Killen från butiken hörde av sig

Killen från butiken hörde av sig samma kväll som han hade fått lappen, på sms.

"Hej, nej jag är ju inte det.... Med det var charmigt att du kom fram till mig. :)/J"

Jag svarade:

"Det var jätte pinsamt och jag kände mig dum. :) Måste säga att du ser jäkligt bra ut."

Han skrev:

"Nej det var inte dumt alls, var riktigt charmigt :) Du ser jäkligt bra ut du med. ;)"

Friskt vågat, hälften vunnet ;)

En dag så hämtade jag upp min kompis mamma, hon bor i närheten av mig, vi skulle möta upp min kompis efter att jag hade hämtat hennes mamma.

När vi satt i bilen utanför hennes hus så tittade jag in i en liten butik som låg i samma hus.
Helt plötsligt så såg jag en jätte söt kille.

Jag och killen fick ögonkontakt flera ggr.

"Va?! Vem är det där?" frågade jag.

"Det är sonen, han jobbar där oxå."

"Va...oj...vet du om han är singel? För annars går jag direkt in dit." sa jag leendes.

"Jag har sett honom med en tjej." sa hon.

Jaha...

Veckorna gick.

I går stannade jag till på samma gata, som butiken ligger på, för att posta brev åt jobbet.
Den brevlådan använder jag ofta.

Då jag korsade gatan på väg mot brevlådan så såg jag att killen från butiken kom gåendes.

Herregud det är ju han! tänkte jag.

Vi fick ögonkontakt ett par ggr.

Jag började att lägga i breven i lådan och då jag var klar och vände mig om så klev han precis upp på trottoaren, en halv meter i från, mitt emot mig.

Jag log...
Han log tillbaka...

När jag kom hem så kunde jag inte släppa det där....
Något måste jag ju göra, vem vet, han kanske är singel?

I jobbet så åker jag just den vägen ett par ggr varje dag.

Varje gång jag åkte förbi där i dag så var det släckt i butiken.

Lite senare åkte jag hem på lunch och då jag skulle åka tillbaka till jobbet så tänkte jag:
"Ska jag inte ta en liiiten omväg förbi butiken...."
Så jag gjorde det.

När jag kom dit så såg jag att det var tänt!

Jag svängde in på en liten gata bredvid och ställde mig mittemot butiken på andra sidan av den lilla vägen.

Genast började tankarna rusa.

"Tänk om han inte är där? Tänk om han är i ett annat rum och inte kommer fram så att jag kan se honom på en timme? Jag kan ju inte sitta här i evigheter, det känns ju knäppt, vilken stalker!"

"Men tänk om jag åker härifrån och han kommer fram om några minuter?
Vad jag kommer att ångra mig för att jag inte gjorde nåt."

Jag började fundera på vad jag skulle göra...gå in i butiken?
Nä..det kunde ju vara någon annan där och då är det pinsamt.
"Eh..hej..jag söker en kille som jobbar här, fast jag vet inte vad han heter."
Nä, det var för pinsamt.

JA! Jag skriver en lapp med mitt telefonnummer.
Den kan jag ge honom.
Då slipper jag prata och skämmas.

Jag hittade en papperslapp i väskan som det stod skrivet på ena sidan på.
Jag vände på lappen...."vad ska jag skriva då?"....

Jag började med "hej"...sen då?

Jag strök under "Hej"...

"Vafan... inte kan jag väl skriva, "hej", det låter ju jätte töntigt."

Jag såg helt plötsligt en annan person i butiken och kände mig stressad.
Fan, skriv nåt nu! tänkte jag.

"Är du singel?
Rebecca 07.........."

Jag vek i hop lappen och tittade in igen, där var han!
Mitt hjärta började att rusa!
Fan vad pinsamt!

Helt plötsligt så tittade han åt mitt håll, "Fan!" tänkte jag, han tittade flera ggr.
Han har sett att jag står här.
Undrade säkert varför jag stod där.
Han kan ju inte ha sett att det var jag.

"När han går ut till sin bil, då går jag ut och ger honom lappen." Bestämde jag.

Det ösregnade.

Han gick ut till sin bil som stod utanför butiken.

"NU!!"

Nej, fan!!! Jag vågade inte.

Han gick in i butiken igen.

Jag tänkte på hur dum jag kände mig som satt där och ännu dummare jag skulle känna mig om jag INTE gick fram.

Nästa gång han gick ut till bilen så reagerade jag.

Nu eller aldrig!

Som sekunden innan man drar bort ett plåster, eller ska hoppa i sjön eller så...
Man tänker snabbt, NU! och så gör man.
Precis så var det. :)

Han stannade upp och tittade på mig då jag gick fram till honom i ösregnet.

"Hej." sa jag

"Hej." sa han

Jag sträckte fram lappen utan att säga något.

Han sa: "Tack så mycket."

Jag vände mig om och små sprang tillbaka mot bilen och gasade fort därifrån!

AAAHHH vad pinsamt!!! hahhahaha

Varför sa jag bara, hej? inget mer...
Hahhahahahah
Jag döööör, så pinsamt!!
hahhahaha

Fast det känns jäkligt bra oxå, att jag vågade! :)
Nu återstår bara att se om han ringer. :)

Dålig dag och tankar på C

I går var jag på en kompis landställe.
Det var underbart!

Låg på en brygga och solade.

Hunden mådde bra i vattenbrynet. :)
Fick bära ut honom lite för att han skulle simma och svalka ner sig.
Det gör han inte själv, han nöjer sig med att blöta tassarna. :)

Jag var jätte trött då jag kom hem och tänkte komma i säng tidigt.
Men så blev det inte.. jag somnade väl vid 23.00.

