag har ju varit ganska bra i tarmen ett tag.

Jag har börjat ta bort kolhydrater när jag äter middag.

Kosten är jätte viktig när man har denna sjukdom.
Chrons/ulcerös kolit.
Lchf är en bra grej för de med denna sjukdom.

Läkarna pratar ingenting om kosten utan bara medicin....

Medicin botar ju inte orsaken, bara symptomen.

Tyvärr så följer en massa hemska biverkningar med medicinen....

När jag får skov, utbrott av sjukdomen, så går mina naglar av, mina händer och nagelband blir jätte torra och går sönder. Mitt hår....mitt älskade hår, det tappar jag massor av då.

Nu har jag fått tillbaka mina starka naglar och jag ser hur mitt hår växer på olika ställen.
Det sticker ut massor med nytt hår. :)

Häromdagen hade jag ingen direkt frukost hemma.

Jag öppnade skafferiet och hittade polenta.
Det är finmalen majs som man kan göra gröt av, såser mm.

Jag tog den, hade glömt bort att man skulle ta 3 matskedar och resten vatten för att få lagom med gröt.
Jag tog 1 dl och tillförde vatten emellanåt för att få konsistensen rätt.

Sen åt jag den.

Kände mig tveksam till detta och skrev i en grupp på facebook,
"Matens betydelse vid ulcerös kolit."

"Vad säger ni om majs?"

Många svarade, ajabaja! och vissa kunde äta popcorn när de inte hade skov.

Jag äter ju ofta egengjorda popcorn, och då har jag inte märkt något.

Men jag blev lite reserverad av deras svar..... jag åt ju massor med polenta...

På kvällen så började magen att låta, det började också att göra ont.

Jag har en yta på några centimeter på höger sida av magen, snett, nedanför navlen, som smärtar i bland.
Det är som en signal att tarmen inte mår bra. Då vet jag att något är på G...

Mycket riktigt....
Dagen efter så kom det mycket blod....
Jag hade lite feber och orkade knappt gå.
Hunden fick endast korta promenader tyvärr...

Jag svettade och frös, det sved i ögonen, jag hade ont till och från och var helt orkeslös.
Låg i soffan hela dagen.

Dagen efter kände jag mig bättre men det kom lite blod även då.

I dag har jag i princip varit blodfri, dagen är inte slut än, men jag hoppas på det bästa!

Men då vet jag, aldrig mera majs, och framför allt inte vid skov.
Inte heller om min tarm är svag.
Man ska ju vara helt skovfri i ett helt år, då är tarmen mer motståndskraftig.
Då kan man tåla maizena i nån sås osv.

Tänk att kosten är så viktig och att läkarna inte pratar om den.....
Det finns så mycket fakta bland människor att kosten har stor betydelse.
Det finns hur många som helst som har blivit friska av kosten.

Dock tar det tid att lära sig vad man kan äta och när.

Mitt ex ringde för att kolla läget

I dag vaknade jag till ett vinterland.

Fördelen med detta väder, är att det är bättre än det som varit i två dar.
Slask....

Men visst vill vi alla ha vår och framförallt sol!

I går kväll så ringde min telefon.
Jag trodde att jag såg fel först.

Det var mitt ex.

Han ringde från sitt hemland, Libyen.

Han ville bara kolla läget med mig, hunden, mina pappor, mina vänner och även mina grannar.
(Som han hade lärt känna lite)

Han hade nu fixat sin iphone, så nu har han tex, skype och messade mig där efter samtalet.

Han verkade inte göra något speciellt om dagarna.
Vara med vänner, vända på dygnet, men de har ju pengar.

Han sa att det fortfarande är oroligt där i hans land, så mycket håller stängt.

Det är ju en fördel då att hans familj har pengar.
Vad skulle man annars göra om dagarna....

Han är på stranden, åker jetski, eller i stan med kompisar. osv.

Vad jag tyckte om att han ringde?

Jag vet inte....
Förra gången kändes det mer som att jag inte brydde mig.

Nu brydde jag mig lite mer....

Som att jag inte vill prata med honom nåt mer.
Som att det blev lite känsligt att han ringde.

Jag saknar nog inte honom så....
Jag kanske saknar det vi hade innan allt strul.
För att jag saknar det överlag, att dela sin vardag med någon.

Äh, jag vet inte....
Jag saknar det ju inte alls som förut.
Jag tänker knappt på det.
Att träffa någon alltså.

Men visst, han påminde om det, och en av mina vänner har precis träffat någon.
Hon berättar saker som jag inte har tänkt på länge.

Hur det är att vara nykär.

Ja, ja, jag mår bra i vilket fall som helst. :)

Ha en bra dag!