Vaknade flera ggr under natten och kände en obehaglig pirrande känsla i magtrakten, mellangärdet.
Eller var det en gång?
Diffust...

Jag vaknade av klockan och var jätte, jätte trött.....

Hela dagen i dag var jag låg, tyst, tom på energi....
Orkeslös, kroppen var inte med.

Helt plötsligt, från ingenstans, i eftermiddags, så kom jag att tänka på C.
Mycket....
Jag kände verkligen att jag saknade honom.

Jag tänkte nästan ringa honom...
Försökte hitta ursäkter för mig själv för att ringa honom....

Sen försökte jag att hitta dåliga saker med honom, för att visa mig själv att han inte var nåt för mig.

Sen tänkte jag ringa honom igen...

Tillslut så ringde jag en kompis istället och det första jag sa var:

"Fan!!! Varför vill jag ringa till C, varför tänker jag på honom nu?!"

Då han åkte på semester för snart en vecka sedan, så har det varit helt ok, vi har inte hörts och det har varit bra för att komma över honom.

Men i dag fick jag ett litet återfall.

Men...det går väl över helt om ett tag....

A frog to a prince!

Jag blev lämnad av en kille 2010 som jag trodde att jag skulle gifta mig och få barn med.
Vi hade flyttat till hus och hann bo där i tre månader innan han stack.

Han pratade om barn en vecka innan han avslutade allt så jag blev verkligen överraskad.

I vilket fall som helst, en gammal vän, läste min blogg då, om min dåvarande smärta.
Så hon skickade mig ett litet paket.... :)

I paketet så var det en groda. (inte riktig) :)

"A frog to a prince" hette kartongen den var i.

Det var en rolig present så jag sparade den och den glömdes bort.

Helt plötsligt, i går, så kom jag att tänka på den.
Jag tittade i lådan och där låg den.

Jag har hunnit flytta och det har gått 3 år sedan jag fick paketet.

Så jag tog fram grodan, kände att jag var redo för förvandlingen. :)

 

 

Så jag fyllde på vatten i burken som grodan satt i.

Och ställde den på nattduksbordet. I morse såg det ut såhär: :)

I dag när jag kom hem från jobbet, såg det ut såhär: :)

Förvandlingen har börjat! :) hahahaha

Hemma fix

Jag vill fixa saker hemma, så i dag var jag på ikea.

Jag köpte magnet för knivarna.

Förut hade jag en sådanhär.

Nu blev det såhär istället i den hörnan knivarna stod.

Sen har jag haft micron på bänken.

Men det är inge snyggt...så jag gömde den istället :)

Nu ser det bättre ut på bänken. :)

Sen köpte jag oxå trälasyr och ska måla min sänggavel och sängborden.
Köpte även knoppar till hallens garderober.

C, C2, S och såvidare...

Efter att jag hade skrivit kort med C2 på facebook i lördags natt, så har vi inte hörts. Det var 4 dagar sedan, snart 5.

S, som jag träffade i ute i lördags, han som var 27 år, vi har hörts ett par ggr.
Dagen efter så ringde han mig tre ggr.

Sen har det blivit mer glest.
Jag kan ärligt säga att jag inte har ringt honom, bara korta mess.

Han pratar bara om sitt jobb, han är ordningsvakt, visserligen har vi ett samtalsämne då, men han frågar inget om mig.

Sen känner jag att vi nog inte är på samma plan, även då han sa att han var det, så är det nog inte alls så, om man ser till hur han pratar.

C, ja... En gång för några veckor sedan så pratade vi i telefon, det visade sig att båda var ute och åkte bil och var på samma ställe, så vi stannade för att hälsa på varandra.
Nu hände samma sak igen.

Häromdagen, då jag körde två bekanta till Skavsta, så ringde C.

"Hörde du inte hur jag tutade på dig?"

?????

"Ja, jag körde förbi dig nyss." sa han

"Hur fan kunde du göra det, jag är ju nästan i Nyköping?"

"Ja, jag vet, jag är på väg till Göteborg."

Han var på väg till sin semester.

Lustigt det där... När jag har bestämmt mig för att lägga honom på hyllan så dyker han upp sådär...

Jag fick kontakt med en kille på en dejtsida häromdagen, vi började prata lite i går men ganska snabbt fick jag en dålig känsla.
Jag vet inte vad det var....
I morse då jag vaknade så kände jag det starkt, att jag har något emot detta, känner att jag inte vill prata mer med honom.

Min magkänsla säger ifrån.

Kom hem nu!

I går var jag väldigt låg.

Jag kände jätte starkt att jag saknade kärlek i mitt liv, av en man.

Jag vakande upp ensam, var ledig, och ingen undrade vad jag gjorde, hur jag mådde, osv.

Jag saknade verkligen att dela min vardag med någon...

Jag är 38 år och jag har inte ens börjat ett seriöst förhållande med någon som leder vidare till familj mm.

En del har sagt till mig att jag alltid kan åka till Danmark och skaffa barn på det sättet.
Men jag vill inte ha barn för barns skull.

Jag vill ha en familj, någon att vara kär i, som är kär i mig, någon som vill ha ett liv med mig och bli gammal med mig.

Jag har träffat killar som tycker att jag är så fantastisk som person, aldrig har de mött någon som är så jordnära, intelligent och ärlig.

Men sen då?
De vill ju inte ha hela mig...

Jag har väl träffat på fel....

Häromdagen så fick jag svettningar och min kompis sa att det var klimakteriet.
Även om det var på skoj så fick jag en liten panik känsla.
Jag har ju inte hunnit få barn än!!

I dag känns det lite bättre men fortfarande lite tungt.

Jag längtar så innerligt efter min man....
Kan han inte bara komma hem nu?